Studielivet är något av det roligaste under studietiden, med olika evenemang och traditioner som man tar del av. Man deltar i sitzar, speciella firanden av olika högtider och alla möjliga evenemang som man annars aldrig skulle hört talas om. Men hur ser dessa knasigheter ut från en utomståendes perspektiv? Natalie Skogman menar i krönikan Är studielivet en sekt? att studielivet är just det. Hon säger att man snabbt blir medlem i denna sekt då man inleder sina universitetsstudier, och det är något jag kan hålla med om. Man förväntas följa regler och lyssna på äldre studeranden samtidigt som man deltar i de ritualer och traditioner som är typiska för studielivet. I min text kommer jag att undersöka detta fenomen från ett ritual- och materialitetsperspektiv och fundera över ifall det är rätt att kalla studielivet en sekt och om man kan förklara studielivet på ett sätt som gör att man inte låter alldeles tokig.
Då jag själv studerade i Italien och hörde vad mina vänner som studerade i Åbo och Vasa höll på med lät det helt konstigt i mina öron, men nu när jag själv tar del av studielivet vid Åbo Akademi verkar det helt plötsligt inte lika konstigt. Eller? Om jag tar ett steg tillbaka och analyserar vad vi håller på med så är det nog rätt så absurt – vem vid sina sinnens fulla bruk super sig full och äter kall, oftast deprimerande, mat sittandes i mörka källare, medan man bankar på borden och sjunger snapsvisor som en galning? Det är ett absurt koncept, men då man själv tar del av dessa evenemang tänker man inte på hur märkligt det kan anses vara ur någon annans perspektiv. Sitzar är en så stark tradition och eftersom de oftast utförs på samma sätt är det lätt att lära sig etiketten och komma in i gemenskapen.
Kultmedlemmar är hängivna och följer strikta regler, de har starka värderingar och begränsningar av vem som får vara med. Dessa aspekter kan liknas vid studerandeföreningarnas värderingar. Är man en humanist eller en ekonom och vill man beblanda sig med varandra? Vad finns det för tankar och stereotyper? Finns det viktiga traditioner och symboler för de olika föreningarna och har man specifika sätt att visa sin tillhörighet till dem på?
Då man inleder universitetsstudierna blir man automatiskt meddragen i studielivet och man förväntas följa och respektera vissa regler och ritualer. Det ordnas gulisintagningar och sitzar man “måste” delta i för att bli intagen. Gulisintagningen är en rituell intagning av nya studeranden till studiegemenskapen och är för många ett av de viktigaste och roligaste evenemangen under gulishösten. Man får springa runt som en galen kyckling och utföra roliga utmaningar och dricka alkohol, förstås. Det är en självklarhet för mig och många andra att dricka alkohol på dessa evenemang. Man har gjort det sedan långt tillbaka och man har hört från andra studenter och kanske till och med sina föräldrar att det är något som ingår i traditionen. På senare tid har det blivit allt vanligare att vissa avstår från drickandet under evenemangen och det är helt okej, det finns inte samma press på att dricka som jag har förstått att det fanns förr. Men drickandet är ändå för de flesta en del av evenemangen och en tradition man håller fast vid. Från deltagarnas perspektiv är det man gör under gulisintagningen helt normalt och jätteroligt, medan förbipasserande antagligen undrar vad i hela fridens namn vi håller på med. Man inser inte hur tokigt något är då man själv är inne i det. Även Skogman funderar över detta då hon beskriver studerande aktiva i studielivet som “hjärntvättade”: “De flesta som är aktiva i studielivet är så pass hjärntvättade att vi sätter och finner mening i egentligen meningslösa saker: anser det fullständigt normalt och legitimt att dricka sig full på en vardag, bli förnedrade på en gulisintagning under mer eller mindre konstiga utmaningar och följa unkna traditioner i form av att sjunga gamla problematiska snapsvisor.”
Du ska snabbt lära dig sitzarnas ritualer utantill, snapsvisorna som sjungs och deras eventuella oskrivna verser, hur man skålar och när det ska bankas i borden. Man ska inte ta fram telefonen under sitzen och absolut inte ta foton. Helst ska du inte gå på toaletten då det inte är ”konferans” (det vill säga en halvtimmes paus under sitzen) och om man går bort vid något annat tillfälle kan man tilldelas straff. Sitzarna börjar alltid på samma sätt, med ett specialtempo, och sedan börjar någon sjunga snapsvisan Helan går och resten stämmer in. Under ett vanligt tempo bankar alla händerna i bordet i takt tills någon ropar “tempo!” och snapsvisan inleds, men under specialtempot gör alla ett specifikt ljud med munnen i takt tills någon börjar med ”helan”. Från en utomståendes perspektiv låter nog speciellt sitzarna helt absurda, men för de som tar del av studielivet kan de vara bland de roligaste som finns!
De studieevenemang och traditioner jag nämnt är inte så synliga för omvärlden och den inblicken utomstående får av dem är vad de hör av studerande. Gulisintagningen är delvis synlig, men de olika stationerna hålls ändå relativt nära campus där inte så många utomstående håller till. Vappen, som är ett av de största studieevenemangen i Finland är däremot väldigt synligt. Icke-studerande får en liten inblick i hur det är att vara studerande, fastän de inte deltar i evenemangen som ordnas. Det är en viktig tradition för studerande där alla samlas iklädda sina halare och studentmössor för att sjunga in våren. På första maj har man vappenpicknik där man får tränga sig in bland alla vita mössor och sitta rygg mot rygg med främlingar. Det är en så stark tradition att det känns som en självklarhet att delta. Även vappenfirandet är en slags ritual, då det sker på samma sätt varje år och man försöker inte ändra på traditionerna.
Utifrån Catherine Bells sex olika ritualgenrer tycker jag att vappenfirandet kan beskrivas både som en övergångsritual (från vintern till våren och sommaren) och en rit för utbyte och gemenskap, man är tillsammans och firar att våren är kommen. I Åbo träffas studerande på Vårdberget, man sätter på sig sina studentmössor samtidigt och den första maj har man en stor picknick tillsammans. Samtidigt är det även en kalender- och minnesrit. Den sker vid samma tillfälle varje år, och den är också en fest- samt högtidlig rit: man firar att det har blivit vår och det ordnas stora festligheter runt om i landet.
Halaren är en viktig markör i studielivet. Färgerna visar vad du studerar och var du hör hemma. Det finns olika regler för användandet av halaren. Man får inte tvätta den (förutom i Aura Å), man får inte knäppa den hela vägen upp innan man skrivit färdigt sin kandidatavhandling, och så finns det specifika sätt man ska knyta den på. Logon för den ämnesförening man hör till ska synas baktill då man knutit den. Nuförtiden väljer vissa att inte knyta halaren alls, utan har ärmarna hängandes vid sidan och det har nästan blivit en ny tradition av det. Märken man syr fast på halaren visar hur länge du varit med i studielivet och de ämnesspecifika märkena visar vilket du tillhör. På glöggrundan och vappen ska man ha halare på sig för att signalera att man är en del av studielivet.
Som jag tidigare nämnt finns det många olika regler och traditioner man ska ta fasta på som studerande, vilket det även finns i många kulter. Ett exempel på en kult som haft väldigt kufiska regler är kulten Heaven’s Gate. Enligt dem kunde man nå Gud endast genom att totalt förlita sig på honom och lämna bakom sig sin familj, sina själviska bedrifter, sensualitet, sin mänsklighet och kropp. Man skulle helt hängiva sig till kulten och inte tänka på vad som fanns utanför den. Jesus hade själv genomgått denna process och de tänkte därför att han kunde ta andra genom den för att nå Gud. 39 av dess medlemmar tog livet av sig 1997 för att nå sina mål. Som sagt är tillhörandet till föreningar inom studielivet inte lika drastiskt, fastän det finns vissa likheter, exempelvis en upplevelse av ”vi” och ”dem”, hängivenhet, tillit och en känsla av samhörighet till något större. Men studerande skulle antagligen inte begå gruppsjälvmord för att deras styrelseordförande föreslog det och man blir inte förföljd och misshandlad om man vill byta huvudämne, avbryta sina studier eller inte vara med på alla evenemang, vilket kultmedlemmar ibland rapporteras bli.
I vissa fall, speciellt förr i tiden, kunde studielivet vara mycket hårdare än vad det är idag. Gulisar blev misshandlade av äldre studerande och det fanns inget de kunde göra åt saken. Även om man visste om denna hårda behandling ville man ändå vara en del av studiegemenskapen och man stod ut med misshandeln. En liten tröst var att då man själv blev en äldre studerande skulle man få behandla de yngre på samma sätt som man själv blivit behandlad. Varför man ville behandla varandra på detta sätt är inte något jag tänker analysera nu, men jag antar att det i grunden var samma tänk som vi har om våra traditioner idag. Man resonerar att det är så här det alltid har varit och därför så som det bör vara – en självklar del av intagningen till studielivet. Det är återigen relevant att inse att något inte ses som drastiskt då man själv är en del av det. För studerandena som misshandlade de yngre förr i tiden var det ingen fråga om saken, men nu när vi ser tillbaka är det alldeles otänkbart. Likaså har gulisintagningarna ändrats med åren. Förut kunde de vara väldigt kränkande och rent av farliga, men nu är huvudpoängen att man ska lära känna varandra och ha det roligt. Det är en stark drivkraft hos människor att tillhöra en grupp och ibland kan denna önskan göra att man accepterar sådant som man vanligtvis inte skulle acceptera, bara för att inte bli lämnad utanför.
Kulter använder sig av egna begrepp som de förväntar sig att medlemmarna förstår. På Heaven’s Gates nätsida finns det ett stycke där de pratar om hur man tar sig vidare inom rörelsen och de använder sig av en terminologi en utomstående inte förstår sig på. De talar till exempel om “the Kingdom Level Above Human” som ett stadie man kan nå med hjälp av tutorer som redan är del av detta rike och som i ett tidigare stadie genomgått samma process. Kan dessa vägledare jämföras med våra tutorer på universitetet, vars uppgift är att göra oss till en del av studielivet? Liksom kultmedlemmar ska vi lära oss vissa uttryck och platser utantill för att inte verka utanför. Om du skulle tala om något väldigt specifikt för Åbo Akademi med någon utomstående skulle de nog bara stirra på dig, men om du skulle säga samma sak till någon som studerar här skulle de genast veta vad det är frågan om.
För utomstående kanske dessa ritualer och objekt inte har någon betydelse över huvud taget och de kan som sagt verka absurda. Skogman nämner även detta i sin krönika: “Dessa traditioner, ritualer och objekt har ingen betydelse eller värde för de utanför sammanhanget, kanske inte heller för en själv så fort man lämnat universitetet bakom sig och gått ut i arbetslivet. Men medan du är inne i det betyder det mycket att delta i dessa evenemang, samla halarmärken, känna till och följa festernas regler och kutym och kunna så många av snapsvisorna som möjligt utantill.” Studielivet tappar sin betydelse ganska fort efter att man lämnat det, menar Skogman, men skriver att man samtidigt ser tillbaka på det som en rolig tid i sitt liv utan att vara påverkad av de regler och ritualer som varit så viktiga då man studerade.
Då jag själv studerade utomlands och hörde vad mina vänner som studerar på Åbo Akademi spenderade på årsfester och kläder till temasitzar blev jag helt paff, för det verkar som något så trivialt att lägga pengar på. Nu när jag själv studerar här känner jag att det är klart man ska vara med på allt, och har just lagt 110€ på Humanistiska Föreningens årsfest (fast det skär både i hjärtat och plånboken). Fast man inte alltid förstår sig på priset på dessa fester så går man ändå på dem för de är ju inget man kan missa!
Ritualer och samhörighet till organisationer kan snabbt bli viktiga. De förenar dem som deltar, medan andra utestängs från gemenskapen. Det är viktigt för de flesta människor att känna en samhörighet med andra och därför är studiegemenskapen så stark hos många. Då man inleder sina studier har man kanske just flyttat hemifrån och vill snabbt känna att man hör till någonstans och passar in. I och med det blir man snabbt indragen i studielivet och traditionerna och ritualerna blir viktiga för en innan man ens hinner märka det. Det är viktigt att ha ett nätverk av pålitliga vänner och många vänner man får under studietiden är sådana man har livet ut. Det gäller bara att vara modig och börja prata med folk!
Isabella Berghäll
skrivet för kursen Ritual och materialitet
