Att se en uggla i skogen är inte en vanligt förekommande sak. Ugglor är rovfåglar som jagar på natten och flyger så tyst att det nästan inte går att upptäcka dem. Deras rop kan eka hundratals meter i skogen och på grund av det spöklika ekandet har ugglans rop ofta uppfattats som något skräckinjagande. Ugglan har för mig alltid känts mer mystisk än andra fåglar och jag har en känsla att det finns något mer med denna fågelart som inte ögat kan se. Intresset för ugglans plats i folktron startade när jag tittade på den amerikanska TV-serien Twin Peaks, som utspelar sig i en liten stad i Washington. I serien är ugglor symboler för urgamla mystiska ritualer och kopplingen mellan de döda och de levandes värld. Bob, en ond själ som kan ta kontroll över andra levande varelser tar ofta formen av en uggla som följer och spökar för karaktärerna i serien.
Uttrycket ”the owls are not what they seem” meddelas som en varning till huvudkaraktären Dale Cooper när han ska lösa ett mord i den lilla staden Twin Peaks. Många drag i gestaltningen av ugglorna i Twin Peaks kan kopplas till den amerikanska ursprungsbefolkningens olika föreställningar om ugglan och dess signifikans. Enligt vissa stammar är ugglan ett väsen som döda själar kan bo inne i och på det sättet återvända till världen efter sin död. Andra som Cherokee- och Cheyennestammen trodde att ugglan var ett intelligent väsen som kunde kommunicera om händelser med medicinmän som hade lärt sig ugglans språk.
Källa: Twin Peaks (tv-serie) 1990–1991
Hur tolkas ugglan i den nordiska folktron då?
Det vanligaste av dessa tolkningar i Finland och Sverige är ugglans roll som en dödsfågel. Om en uggla kom till en gård och skrek betydde det då att någon vid denna gård inom kort skulle mista livet. Man lade även märke till ugglornas läten eftersom kattugglans jaktläte lät som ”klävitt”. Klävitt kunde tolkas som ett lik som kläddes i vitt och därmed symboliserade kommande död, men på vissa ställen i Skåne såg man klävitt som något positivt i stället. Det kunde exempelvis kopplas till bröllop. Dock hade de flesta ändå en rädsla för ugglor och föreställningar om att de förde med sig ondska. Ugglor kunde dödas om någon sökte skydd från maran, ett väsen som på natten bryter sig in i hus och orsakar dåliga drömmar för invånarna, så kallade ”mardrömmar”. Ett sätt att skydda sin familj och bostad från maran var att spika upp en rovfågel på väggen, till exempel en uggla. Detta skedde dock bara i speciella fall, vanligtvis ansåg man det ändå som en dålig sak att döda ugglor på grund av oturen det skulle föra med sig.
Ugglan har jämförts med katter i utseendet och i vissa fall även med människor på grund av de stora uttrycksfulla ögonen. Eftersom katten anses vara ett mystiskt djur i folktron kan detta även ha påverkat uppfattningen om ugglor på grund av likheterna mellan djuren. Ugglan har alltså haft en koppling till själar, död och olycka i folktro runt om i världen. Vad säger det om djuret? Ugglor är rovfåglar som är viktiga för ekosystemets balans i de finska skogarna. Stora ögon, skuggor i träden och ljudlösa vingar har bidragit till att ugglan antagit en mystisk och respekterad skepnad i den nordiska folktron Om de verkligen har onda själar eller för med sig olycka är en fråga vi inte kommer kunna svara på idag eller någon annan dag heller. Nästa gång du ser eller hör en uggla i skogen kan du dock fundera på hur det känns för dig personligen.
Arvid Brunnsteiner
skrivet för kursen Ritual och materialitet