Ett ökande antal personer som är singla och svårigheter kring att etablera och upprätthålla relationer är flitigt omdiskuterade ämnen i både traditionella och sociala medier i dag. I synnerhet på sociala medier framhävs det att dejtingkulturen förändrats under de senaste åren och det har medfört unika svårigheter kring dejting—något som såväl dejtingappar som sociala medier ofta får skulden för. Men många är även snabba med att peka fingret mot de individer som deltar i och upprätthåller kulturen, i allmänhet de som representerar ett annat kön än ens eget.
Jessica Ruscello via Unsplash
Det forskningsprojekt som undertecknad nu inleder, ”Singelskap. Unga kvinnors upplevelser av att vara singel i Svenskfinland”, tack vare understöd från Svenska kulturfonden, handlar inte egentligen om dejting, utan om singelskap, dvs. upplevelsen av att vara singel. ”Singel” är ett mångfacetterat och luddigt begrepp, men används här som ett paraplybegrepp som inkluderar samtliga personer som av olika orsaker inte är i ett romantiskt förhållande.
Att vara singel är en erfarenhet som formas och genomsyras av normer och asymmetriska maktrelationer, där kulturella föreställningar om kön, kärlek och parförhållanden påverkar både hur singla personer uppfattas och hur de själva upplever sin position. Detta innebär att även om det är singelskapet som står i fokus, påverkar ändå uppfattningar och erfarenheter av dejting och kulturella förväntningar på tvåsamhet i stor utsträckning erfarenheten av att vara singel och hur singla personer betraktas och förstås i samhället. Singla personer utgör avigsidan till normen, och deras annorlundahet förstås i kontrast till normen.
Projektet är avgränsat till att kvinnors upplevelser av singelskap. ”Kvinna” förstås i bred bemärkelse som alla de som rör sig under beteckningen kvinna. Orsaken till denna avgränsning är delvis för att det på senare tid lagts mer vikt vid singla och ensamma män, speciellt på de radikaliserade grupper som kallas incels. Singelkvinnors upplevelser har fått betydligt mindre uppmärksamhet, i synnerhet upplevelser av att vara ofrivilligt singel. En annan delorsak är att kön konsekvent haft en betydande inverkan på förståelsen för singlar. Singelskapet har getts olika orsaker och betydelser för kvinnor och för män.
Historiskt har singelkvinnor ofta beskrivits i negativa termer, som kvinnor som inte lyckats få en man och hamnat in i en bitter ensamhet. Denna framställning kan härledas till en uppfattning om att det utgör en större brist för kvinnor än för män att vara singla, eftersom den kulturella förståelsen för femininitet är nära kopplad till deras förhållanden med män.
Under de senaste årtiondena har en mer positiv bild av singelkvinnan som lycklig vuxit fram. Dessa kvinnor har valt att fokusera på sig själv och sitt eget liv, på att resa, göra karriär eller på andra sätt förverkliga sig. Studier som presenterar singelkvinnor som den lyckligaste folkgruppen plockas flitigt upp av medierna och sprids vidare.
Den negativa bilden lever ändå kvar. Den kan användas som ett hot mot de kvinnor som säger att de vill fokusera på sig själva eller de som uppfattas som för kräsna. De varnas för att de kommer att ångra sig senare och bli ensamma och olyckliga.
Till skillnad från den historiska bilden av singelkvinnor som kvinnor som misslyckats hitta en man, framställs de i dag snarare som dem som har flest valmöjligheter när det gäller att välja partner. Dessa kvinnor påstås därför ibland orsaka mäns ensamhet och avsaknad av sexuellt umgänge. ”Moderna singelkvinnor” anses vidare ha orimligt höga krav på potentiella partner, ofta summerade som att hon förväntar sig att han måste vara mycket lång, rik och stilig. Kvinnor orsakar således sin egen singla status—oavsett om det är ett aktivt val eller inte—medan männen tvingas till det.
Utöver dessa föreställningar finns även ett generellt stigma runt singelskapet, som drabbar både män och kvinnor, samt andra svårigheter och utmaningar. Singla personer kan uppleva särbehandling i exempelvis sociala eller professionella sammanhang. De kan uppfattas som onormala eller inte riktigt vuxna av sin familj, eller exkluderas i vänskapskretsar som domineras av par. På arbetsplatsen kan de förväntas ställa upp både vid högtider och när inte andra kan. Som den största utmaningen för dem som lever själv nämns ändå oftast ekonomin, i och med att de inte har någon att dela bl.a. bostadskostnaderna med.
Det finns således ett brett spektrum av kulturella förståelser, normer, möjligheter och utmaningar kring singelskap som man kan behöva förhålla sig till för att berätta om och förstå sin egen erfarenhet. Avsikten med detta projekt är att undersöka hur singelkvinnorna navigerar kring dessa föreställningar, och hur de påverkar deras upplevelser och självförståelse. Det handlar inte enbart de negativa eller positiva framställningarna av singelkvinnor som antingen olyckliga eller lyckliga, utan även de kulturella föreställningar kring kön, kärlek och parförhållanden som skapar både normer och förväntningar på kvinnans roll och värde i samhället. Frågor kring singelskap blir därmed oskiljbara från frågor kring makt och makthierarkier, i synnerhet mellan könen, men även rörande exempelvis ras och klass. Dessa maktförhållanden påverkar vem som får komma till tals och vilka erfarenheter som ges legitimitet, samt vem som marginaliseras och osynliggörs.
Frågelistan Singel, ogift, skild.
FD Sofia Wanström
Sofia inleder ett nytt forskningsprojekt om unga kvinnors erfarenheter av att vara singel i Svenskfinland. I inlägget berättar hon mer om bakgrunden, frågorna och syftet med projektet.