När såg du ett spöke senast? Med min fråga menar jag inte halloweenperiodens dekorationsspöken gjorda av lakan och två ögonhålor. Nu menar jag riktiga spöken, eller, tja, vad nu ett riktigt spöke är. I vår släkt har spöken alltid funnits och de har tagit olika skepnad beroende på vilka olika livssituationer vi befunnit oss i. Hur kommer det sig att de dyker upp i vissa stunder? Behövs några specifika föremål för det? Detta är något jag funderat på under tiden jag skrivit denna bloggtext som fungerar som slutuppgift för kursen ”Ritual och materialitet”. Vad gäller mina egna upplevelser, ser vissa föremål och händelser ut att stärka kontakten mellan oss och dem på andra sidan.
Foto: Unsplash
Spöken och andar är ju kusliga, och de har därför under min och många andras ungdom varit intressanta ämnen att tala om. Alla var lika rädda men samtidigt fascinerade av ”Svarta Madam” och ”Bloody Mary”, då vi stod i mörka badrum och upprepade deras namn för att se ett spökes skepnad dyka upp i spegeln. Denna slags folklore är väldigt kopplad till dagens popkultur: det är i synnerhet ungdomar som är intresserade av denna typ av kusligheter. Bloody Marys ursprung är lite oklart men vissa påstår att hon härstammar från häxkonst under tiden då Drottning Maria I regerade i Storbritannien 1553–1558. Att en sådan ritual spritts tyder ju helt klart på att folk har ett intresse för spöken, men de spöken jag sett är inte av detta slag.
En söndag i september fick jag ett samtal där jag fick veta att min 95-åriga gammelmormor gått bort. Det var ingen överraskning, hon var i ganska dåligt skick, men ändå kan dödsfall vara hemska för släktingarna. Min mamma berättade att gammelmormor pratat om sin död i många års tid. Hon hade lovat att när hon dött skulle hon inte börja spöka runt som sin man, min gammelmorfar. För 25 år sedan spökade han något otroligt, i synnerhet för min morfar. Han dök upp vid varje knut av sitt hus för att vakta att allt gick rätt till. Sista gången gammelmorfar dök upp för min morfar var på gräsmattan på gården några år efter att han dött. Han låg där och tittade på min morfar och sade: ”Du e i pisse nu”. Varför han sade det vet vi inte, men vi antar att det har att göra med viktiga föremål som riskerade att bli utslängda från hans gamla hem. Många föremål med starkt emotionellt och materialistiskt värde kan i vår släkt väcka spöklig aktivitet.
Ser dina spöken ut så här? Foto: Unsplash.
När en släkting dött börjar det spöka rejält hos oss. Men andra spöken kan också dyka upp, en släktings dödsfall behövs inte för att spöken ska komma fram. I min släkt tror vi att spöken dyker upp i samband med viktiga händelser eller då man befinner sig i svåra situationer. Samtidigt har vi en tro på skyddsänglar. Jag kommer aldrig glömma ett spöke i mitt hem i Borgå som spökade några år i tamburspegeln. När spöket märkte att man fick syn på det, sprang det hastigt i väg. Vad vi egentligen såg, är svårt att förklara. Jag brukar beskriva spöket som en skugga i form av en liten flicka med långt mörkt hår. Där i spegeln stod hon ibland och övervakade oss. Till och med min styvfar som nog är den mest icke-spirituella människan som någonsin levat har sett henne.
Denna flicka spökade runt när det skedde stora förändringar i familjen. Hon påminde mig om just Svarta Madam och får mig att fundera kring hur det kommer sig att spöken vanligtvis uppenbarar sig i speglar. Nu står jag inte i ett rum och framkallar ett spöke i spegeln med egen vilja, som man gör för att se Svarta Madam, men det verkar finnas en koppling mellan spöken och speglar. Är speglar någon slags portal till andra sidan? Kanske. Min mormor och jag diskuterade ofta flickans betydelse och kom fram till att hon måste ha symboliserat en utveckling i familjen. Tanken bekräftades när vi slutade se henne och familjen stabiliserades. Efter det såg jag inte spöken på många år. Jag trodde då att jag hade tappat min tro på dem. Innerst inne visste jag att jag nog skulle se riktiga spöken igen, inte bara de som är gjorda av vita lakan.
Halloween med sina lakanspöken fick mig i år att tänka på alla spöken jag och min familj träffat under mitt liv, men också på vilka föremål eller händelser som behövs för att framkalla dem. Klart är det att speglar har någon slags tyngd vad gäller kontakten till spöken, men det varierar från person till person eller spöke till spöke. I år funderar jag extra mycket på min nyligen bortgångna gammelmormor. Hon lovade att aldrig dyka upp som ett spöke, men ändå dök hon upp i min dröm två nätter innan sin begravning. Precis innan jag vaknade, med tårar i ögonen, sade hon: ”Ai että kun sulla on niin hyvä nimi”, det vill säga: ”Åh, du har ett så fint namn” . Detta var hennes sätt att tacka, genom att påpeka hur nöjd hon var att jag blivit döpt efter hennes man, Oskar.
Oscar Selenius
skrivet för kursen Ritual och materialite
Vidare läsning:
Bloody Mary (folklore). Research Starters | EBSCO Research. (s. d.). EBSCO. Hämtat 30 oktober 2025.
Britannica. Mary I Queen of England. Hämtat 21 november 2025.
Nylund, L. (2019). ”Var glada över era spöken, de ser efter ert hus och tar hand om er” En kulturanalytisk studie av övernaturliga upplevelser i det egna hemmet. Opublicerad avhandling pro grad, Åbo Akademi.