För traditionsvetare är december en intensiv månad. Kön av journalister som vill veta allt om luciafirande och jultraditioner ringlar sig lång utanför de lärosäten där etnologi, folkloristik och folklivsarkiv huserar. Journalisternas frågor kretsar regelmässigt kring områden såsom: Hur gamla är ”våra” traditioner; vad kännetecknar ett klassiskt julfirande; varför firar ”vi” på just detta sätt? För ungefär 100 år sedan ställde folklivsforskare snarlika frågor till befolkningen på landsbygden i förhoppning om att kunna dokumentera en försvinnande ålderdomlig folklig kultur. Moderniteten stod för dörren och med denna väntade såväl avförtrollning som avtraditionalisering.

Eftersom modernitet förknippades med förändring, uppbrott, kom förment ålderdomliga traditioner att bli något att längta till, att vårda och bevara. Friluftsmuseer såsom Skansen i Stockholm och Sagalund i Åboland är materialiseringar av denna nostalgiska längtan, vilket även gäller Jenny Nyströms fantastiska julkort. På korten pulsar tomtar fram i snötäckta landskap med ljuslyktor i handen. Inte sällan har tomtarna med sig julklappar på en släde dragen av en häst eller en julbock. Bilderna formligen ångar av tradition, men Nyströms motivvärld rymmer även andra element. Utställningen Tomteparaden, på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm, lyfter till exempel fram bilder där tradition och modernitet förenas på ett lekfullt sätt.

Den flygande tomten förekommer i flera olika versioner och utgör ett humoristiskt inslag i en annars traditionstyngd bildvärld. Men motivet ska också uppfattas som ett uttryck för Nyströms starka intresse för ny teknik, vilket bland annat har belysts i boken Jenny Nyström. Illustratör och pionjär (Elsebeth Welander-Berggren, Marie Rehnberg & Barbro Johnsson 2018). Med tanke på Nyströms fascination inför det moderna så ska det inte överraska att tomtarna i Nyströms bildvärld även kommer farande med tåg, lastbilar, bilar och cyklar.

Traditionsvetare har en del gemensamt med Nyström. Inte för att vi självironiskt emellanåt definierar vårt expertisområde som jämförande tomteforskning, utan för att vi i likhet med Nyström förenar det gamla med det nya på ett produktivt och emellanåt överraskande vis. Vi återanvänder källor, begrepp och teorier, men kombinerar dem på fascinerande sätt för att därmed skapa ny kunskap, nya insikter (nya motiv). Vid andra tillfällen inspireras vi av aktuella, trendiga perspektiv som hjälper oss att ställa nya frågor till samhället och människan som kulturvarelse. Precis som Jenny Nyström befinner vi oss i skärningspunkten modernitet-tradition och därigenom är traditionsvetenskapen ett ämne, ett motiv, i ständig rörelse (i väntan på tomten).

Fredrik Nilsson, professor i Nordisk etnologi (jämförande tomteforskning)