Skrivet av Fredrik Nilsson

Terrorns fasansfulla ansikte visade sig i Stockholm i fredags. De svenska nyhetsredaktionerna började tämligen omgående sin rapportering. Experter och politiker intervjuades i TV-studior. Ute på stan, i närheten av Drottninggatan, sökte journalister efter ögonvittnen, poliser eller någon annan som kunde uttala sig om läget vid attentatsplatsen eller om skadeläget. Det dröjde inte särdeles länge innan nyhetsflödet sinade. Det fanns inget nytt att rapportera om från platsen. I studiorna hade experterna snart levererat sina analyser och politikerna uttalat sitt stöd för drabbade och anhöriga. Kanske var det därför som nyhetsredaktionerna mycket snabbt vände blickarna utåt: Man ville veta hur dådet omtalades i utländska tidningar och TV-kanaler. Kanske fanns det en förhoppning om att de skulle ha något mer eller annat att berätta. Men förmodligen söktes även bekräftelse; dvs. att någon annan delade den oro, smärta och sorg som nationen kände just där och då. Föga överraskande finns det rikligt med rapporter och uttalanden från utlandet. Oro, smärta och sorg låter sig nämligen inte hindras av skärpta gränskontroller. Det gör tyvärr inte heller terrorn.

Även postat på http://cors.blogg.lu.se/