månadsarkiv: april 2025

Singelskap. Unga kvinnors upplevelser av att vara singel i Svenskfinland

Folkloristik, Forskning, Frågelista

Ett ökande antal personer som är singla och svårigheter kring att etablera och upprätthålla relationer är flitigt omdiskuterade ämnen i både traditionella och sociala medier i dag. I synnerhet på sociala medier framhävs det att dejtingkulturen förändrats under de senaste åren och det har medfört unika svårigheter kring dejting—något som såväl dejtingappar som sociala medier ofta får skulden för. Men många är även snabba med att peka fingret mot de individer som deltar i och upprätthåller kulturen, i allmänhet de som representerar ett annat kön än ens eget.

Jessica Ruscello via Unsplash

Det forskningsprojekt som undertecknad nu inleder, ”Singelskap. Unga kvinnors upplevelser av att vara singel i Svenskfinland”, tack vare understöd från Svenska kulturfonden, handlar inte egentligen om dejting, utan om singelskap, dvs. upplevelsen av att vara singel. ”Singel” är ett mångfacetterat och luddigt begrepp, men används här som ett paraplybegrepp som inkluderar samtliga personer som av olika orsaker inte är i ett romantiskt förhållande.

Att vara singel är en erfarenhet som formas och genomsyras av normer och asymmetriska maktrelationer, där kulturella föreställningar om kön, kärlek och parförhållanden påverkar både hur singla personer uppfattas och hur de själva upplever sin position. Detta innebär att även om det är singelskapet som står i fokus, påverkar ändå uppfattningar och erfarenheter av dejting och kulturella förväntningar på tvåsamhet i stor utsträckning erfarenheten av att vara singel och hur singla personer betraktas och förstås i samhället. Singla personer utgör avigsidan till normen, och deras annorlundahet förstås i kontrast till normen.

Projektet är avgränsat till att kvinnors upplevelser av singelskap. ”Kvinna” förstås i bred bemärkelse som alla de som rör sig under beteckningen kvinna. Orsaken till denna avgränsning är delvis för att det på senare tid lagts mer vikt vid singla och ensamma män, speciellt på de radikaliserade grupper som kallas incels. Singelkvinnors upplevelser har fått betydligt mindre uppmärksamhet, i synnerhet upplevelser av att vara ofrivilligt singel. En annan delorsak är att kön konsekvent haft en betydande inverkan på förståelsen för singlar. Singelskapet har getts olika orsaker och betydelser för kvinnor och för män.
Historiskt har singelkvinnor ofta beskrivits i negativa termer, som kvinnor som inte lyckats få en man och hamnat in i en bitter ensamhet. Denna framställning kan härledas till en uppfattning om att det utgör en större brist för kvinnor än för män att vara singla, eftersom den kulturella förståelsen för femininitet är nära kopplad till deras förhållanden med män.
Under de senaste årtiondena har en mer positiv bild av singelkvinnan som lycklig vuxit fram. Dessa kvinnor har valt att fokusera på sig själv och sitt eget liv, på att resa, göra karriär eller på andra sätt förverkliga sig. Studier som presenterar singelkvinnor som den lyckligaste folkgruppen plockas flitigt upp av medierna och sprids vidare.

Den negativa bilden lever ändå kvar. Den kan användas som ett hot mot de kvinnor som säger att de vill fokusera på sig själva eller de som uppfattas som för kräsna. De varnas för att de kommer att ångra sig senare och bli ensamma och olyckliga.

Till skillnad från den historiska bilden av singelkvinnor som kvinnor som misslyckats hitta en man, framställs de i dag snarare som dem som har flest valmöjligheter när det gäller att välja partner. Dessa kvinnor påstås därför ibland orsaka mäns ensamhet och avsaknad av sexuellt umgänge. ”Moderna singelkvinnor” anses vidare ha orimligt höga krav på potentiella partner, ofta summerade som att hon förväntar sig att han måste vara mycket lång, rik och stilig. Kvinnor orsakar således sin egen singla status—oavsett om det är ett aktivt val eller inte—medan männen tvingas till det.
Utöver dessa föreställningar finns även ett generellt stigma runt singelskapet, som drabbar både män och kvinnor, samt andra svårigheter och utmaningar. Singla personer kan uppleva särbehandling i exempelvis sociala eller professionella sammanhang. De kan uppfattas som onormala eller inte riktigt vuxna av sin familj, eller exkluderas i vänskapskretsar som domineras av par. På arbetsplatsen kan de förväntas ställa upp både vid högtider och när inte andra kan. Som den största utmaningen för dem som lever själv nämns ändå oftast ekonomin, i och med att de inte har någon att dela bl.a. bostadskostnaderna med.

Det finns således ett brett spektrum av kulturella förståelser, normer, möjligheter och utmaningar kring singelskap som man kan behöva förhålla sig till för att berätta om och förstå sin egen erfarenhet. Avsikten med detta projekt är att undersöka hur singelkvinnorna navigerar kring dessa föreställningar, och hur de påverkar deras upplevelser och självförståelse. Det handlar inte enbart de negativa eller positiva framställningarna av singelkvinnor som antingen olyckliga eller lyckliga, utan även de kulturella föreställningar kring kön, kärlek och parförhållanden som skapar både normer och förväntningar på kvinnans roll och värde i samhället. Frågor kring singelskap blir därmed oskiljbara från frågor kring makt och makthierarkier, i synnerhet mellan könen, men även rörande exempelvis ras och klass. Dessa maktförhållanden påverkar vem som får komma till tals och vilka erfarenheter som ges legitimitet, samt vem som marginaliseras och osynliggörs.

Frågelistan Singel, ogift, skild.

FD Sofia Wanström

Sofia inleder ett nytt forskningsprojekt om unga kvinnors erfarenheter av att vara singel i Svenskfinland. I inlägget berättar hon mer om bakgrunden, frågorna och syftet med projektet.

Påskägget – kristendom och konsumtion

Årets fester, Ritual och materialitet

Att ha påskägg är en utbredd tradition i Europa, som utövas på lite olika sätt i olika länder. Jag  kommer att undersöka hur långt tillbaka denna tradition går, varför ägget blev en symbol för påsken och hur det hela hänger ihop med kristendomen. När vi tittar på detta är det också viktigt att skilja på den kultur som är ett arv från det förflutna, och den kultur som sprids via media. Båda är naturligtvis kultur, men det finns helt klart en skillnad mellan dem. Varför fick ägget sin roll i påskfirandet, och hur viktigt är materialiteten i det här sammanhanget?

Det är svårt att säga exakt när påskägget blev en tradition. Liksom många andra traditioner verkar den ha utvecklats gradvis från tidiga rötter, som senare har fått en kommersiell och konsumistisk karaktär. Ägget som religiös symbol och symbol för våren kan ha förkristna rötter. Tidiga kristna såg ägget som en symbol för återfödelse, och för treenigheten. Däremot blir påskägget en tradition först under medeltiden i Europa, kring 1200-talet, då det förknippas med fastetiden kring påsk. Ägget var ett av de livsmedel som man traditionellt undvek under fastan. Innan kött var tillgängligt för allmänheten var ägg en mycket viktig proteinkälla.

Fram till 1800-talet var påskäggstraditionerna koncentrerade till Central- och Östeuropa, där de fortfarande har relativt viktiga platser i kulturen. På 1800-talet togs traditionen upp i andra europeiska länder, som Storbritannien och Sverige, och är idag utbredd i de flesta länder som har en kulturell koppling till kristendomen. Vad är då påskfirande ur ett kristet perspektiv? Enligt den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är påsken ett firande av Jesu uppståndelse. Man kan tolka ägget som en symbol för (åter)födelsen och fertiliteten. Enligt James Daybell vid University of Plymouth började påskägget som ett gåvoutbyte, där man dekorerade sina ägg och gav dem som gåvor istället för att äta dem under fastetiden.

Vad påskägget är gjort av varierar från plats till plats, och genom tiderna. Den ”äldsta” varianten, den som var vanlig under medeltiden, är ett helt vanligt kycklingägg som kokas och sedan dekoreras. Senare, under 1800-talet, börjar man också fira med godisägg. Godisäggen finns i olika versioner. En kartong, formad som ett ägg, fylld med godis och ägg gjorda av choklad, till exempel. Choklad har en koppling till det högtidliga, eftersom choklad är ett godis som historiskt sett har ätits ganska sällan, och som idag vanligtvis är reserverat för speciella tillfällen. Choklad figurerar också i julfirandet, och godis värderas särskilt högt av barn. Familjer kan därför använda godis som ett incitament för att involvera barn i ritualer eller traditioner som de annars inte förstår eller bryr sig om. Choklad, med sitt sydamerikanska ursprung, tillhörde uppenbarligen inte de kristna traditionerna under antiken eller medeltiden utan är en konsumtionsvara som införlivats i sena varianter av dessa traditioner.

Påskägg i papp att fylla med godsaker. Tillverkat på 1950-talet. Åbo museicentral, http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/deed.sv

Låt oss ta en närmare titt på de tidigaste traditionerna, där gåvoutbyte och påskäggsjakt var centrala. Hur ger man någon ett påskägg? Vanligtvis tar en vuxen på sig ansvaret för att gömma äggen, och sedan låter denna barnen leta efter dem. Påskäggsjakten verkar härstamma från tysktalande områden, men det verkar inte vara klarlagt precis när den uppkom. Flera protestantiska kyrkor, kulturorganisationer och uppslagsverk uppger att Martin Luther, reformationens fader, spelade en viktig roll i utformningen av denna tradition, eftersom han själv organiserade påskäggsjakter på sin tid. Påskäggsjakten är en ritual som är starkt förknippad med påsken och barnens roll i den. Förhållandet mellan påskäggsjakten och kristendomen är omdiskuterat, men vissa kyrkor väljer att jämföra öppnandet av påskägget med Jesu uppståndelse från kistan.

Det är svårt att slå fast att det verkligen fanns ett samband mellan påskägget och kristendomen, ur teologisk synvinkel. Hönan och kycklingägget har ingen större roll i den kristna symboliken, inte heller spelar chokladen och godiset viktiga roller i kristendomens ritualer (som nattvarden eller fastan). Å andra sidan har ägget en viss betydelse som ett livsmedel som man avstår från under fastedagar. Vad ägget är gjort av har dock förändrats med tiden. Numera är som sagt godisägg vanliga och kycklingägget som material är inte ensamt om att tituleras påskägg (även om riktiga kycklingägg i vissa länder fortfarande föredras som påskägg).

För att sammanfatta är påskägget en del av påskfirandet, och påskäggsjakten är exempel på en ritual som är förknippad med detta. Ritualens ursprung och koppling till den religiösa högtiden är osäker. Materialiteten vad gäller påskägg har förändrats över tid, och saknar ofta en religiös betydelse. Godiset är förknippat med barnen, och påskäggsjakten är en lek för barn. Det är oklart för mig vilken roll jakten på ägget spelar, och varför detta blev en viktig del av påskfirandet. Det är tydligt att påskfirandet, såsom jul, halloween etc., har en stark kommersiell och konsumeristisk karaktär, och regionala skillnader mellan påskfiranden, inklusive påskägget, riskerar därför att utjämnas med tiden.

Herman Håkestad
skrivet för kursen Ritual och materialitet

 

Lästips