Hur känns en stad, och hur vill olika aktörer att den ska kännas? Under några intensiva dagar i Köpenhamn och Malmö undersöker jag glappet mellan stadens marknadsförda identitet och den faktiska upplevelsen på plats. Genom egna observationer, stadsvandringar och möten med forskare och lokala aktörer visar jag hur stadsbrandingen inte bara skapar bilder av städer, utan också påverkar hur vi rör oss, tolkar och förstår det vi möter.
Städer är inte bara fysiska platser, de är också berättelser. Genom stadsbranding försöker kommuner, stadsplanerare och politiska aktörer aktivt forma dessa berättelser och skapa en attraktiv bild av staden. Stadsbranding, eller place branding, beskriver statsvetaren och policyrådgivaren Simon Anholt som hur offentliga aktörer medvetet arbetar med att bygga ett varumärke för att påverka hur de uppfattas av omvärlden. Med omvärlden menas till exempel turister, investerare och men även invånarna själva (2007:4). Det innebär att vissa aspekter av staden lyfts fram medan andra hamnar i bakgrunden. Samtidigt finns det ofta en diskrepans mellan den bild som förmedlas och den verklighet som faktiskt upplevs.
Syftet med denna text är att undersöka hur en sådan diskrepans kan ta form i praktiken. Undersökningen utgår från mina egna erfarenheter från en exkursion i Köpenhamn och Malmö i april under kursen Urbana Livsformer vid Åbo Akademi. Mitt material består av observationer och fotografier från de olika platserna vi besökte. Fokuset ligger på hur det faktiskt kändes att vara på dessa platser.
Jag landar på Kastrup en sen eftermiddag och hinner få en glimt av vårsolen innan jag sätter mig på metron som jag hoppas ska ta mig till Nørrebro. Genom fönstret ser jag breda cykelbanor, moderna byggnader och välplanerade stadsrum. Allting känns genomtänkt. Människor rör sig snabbt och redan under första resan formas en bild av Köpenhamn; en modern, stilren och välorganiserad stad.
Bilden jag fick liknar den som förmedlas på Visit Copenhagens hemsida. Köpenhamn beskrivs som en stad präglad av hållbarhet, design och hög livskvalitet. Där lyfts även cykelkulturen och gröna stadsrum fram som centrala delar av stadens identitet. Mina första intryck av staden går till stor del i linje med det offentliga aktörer och turistorganisationer försöker skapa genom sin stadsbranding.
När jag till slut hittar fram till Urban Camper Hostel i Nordvest känner jag att jag kan pusta ut. Samtidigt känns det som att staden redan lever upp till den bild som förmedlas genom Köpenhamns stadsbranding. Nørrebro beskrivs som en av Köpenhamns mest kulturellt mångsidiga städer. Restauranger, språk och människor från olika bakgrunder blandas med caféer, cyklar och trendiga butiker. Hos mig skapar det en känsla av öppenhet och kreativitet.
Dagen därpå inleddes fältarbetet med en stadsvandring i Nordvest. Vi utgår från en karta framtagen av etnologen Mikkel Bille. Den leder oss inte genom de mest centrala och tillrättalagda delarna av staden, utan istället besöker vi miljöer där stadens uttryck känns mindre polerat och mer spontant. Vi passerar byggarbeten, husfasader täckta av grafitti och får besöka kreativa mötesplatser som till exempel Demokrati Garage. Dessa miljöer skiljer sig från den stilrena och välordnade bild som dominerar på Visit Copenhagen. Samtidigt motsade de inte helt stadens branding. Tvärtom kunde den kreativitet och mångfald som lyfts fram i marknadsföringen också spåras i dessa mindre och ”oputsade” stadsrum.
Foto: Caroline Voutilainen
En viktig del av fältarbetet i Köpenhamn var besöket och den guidade rundturen i Christiania. Vi fick ta del av fristadens historia, om hur det började som ett idealistiskt socialt experiment, och vi fick se hur området än idag har sina alternativa levnadsstrukturer. Christiania var något helt annat, det kändes som att man rörde sig i en helt annan stad. Både det visuella och sociala skiljde sig tydligt från det övriga Köpenhamn vi fått uppleva. Husen var färgglada och oregelbundna och tempot långsammare. Människor gick runt och rastade sina djur, smala stigar slingrade sig mellan egenbyggda hus och väggarna var täckta av målningar med citat som: ”Saerdeles lavt ambitions niveau…tack!” [Synnerligen låg ambitionsnivå… tack!]. Samtidigt blev det tydligt hur det alternativa också kan bli en del av stadens varumärke. Christiania beskrivs på Visit Copenhagen som en unik fristad och ett alternativt samhälle i hjärtat av Köpenhamn. De skriver även att Christiania genom åren förknippats med Pusher Street, men idag genomgår en förändring och utveckling med starkare fokus på hållbarhet, kultur och delat ansvar. Det alternativa står alltså inte utanför stadsbrandingen utan används snarare för att förstärka bilden av staden som öppen, kreativ och fri.
När fältarbetet fortsatte i Malmö riktades vårt fokus mot andra erfarenheter av det urbana livet. I Rosengård mötte vi etnologen Per-Markku Ristilammi, som berättade om hur stadsdelen förändrats över tid sedan publiceringen av hans avhandling Rosengård och den svarta poesin (1994). Medan vi rörde oss genom området passerade vi flera förskolor med lekplatser och människor var i rörelse överallt. Under lunchen på Rosengårds centrum mötte vi även en representant från Ensamkommandes förbund. Han berättade om sina erfarenheter av Malmö och hur staden kan upplevas beroende på vem man är. För en papperslös minderårig migrant handlar vardagen inte bara om att hitta sin plats i en ny stad, utan också om att leva med osäkerhet kring boende, försörjning och framtid samtidigt som familjen finns kvar i ett annat land.
Dessa berättelser kan också kopplas till den bild av Malmö som förmedlas genom stadsbrandingen. På Visit Malmö beskrivs staden som en plats där mångfald är en central del av stadens identitet. ”En av norra Europas främsta mötesstäder”, skriver de. Den kulturella mångfalden var tydlig i gatulivet, språket och människorna vi mötte.
Under samma dag besöker vi även Naturum Öresund. Där får vi ta del av havsaktivistiskt arbete med fokus på hållbarhet. Besöket gav konkreta exempel på hur frågor om hållbarhet kan omsättas i praktiken genom utbildning, informationsarbete och lokalt engagemang. Och det blev tydligt att hållbarhet inte bara är ett begrepp som används i marknadsföringen utan också något som olika organisationer och aktörer arbetar med i vardagen,
Senare rörde vi oss vidare till Västra Hamnen. Området präglades av modern arkitektur som Turning Torso, breda promenadstråk och byggnaderna låg i tydliga kvarter. Besöket gav ytterligare exempel på hur framtidsorienterad stadsutveckling som lyfts fram i Malmös stadsbranding också tar fysisk form i stadsmiljön. Samtidigt skiljde sig området tydligt från de delar av Malmö vi tidigare hade besökt. Rosengård präglades mer utav ett livligare gatuliv och möten mellan människor medan Västra Hamnen gav ett mer planerat och arkitektoniskt uttryck.
Intrycket av att Malmös stadsdelar rymmer olika uttryck för stadsliv. Detta förstärktes ytterligare under följande dags stadsvandring i Möllevången tillsammans med historikern Pål Brunnström. Brunnström berättade om hur olika historiska, sociala och kulturella rörelser satt sin prägel på stadsdelen över tid. Vandringen fick mig att se Malmö som en stad där olika historier och erfarenheter möts. I Möllevången blev detta synligt genom arbetarklassens historia i den äldre bebyggelsen, samtidigt som torget, restaurangerna och butikerna speglade den kulturella mångfald som präglar området idag. Brunnström lyfte också fram hur stadsdelen genomgår förändring över tid och där frågor om gentrifiering blir synliga i takt med att nya verksamheter etableras.
I både Köpenhamn och Malmö framträder stadsbranding som ett aktivt arbete med att skapa attraktiva bilder av staden. Fokuset ligger på hållbarhet, livsstil och modern stadsutveckling. På Visit Copenhagen betonas exempelvis stadens cykelkultur, design och hög livskvalitet, och på Visit Malmö lyfts likaså hållbarhet men även innovation och att Malmö är en öppen, mångkulturell stad. Dessa beskrivningar fungerar som utgångspunkter för hur olika aktörer vill att städerna förstås och uppfattas.
Foto: Caroline Voutilainen
Under exkursionen blev dessa bilder synliga i de miljöer vi besökte. I Köpenhamn mötte vi välplanerade stadsrum längs metrosträckor och i centrala delar av staden breda cykelbanor och en tydlig urban struktur skapade intryck av ordning. Även platser där noggrannt utformade miljöer, ljus, ljud och rörelse skapade en iscensatt upplevelse av staden. I Malmö blev liknande uttryck synliga. Öppna kajstråk, stora offentliga ytor och modern arkitektur formade en visuellt sammanhållen stad. Att uppleva en stad innebär att röra sig mellan dessa olika lager, mellan det som visas upp och vad som upptäcks.
Stadsbranding formar inte bara hur städer ser ut, utan också hur de förstås och upplevs. . Frågan blir därför inte bara vad staden är, utan vad som framhävs som dess identitet och vad som förblir mindre synligt i mötet med platsen. När den bild som kommuniceras inte helt sammanfaller med den erfarenhet som uppstår i det vardagliga stadsrummet blir detta glapp i sig en del av hur staden förstås och erfaras. .
Caroline Voutilainen
skrivet för kursen Urbana rum
Vidareläsning
Anholt, Simon (2007). Competitive Identity: The New Brand Management for Nations, Cities and Regions. Basingstoke: Palgrave Macmillan.
Med tack till Gustaf Packaléns minnesfond, Svenska Kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Aktiastiftelsen i Korsholm som finansierade exkursionen till Malmö och Lund.