Julen är en högtid då traditioner och atmosfär står i centrum. Att ha en julgran, dricka glögg, tända ljus, baka pepparkakor och äta risgrynsgröt med kanel och socker är alla traditionella ritualer som firar och symboliserar jultiden. Det som alla dessa praktiker har gemensamt är att de kommer med dofter som tillsammans spelar stor roll i skapandet av mys och julstämning.
Dofter kan ta oss tillbaka i tiden på ett speciellt sätt; de kan till exempel påminna om hur man har firat barndomens jular och väcka en viss nostalgi som berättar för våra interna klockor att nu är det dags att fira jul igen. Det finns inte bara en enda doft som symboliserar julen, utan faktiskt är det kombinationen av flera vintriga örter, rök och växter som skapar en doftcocktail som julfirare känner igen. Det är intressant att undersöka dessa dofter, eftersom själva dofterna kommer ifrån materiella ting, som skapar olika dofter, vilka sedan väcker känslor inom människor.
Åtminstone i norra delarna av Europa kommer själva naturen igång med juldofter redan före någon hinner börja med pepparkakorna och glöggen. I Finlands skogar finns det gran och tall som förknippas alla med julen. Julgranen är en symbol för julen med en klar doft, och doften av barrträd har en djup koppling till jultraditionerna och julritualer. I de gamla germanska och keltiska kulturerna var vintergröna träd symbolen för evigt liv, eftersom de förblev gröna även under de kalla och mörka vintermånaderna. Träden representerade hopp och pånyttfödelse, vilket gjorde dem till en naturlig del av midvinterfirandet. Då kristendomen spreds i Europa införlivades dessa traditioner i julfirandet. Att ha en julgran i hemmet blev populärt i Tyskland under 1500-talet, vilket förde doften av skogen in till hemmet. Granens doft är således inte bara en påminnelse om naturens skönhet, utan också om det eviga liv som julen i den kristna traditionen symboliserar.
Julblomman hyacint förtjänar också att bli nämnd då det är prat om traditionella juldofter! Hyacinten blev en julblomma i norra Europa under 1800-talet, särskilt i Sverige och Nederländerna. Anledningen är främst dess förmåga att blomma inomhus under vintermånaderna, vilket var ovanligt och eftertraktat på den tiden. Trenden med hyacinter växte då man upptäckte att lökarna kunde ”drivas” att blomma under vintern, vilket gav färg och doft till hemmen under den mörka och kalla tiden. Dessutom är den starka, sötaktiga doften något som förknippas med julstämning och gör att hyacinten blivit en klassisk dekoration och ett annat sätt att ta naturen in i huset.
Eftersom julen är en kristen högtid, kommer en stor del av dofterna som man förknippar med julen från den kristna kyrkan och Bibeln. Rökelse, myrra och stearinljus har alla sina egna religiösa betydelser i julfirandets ritualer. Brinnande rökelse har använts i bön och gudstjänst för att symbolisera att bönen stiger uppåt med röken till Gud. Myrrans doft är minst lika relevant i koppling till julen och den kristna tron, alltså som en symbol av döden. Myrrans uppgift var faktiskt att täcka lukten av döda kroppar med sin egen doft. Rökelse och myrra var gåvor som två av de tre vise männen gav åt den unge Jesus och hans föräldrar i berättelsen om den första julen, vilken var Jesus födelsedag.
Foto: Jean-Marie LAFON, CC BY SA 2.0
Fortsättningsvis, om kyrkans roll när det gäller juldofter, kan man inte glömma bort stearinljuset. Doften av ett brinnande stearinljus är inte i sig bara en juldoft eftersom det används aktivt i flera andra ritualer och traditioner men oavsett håller de sin plats som betydelsefulla i juldoftscocktailen. Doften av smältande stearin är svårt att undvika under jultiden. Trots att doften inte är så stark är den ändå superrelevant för julstämningsskapandet. Att fara till gravgården under jultiden och tända stearinljus på nära och käras gravar är en viktig tradition för många familjer, åtminstone i Finland. Då året är som mörkast ger de många brinnande stearinljusen på gravgårdarna en känsla av samhörighet, både mellan de levande och mellan levande och döda. Stearinljus tänds också i människornas hem till exempel på fönsterbrädan eller i julgranen.
Doften av julmat och nybakade bakverk som pepparkakor och lussekatter har slutligen den kanske allra största inverkan på julstämningen. Den traditionella julmaten, med inslag som kålrotslåda, skinka, och rosolli, ger en robust och jordnära doft som för tankarna till festliga måltider. Glöggen, som värms och serveras med russin och mandlar, sprider en kryddig och söt doft av kanel och nejlika. Kanel och nejlika kommer från Asien och ansågs som exotiska lyxvaror. Redan under medeltiden importerades de till Europa men eftersom de var väldigt ovanliga och dyra användes de bara under speciella tillfällen, alltså främst i julmat. Minttuakaakao, alltså varm choklad med en stänk av mintlikör ger en uppfriskande och söt arom vilket passar perfekt för kalla vinterkvällar. Tillsammans skapar dessa dofter en unik och omhuldad julstämning som för många är synonymt med finsk jul. Att äta julmat, vara med familjen, sätta upp dekorationer, lyssna till julmusik och dansa runt granen är alla sätt att fira en fullständig jul även utan luktsinnet, men det är intressant att undersöka hur mycket dofterna inverkar tradition och firandet.
Gabriela Andersson
skrivet för kursen Ritual och materialitet