I samband med en exkursion i Köpenhamn och Malmö på kursen Urbana livsformer träffade vi etnologen Mikkel Bille som nämnde något som fastnade i mig. Jag citerar ur minnet: ”Vi kommer inte någonsin att helt kunna bli av med hemlösa, råttor eller drogmissbrukare och därför måste vi lära oss att kunna leva med dem”. Detta kopplade jag till mitt tema: skräp. Det kommer aldrig att finnas en stund då vi kan säga ”nu är vi fria från skräp”. Jag kopplade alltså ihop skräpet med de människor och djur som betraktas som oönskade levande och funderade på deras relation till varandra i det urbana rummet. Genom fältobservationer och funderingar kommer jag att presentera en analys av skräp, smuts och dess relation till marginaliserade människor och djur.
Att tänka på människor som skräp är en obehaglig tanke. Att se på marginaliserade människor från ett skräpperspektiv och se hur omvärlden behandlar och tänker kring dem skapade obehag hos mig. Att koppla skräp med de levande känns omoraliskt. Det förvanskar de levandes betydelse. Ändock kan jag känna igen att vissa människor har behandlats (och behandlas) som skräp i samhället, i synnerhet drogmissbrukare. Det känns som en kulturellt överenskommen uppfattning att det är personer som är äckliga, farliga och lata som använder droger. Dessutom uppfattas själva drogen som äcklig och farlig och de ställen de används på är äckliga och smutsiga, såsom övergivna byggnader med skräp och oreda eller smutsiga toaletter. Drogmissbrukare och droger ska följaktligen inte synas inom de områden som brukas av ”normalt” folk. Fördomar mot dessa människor är som ett stort mörkt moln som omfamnar dem och som det är svårt att komma igenom eftersom det deprimerande slutet vanligen föreställs vara döden. Det finns ett antagande att det inte lönar sig att försöka hjälpa dem, eftersom slutet är detsamma oavsett vilka insatser som tillhandahålls. Etnologen Mikkel Bille uttryckte att samhället tvärtom borde hjälpa drogmissbrukare genom att försöka hålla dem i liv. Han förklarade att forskningen visar att de flesta missbrukare som hålls vid liv kommer över sina drogproblem. Föreställningar om missbrukare som smutsiga, farliga och döende skapar på så vis dödlighet hos dem eftersom samhället inte investerar i att hjälpa dem. Samhället borde därför sträva efter att känna igen människan i drogmissbrukaren. Myndigheterna borde investera i stöd för drogmissbrukare istället för att behandla dem som kriminella och besvärliga. Attityden mot knarkare måste förändras. Från att se dem som levande skräp bör vi se missbrukare som människor som behöver hjälp.
Tobakfimpar, snusprillor, näsdukar, ölburkar, plastpåsar, kapsyler och engångsmuggar hör till det skräp som syns mest i mina observationer under exkursionen i Köpenhamn och Malmö. Jag märker att de förekommer i olika mängder i olika områden. Speciellt vid liminella ställen finns det skräp. På trappor, gångar, busshållplatser och gångtunnlar som kopplar ihop ett ställe med ett annat. Skräp samlas mellan trappgångar, bakom hörn, i skuggor dit vår syn inte når. Där skräpet får samla sig har också marginaliserade människor lov att existera utanför blickar. De hemlösa sover under broar i smutsiga sovsäckar, ungdomar sitter på trappor vid parkeringshus med sina elcigaretter, bakom soptunnor kanske någon står och röker cannabis.
I Köpenhamn i stadsdelen Nørrebro finns det ett tomrum där Ungdomshuset fanns innan det revs ner år 2007. Platsen är i ett liminalt stadium eftersom alla är osams om vad som ska göras med jordbiten. Foto: Isabella Zitting
Förorten Rosengård har haft ett dåligt rykte som en plats med våld och gängmentalitet. Enligt etnologen och exkursionsledaren Emma Eleonorasdotter har nyheter och media i Sverige målat upp Rosengård som ett extremt farligt ställe med mycket kriminalitet och gängvåld. När vi besökte området verkade det vara ett vanligt bostadsområde. Tågstationen var extremt ren. Nästan inget skräp syntes där, och bostadsområdena var också påtagligt rena. När vi sedan kom till platser som skolor, byggnader där fritidsaktiviteter ordnas och där parker fanns ändrades bilden, och skräpmängden höjdes markant. Det verkade som att de ställen som kunde bli besökta av folk utanför Rosengård städas. Etnologen Per-Markku Ristilammi guidade oss runt i Rosengård där han själv vuxit upp som barn. Han berättade att Rosengård alltid haft ett negativt rykte. Under hans tid uppfattades Rosengård som fult, kalt och ett dåligt ställe att bo på. Immigranter som flyttat till Malmö placeras ofta av myndigheterna i Rosengård. Eftersom Rosengård inte ser ut som ett stereotypt vitt svenskt bostadsområde kan rasism, både omedveten och medveten, placeras på området. Enligt Laleh Foroughanfar som är forskare i urbana studier, kopplas stigma mot området också till ett stigma mot människorna som bor på området (Foroughanfar 2023:13). Hon menar att det är en form av symboliskt våld, som också internaliseras av människorna som bor på området. De negativa tankarna om området knyts ihop med människorna.
Genom att koncentrera etniska minoriteter till Rosengård, en plats som redan förut inte haft ett bra rykte, blir kategoriseringen som en metaforisk sopsortering. De som inte passar in i den normaliserade bilden av det västerländska samhället placeras i ett och samma område. Att ett samhälle bestämmer att gruppera folk i ett område genom sortering kan tolkas som ett uttryck för hur samhället kategoriserar människor enligt etnicitet, religion, status, kultur och så vidare.
En undergång i Malmö i stadsdelen Rosengård som går under Västra Kattarpsvägen. Rosengård är extremt rent annars men här vid undergången finns skräpet. Foto: Isabella Zitting
På offentliga och populära ställen finns det sociala överenskommelser om hur man ska vara. Där får inte människor som inte passar in samla sig. I stadens centrum med de äldsta och finaste byggnaderna, på dyrare bostadsområden, på museum eller i matbutiken till exempel. På dessa platser finns det också mindre synligt skräp. Det finns förväntningar på hur folk ska bete sig och hur de ska se ut. När en hemlös går in på ett bibliotek kan det skapa ångest hos omgivningen för att den hemlösa bryter mot uppfattningen om vem som använder biblioteket. Hemlösa, arbetslösa, droganvändare, ungdomar, rasifierade grupper och andra som inte passar in i den normativa uppfattningen av en ordentlig västerländsk människa hotar homogeniteten eller känslan mellan människor att de hör till samma grupp. En hemlös drogmissbrukare behöver bara existera på fel ställe för att störa det ”normala” samhället. Antropologen Mary Douglas har skrivit att skräp är saker på fel plats och att där det finns skräp finns det system som bestämmer vad är och vad är inte skräp (Douglas 2002:42). Enligt etnologen Lynn Åkesson, uppfattas det som kulturellt hotande när saker hotar att bli hemlösa eller hamnar på fel plats eftersom det ger känslan av kaos (Åkesson 2008:154). Hon skriver om skräp och avfall men hennes analys kan även användas för att förstå marginalisering av människor. Douglas skriver också att saker som flyter mellan kategorier blir speciellt hotfulla. Människor som identifierar sig som hbtq+ passar inte in i den heteronormativa uppfattningen av verkligheten. De passar inte in i kategorierna som uppkommer genom heteronormativitet vilket gör att de kan uppfattas som kulturellt hotfulla bara genom att existera.
Vi kan även ta skräpmetaforen vidare och fundera på hur vi behandlar andra arter än människan. Den vanliga reaktionen när en spindel syns krypa på köksbordet är äckel eller fruktan. Vissa djur uppfattas allmänt som orena och kopplas på ett ännu tydligare sätt än människor ihop med skräp. Råttor, möss, kackerlackor, spindlar och duvor kan uppfattas som levande skräp. Dessa djur bor på ställen som enligt mångas uppfattning är smutsiga, såsom avfall och avlopp. Dock bor de nära människan varför kanske kackerlackor uppfattas som skräpdjur men inte många andra nedbrytare som exempelvis bor i skogen. Spindelnät är en vanlig symbol för oreda i ett förfallet hem och flugor samlar sig kring starka lukter och skräpiga ställen. Arternas levnadsvanor och boställen kan medföra att man uppfattar dem som smuts från människans synpunkt. Dock är duvornas skräpstatus svårare att förklara. Duvor utgjorde en viktig uppgift för människan som brevbärare men efter att de övergivits har de börjat betraktas som skräpiga fåglar. Duvorna har tappat sina överlevnadskunskaper och kan inte klara sig utan människor. Därför flockas duvar i städer där de lever på människors avfall vilket troligen är orsaken till att de kopplas samman med skräp.
Skräpdjur får existera utanför människornas blick och flera djur kryper fram på nätterna när människor gått och lagt sig. Djuren skapar dock problem om de lever på fel plats. Ett skräpdjur som kommer inomhus blir ett tecken på oreda. Städning blir som en förebyggelse mot ovälkomna gäster. Dessa djur har inte heller ett livsvärde och människor har uppfinningsrikt hittat på många sätt att ta livet av dem. Deras existens symboliserar skräp och människor gör allt för att städa bort dem.
Genom fältobservation och litteratur har jag presenterat hur våra attityder mot skräp, avfall och orenlighet kan kopplas ihop med hur samhället ser på vissa djurarter och folkgrupper. Beteendet mot dem kan jämföras med hur vi hanterar skräp. Hantering genom kategorisering, städning och genom att de existerar där blickar inte når. Alla varelser, även de som betraktas som levande skräp, försöker ju också bara leva, och enligt min åsikt förtjänar de mer empati och förståelse av omvärlden.
Isabella Zitting
Skrivet för kursen Urbana livsformer
Referenser
- Foroughanfar, L. (2023). A Street Otherwise- Migration and Contested Livelihoods in a Post-industrial City. Urban Matters, (September 2026). https://doi.org/10.24834/urbanmatters.2023.09.4
- Douglas, Mary. (2002). Purity and Danger : An Analysis of Concepts of Pollution and Taboo. Taylor & Francis Group
- Åkesson, Linn. (2008). Det värdelösas värde och sopornas ordning. I M. Cronqvist (Red.), Hållbara värden (s. 137-154). Makadam förlag.
Med tack till Gustaf Packaléns minnesfond, Svenska Kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Aktiastiftelsen i Korsholm som finansierade exkursionen till Malmö och Lund.