Trötthet inför världens makthavare, kapitalismen, krig och oroligheter är något jag upplever i min omgivning. Världsläget diskuteras och politiker kritiseras. Jag kan känna att människor omkring mig längtar efter en form av frihet att vara sig själva, och efter en gemenskap i sin närhet. Jag upplever att flera omkring mig behöver en förändring i sin vardag för att ibland kunna få en paus av världens buller. I denna text kommer jag att diskutera hur frihetens regler ser ut idag inom Christiania och hur de skiljer sig från det övriga danska samhällets regler.
Fristaden Christiania är en gemenskap som uppstod när en aktivistgrupp ockuperade ett tomt militärområde 1971 i Köpenhamn (Loddo 2017:101). Ockupationen väckte stort intresse och samhällsdebatt. Christiania beskrevs av vissa politiker för ett socialt experiment men 1973 fick det officiell – men till en början tillfällig – status av den danska socialdemokratiska regeringen (Thörn, Wasshede & Nilson 2011: 7). Ockupationen har sedan dess genomgått flera motgångar och förändringar på grund av politiska beslut, men invånarna har lyckats behålla området och utveckla gemenskapen till en större rörelse och ett boendekollektiv. Idag bor det ungefär 900 personer i Christiania.
Karta över Christiania. Foto: Jael Kauko
En liknande trötthet på världsläget och längtan efter frihet, som jag alltså upplever som högst aktuell idag, låg bakom Christianias uppkomst. Christianiabon Mette Skov förklarar hur det på 1970-talet fanns många hemlösa ungdomar i Köpenhamn och att en stor del av dem var missnöjda med världsläget och ville skapa förändring. Det var även en tid då den globala hippierörelsen ifrågasatte traditionella värderingar och motsatte sig krig och konsumtionskultur. Enligt Skov ville ungdomarna hitta alternativa sätt att leva tillsammans med likasinnade i ett kollektiv. Skov säger: ”It was a breaking time…kinda like a revolution time”, som förklarar ytterligare hur tidens samhälle upplevdes.
Christiania som rörelse och livsform bryter flera västerländska normer och regler och är känt för sin liberala syn på droger samt sin kritik mot globala maktsystem. Christiania förknippas ofta med vilka regler som inte följs och med idén om en fristad, men mer sällan reflekterar man över vilka nya regler som formats inom området för att få vardagen att fungera. Med andra ord betyder frihet i Christianias fall inte ett totalt saknande av regler, utan skapande av sådana regler som passar in i den egna världssynen. Detta kan vara till exempel en regel om deltagande och aktivitet för gemenskapens bästa. Det betyder att man inte kan fokusera enbart på sin individuella nytta och lycka, utan måste fundera över hela kollektivets bästa. Detta är något som kan skapa en känsla av trygghet, gemenskap och frihet då man vet att Christianias grundtanke är att man ska vilja människorna runt en det bästa och att man kan lita på dem. Jag anser att specifika regler och normer är vad som möjliggör ett upprätthållande av den utopiska tanken om friheten inom staden. Det skapar dock en intressant motsättning, där man strävar efter frihet genom att motsätta sig vissa regler, samtidigt som man applicerar andra regler för att friheten ska fungera.
Olimpia Loddo skriver 2017 om oskrivna regler inom Christiania. Hon beskriver hur invånarna lever relativt fritt och att strävan efter frihet var central i uppkomsten av den självstyrande gemenskapen (Loddo 2017:103). Detta väcker en fråga inom mig: hur upplever man ett relativt fritt liv i en gemenskap fylld med regler och normer? I denna text kommer jag att diskutera vilka regler som råder inom fristaden Christiania och hur dessa spelar in på en upplevelse av frihet och autonomi inom sin egen gemenskap.
Jag diskuterar mitt material utifrån det teoretiska begreppet anarkism. Enligt den brittiska författaren och socialteoretikern Colin Ward innebär anarki frånvaro av regering och myndighet (1966: 1). När det gäller anarkism som teori om organisationer delar Ward in dem i fyra punkter: 1) frivillighet, 2) funktionalitet, 3) tillfällighet och 4) liten skala (Ward 1966: 2). Begreppet anarkism är relevant i analysen av regler inom Christiania, eftersom det kan ge en inblick i hur ett alternativt samhälle kan organiseras när det saknar myndighet och regering. Christiania är ett kollektiv som har skapat ett alternativt sätt att organisera sin vardag. De har ingen ledare eller myndighet, och det är just därför som begreppet anarkism kan synliggöra vilka regler som gäller inom gemenskapen och vad detta alternativa sätt att organisera samhället går ut på. Längre fram i texten kommer jag att förklara Wards fyra punkter om anarkism, men innan dess vill jag ge en inblick i vad jag kunde observera under mitt besök i Christiania.
Jag deltog under kursen Urbana livsformer i en guidad tur genom Christiania som leddes av Mette Skov. Genom deltagande observation samlade jag in material. Jag lyssnade på guiden, tog anteckningar och fotograferade skyltar. Under detta arbete fokuserade jag på sociala regler, även sådana som kunde utläsas mellan raderna i det som sades. Syftet med denna text är att synliggöra vilka regler som har skapats i en gemenskap som strävar efter en känsla av frihet och motsätter sig vissa av det övriga samhällets regler. För att möjliggöra detta lyfter jag fram de normer och regler som finns inom Christiania och diskuterar dem i relation till Wards anarkism-begrepp.
Under guidningen framkom fyra grundläggande organiserande regler för Christianiabor: gemensam ekonomi, konsensusbeslut, enhetslön (det vill säga lika lön för alla, för arbete inom Christiania) och besittningsrätt till den bostad man bor i (som får användas som ens egen men ägs inte). Andra viktiga regler som jag noterade under rundturen var att inga hårda droger[1] tillåts. Skyltar om detta fanns redan vid ingången till området. Vår guide Skov uttryckte sig tydligt om detta och var personligen emot dem.
No hard drugs! står det på ett fönster i ingången till Christiania. Samma text återkommer på olika ställen inom området. Foto: Jael Kauko
När det gäller cannabisanvändning verkade den vara allmänt accepterad. Många christianiters positiva inställning till cannabis, men negativa inställning till försäljningens villkor, skapade en konflikt som de brottats med i åratal. Polisens arbete mot cannabisförsäljningen gjorde att endast våldsamma grupper med stora resurser kunde upprätthålla handeln, vilket även blev fallet i Christiania. Kriminella gäng kom därför att styra försäljningen, och deras koppling till våld och makthierarkier skapade oro på Christianias gator. Eftersom makthierarkier och våld stred mot Christianiabornas värderingar, beslutade de att stänga Pusher Street och den öppna cannabisförsäljningen.
Efter detta har polisens regler och övervakning av köp, användning och försäljning av cannabis i området skärpts. Numera kan man även få böter om man ertappas med att röka cannabis. Skov antydde dock att invånarna i stället har börjat röka hemma. Under rundturen kände jag doften av cannabis och såg en person sälja det till någon vid Pusher Street. Detta tyder på att försäljning och användning fortfarande förekommer, men i mindre utsträckning och mer diskret än tidigare.
När det gäller marginaliserade personer i samhället, särskilt alkoholister, verkar Christiania vara mer inkluderande och förstående än vissa andra samhällen. Däremot gäller detta inte personer som är beroende av hårda droger; enligt Skov tillåts inte personer som använder hårda droger och kan bli uteslutna ur gemenskapen.
Christiania har ett starkt engagemang för den koloniserade befolkningen på Grönland och ett problematiserande av effekterna av Danmarks kolonialism. Därav skiljer sig Christianias stödjande attityder från övriga danska samhället, när det kommer till att förstå och stödja personer som kämpar med effekter av kolonialismen. Det betyder att det finns en oskriven regel inom Christiania att välkomna, stödja och förstå människor som inte blir förstådda av det övriga samhället. I Christianias centrum, vid det tidigare Pusher Street, finns även en stor vägmålning av en grönländsk kvinna, vilket kan tolkas som ett uttryck för uppskattning av den grönländska kulturen. Denna målning utrycker ytterligare den ovan beskrivna sociala normen om ett accepterande och uppskattande klimat, gentemot de grönländska kulturer och de människor som är en del av den, som råder inom Christiania.
Väggmålning i Christianias centrum. Foto: Linda Forsell
Enligt Wards anarkismbegrepp, måste deltagande vara frivilligt, det är hans första punkt. Han menar att det inte finns någon poäng i att förespråka frihet och ansvar om medlemskap är obligatoriskt (1966: 2). Detta går i linje med hur Christiania fungerar. För att få bo i Christiania måste man ansöka, och invånarna beslutar gemensamt om huruvida en person ska godkännas. Nya invånare tas endast emot när någon flyttar ut. För att flytta in måste man acceptera de levnadssätt och regler som gäller där. Man måste inte bo i Christiania, vilket gör det frivilligt, men den som vill bo där måste acceptera de gemensamma reglerna, som handlar om att ta hand om varandra. Man kan med andra ord inte bosätta sig inom Christiania och strunta i de andra som bor där, och det är hur det skiljer sig från ett vanligt bostadsområde.
Den andra punkten, funktionalitet, innebär enligt Ward ett engagemang för gemenskapens överlevnad och välbefinnande, snarare än enbart individens egen nytta (1966: 2). Detta överensstämmer med hur Skov beskrev Christiania. Alla förväntas bidra genom arbete, delta i möten och vara med och skapa en fungerande vardag. Skov beskrev även konsensusprincipen, som innebär att alla beslut kräver enighet. Det innebär att man ibland måste kompromissa och acceptera beslut som inte helt överensstämmer med ens egna önskemål. Konsensusbeslut tar även mycket tid och därför kräver det ytterligare engagemang i termer av tålamod. En sådan gemenskap kräver alltså att man tar hänsyn till helheten och inte enbart sina egna intressen.
Den tredje punkten, tillfällighet, kan anses stärka en gemenskap genom det gemensamma arbetet tillsammans med sin grupp för att kunna fortsätta skapa en framtid tillsammans (1966: 2). En känsla av tillfällighet i gemenskapen kan fungera som en motivationsfaktor och säkerställa att man inte börjar ta kollektivet som givet och därför förblir man inte heller passiv inför att arbeta för sitt kollektiv. Skov betonade även vikten av att Christiania är en levande och föränderlig gemenskap. Hon framhöll att det är viktigt att invånarna är öppna för nya idéer och förändringar, men det kommer med att det ibland blir tuffa konversationer med ärliga och även starka åsikter. Skov betonar den viktiga rollen som diskussioner har, även om hon samtidigt beskriver frustrationer över hur tungt det kan kännas ibland. Det anser jag är naturligt och kommer med sådana tunga diskussioner. När det kommer till Christianias framtid säger Skov hur behovet av nya invånare alltid finns eftersom de kan bidra med nya perspektiv, och att sådana behövs för att gemenskapen ska kunna fortsätta utvecklas och överleva. Tillfälligheten märks också i relationen till den danska staten, eftersom invånarna inte vet hur länge Christiania kan existera i sin nuvarande form. Detta skapar ett behov av kontinuerligt samarbete för att bevara området.
Wards fjärde punkt, att hålla organisationen liten, handlar om möjligheten till personliga relationer (1966: 2). Han menar att byråkrati och hierarkier har svårare att utvecklas i mindre organisationer (Ward 1966: 2). Skov nämnde att det är viktigt att kunna känna igen de personer som rör sig i området. Christiania kan inte heller expandera hur mycket som helst eftersom området har gränser, och det verkar inte heller vara önskvärt. Även om cirka 900 invånare kan uppfattas som många, kan gemenskapen upprätthållas genom deltagande i möten, evenemang och daglig närvaro i området.
Slutdiskussion
Christianias organisation kan förstås genom Wards fyra principer för anarkism: frivillighet, funktionalitet, tillfällighet och liten skala. Invånarna förväntas bidra aktivt till gemenskapens funktionalitet och delta i beslutsfattande genom konsensus. Gemenskapens överlevnad bygger på ständig förändring, nya perspektiv och anpassning till yttre faktorer. Tillfällighet är därmed påtaglig i Christiania, även om den inte alltid är självvald utan ofta påverkas av omvärlden. Samtidigt tycks den gemensamma inställningen vara att förändring är något positivt, vilket gör att Wards idé om organisering genom tillfällighet ändå blir relevant. Den begränsade storleken möjliggör social närhet och intensiva diskussioner, och bidrar till att hålla samman strukturen genom att motverka utvecklingen av hierarkier och byråkrati.
Gatukonstverk i Christiania. Foto: Jael Kauko
Sammanfattningsvis inkluderar de centrala reglerna inom Christiania gemensam ekonomi, konsensusbeslut, enhetslön och begränsad äganderätt. Hårda droger är förbjudna, medan cannabis historiskt har varit accepterat men idag är mer reglerat av danska staten och mindre synligt. Samtidigt visar gemenskapen större tolerans för vissa marginaliserade grupper, men sätter tydliga gränser vid vissa former av destruktivt beteende. Reglerna som gäller inom Christiania bryter det övriga samhällets regler nästan helt och hållet. Reglerna som Christiania gemenskapen skapat liknar ett anarkistiskt sätt att bygga ett samhälle, som till exempel att motsätta hierarkier och att inte ha en ledare. Även det kollektiva ägandet och enhetslönen är något som ofta kan anses som anarkism. Därav skulle jag konstatera att reglerna inom Christiania kan sägas vara anarkistiska och att christianiaborna lever anarkistiskt inom sin egen gemenskap.
Jael Kauko
skrivet för kursen Urbana rum
Referenser
- Loddo, O. (2017). Drawing an Unwritten Common Law: The Normative Pictograms of Christiania. ARSP: Archiv Für Rechts- Und Sozialphilosophie / Archives for Philosophy of Law and Social Philosophy, 103(1), 101–116. http://www.jstor.org/stable/45175242
- Thörn, H. Wasshede, C. & Nilson, T. (2011). Introduction: From ‘social Experiment’ to ‘Urban alternative’ — 40 Years of research on the Freetown. I Space for Urban Alternatives? Christiania 1971–2011. Gidlunds förlag. S. 7-37
- Ward, C. (1966). Anarchism as a Theory of Organization. Theanarchistlibrary.org
Med tack till Gustaf Packaléns minnesfond, Svenska Kulturfonden, Svenska folkskolans vänner och Aktiastiftelsen i Korsholm som finansierade exkursionen till Malmö och Lund.
[1] Droger som förknippas med dödlighet genom att de är starkt beroendeframkallande, och har starka effekter som snabbt kan skapa sociala problem, till exempel heroin och kokain