månadsarkiv: augusti 2024

Det snurrande hjulet – Om avbrott i arbetet och kristider

En paus i tankearbetet, eller tid att tänka kan finnas i de allra kortaste stunder – som ibland, kanske särskilt när de upprepar sig känns som en evighet. Hur lång är sucken som undslipper mig då jag väntar medan datorn laddar, eller vad det nu är för process som pågår, men som bara visar sig som ett snurrande hjul på min skärm? Hur många tåhävningar hinner jag innan hjulet snurrat klart? Åtminstone så många att det efter ett antal snurrande hjul börjar svida i vadmusklerna. Men inte så länge att jag hinner göra något annat än att vänta. Avbrottet i arbetet blir en störning, disruption, i tankeflödet.

Jag googlar för att ta reda på om det finns något vedertaget begrepp för det snurrande hjulet intill muspekaren och läser att laddningsikonen kallas för throbber. En passande term som väl beskriver känslan i mitt huvud efter att ha jobbat med att koda mitt forskningsmaterial och för femtioelfte gången blir avbruten i arbetet medan programmet försöker hinna i kapp. Ibland är pausen knappt märkbar, ibland flera långa sekunder. Kanske en halv minut? Jag har aldrig tittat på klockan för att mäta tiden, utan bara för att få svar på om det börjar bli dags för lunch eller en kaffepaus.

Det är märkligt hur tiden, som alltid är lika lång – för alla, hela tiden – kan upplevas på så olika sätt. De där sekunderna då datorn får en att stanna upp i arbetet känns irriterande långa. Det är som om tiden skulle dras ut som ett riktigt segt gummiband. Om jag i stället går ut i trädgården för att bara lite snabbt tjuva tomater och vattna i kökslandet är det som om någon hade släppt det där spända gummibandet och det som skulle ta tio minuter eller högst en kvart visar sig ta en timme, minst. Tiden bara flög förbi.

Kriser och undantagstillstånd

I projektet Destabiliserade temporaliteter (Disrupted Temporalities) intresserar vi oss för människors förhållande till tid under olika typer av kriser. Vi är inspirerade av ett performativt tidsperspektiv vilket innebär en förståelse av tid som något utöver den tid som klockan och kalendern visar, olika tider – temporaliteter – samexisterar och konkurrerar sinsemellan. I källorna, som består av svar på frågor om bland annat coronapandemin, Rysslands krig i Ukraina och energikrisen insamlade i Finland, Danmark, Norge och Sverige, undersöker vi hur tid praktiseras då den ”normala” tidsordningen destabiliserats på grund av olika kriser och undantagstillstånd. Projektets syfte är att förstå hur dåtider, nutider och framtider praktiseras i en osäker vardag.

Under coronapandemin började många jobba hemifrån, hemmakontoret som förut varit ett undantag blev nu mer eller mindre permanent. Barnens skolgång skulle skötas parallellt med jobbmöten på Zoom. Det som tidigare varit arbetstid och skoltid, blev nu svårt att skilja från familjetid och fritid. När Ukraina blev invaderat av Ryssland påmindes många om tiden då krigstid rådde i Finland och på samma gång uppkom en oro över vad som skulle hända i framtiden. Kommer kriget också hit? Ska vi förbereda sig på krig och hur? När vi under coronapandemin hamstrat toalettpapper var det nu dags för vevradio, eller åtminstone extra batterier. Kanske några burkar ärtsoppa också för säkerhets skull? Under den påföljande energikrisen under vintern 2022–2023 förberedde vi oss på elavbrott, tog kortare duschar, släckte lamporna efter oss och startade tvättmaskinen först då timpriset på el var som lägst. Vardagens rytm påverkades av ständiga nyhetsuppdateringar och snabba förändringar i invanda rutiner kring arbete, skola och fritid.

Avbrott, destabilisering, i tidsflödet kommer i olika former, en del är flyktiga och glömda i nästa sekund, andra sätter avtryck i form av bestående förändringar. Många jobbar fortsättningsvis på distans, men inte varje dag. Trädgården som blev ett andningshål när det sociala livet sattes på paus växer ännu, men är inte lika välansad. Beredskapsförrådet som fylldes på närmar sig bäst före-datum, men inger en viss trygghet om att man inte behöver gå hungrig i första taget. Elräkningen kommer fortfarande med jämna mellanrum, men den förstör inte längre nattsömnen.

Jag fortsätter att läsa och koda forskningsmaterialet. Dåtid, nutid, framtid. Familjetid. Undantagstid. Förbannar det där snurrande hjulet. Men jobbar på – för tanken på att behöva göra som förr i tiden, det vill säga skriva ut alla hundratals sidor och sedan gå igenom dem med överstrykningspenna i olika färger – den tiden vill jag inte tillbaka till. I stället sträcker jag på mig, rullar axlarna bakåt och gör några tåhävningar. Snart är det dags för kaffepaus.

Karin Sandell,
postdoc-forskare

Röda mattor eller flygande mattor? Om hur att hälsa studenter välkomna

Äntligen börjar en ny termin! Arken fylls med studenter och därmed återuppväcks det akademiska livet efter en välbehövlig sommardvala. Förvisso har personalen redan varit på plats i några veckor. Kursplaner och kurslitteratur har granskats för att lektorer och annan undervisande personal ska vara redo vid terminsstarten. Pedagogiska och didaktiska frågor har dryftats kollegor emellan; hur att entusiasmera studenterna; hur att skapa förutsättningar för lärande som går på djupet; hur att skapa en utmanande och ändå trygg studiesocial miljö; hur att välkomna studenterna till det oändliga äventyr som sökandet efter kunskap utgör. Arken har alltså ingalunda saknat puls och liv veckorna före terminsstart, men när studenterna återvänder tar livet sin början på allvar.

Vi rullar därför ut den röda mattan och välkomnar såväl nya som gamla studenter till läsåret 2024–2025! Eller? Kanske ska vi i stället invitera studenterna att ta plats på en flygande matta? Med tanke på mattornas olika betydelse så är måhända det senare att föredra.

AI-skapad bild, Aristal Branson, Pixabay

Röda mattor rullades ut redan i det antika Grekland. De representerade då blodsspillan, mord och ond bråd död. Numera förknippas givetvis den röda mattan med något helt annat, nämligen filmbranschens extravagans och stjärnkult. Det är förstås lockande att knyta an till filmvärldens ritualer i samband med terminsstarten, men den röda mattans symboliska betydelse skapar likväl en känsla av obehag.  I den mån stjärnkult förekommer på universitetet så är det främst i form av en kritisk hållning till kultens ritualer och föreställningsvärldar – oavsett om det handlar om populärkulturella stjärnor, religiösa ikoner eller en djupt osund kult av politiska ledare. Den röda mattans symbolik skaver alltså och därför välkomnar vi i stället studenterna till kunskapens och bildningens flygande matta.

Metaforens koppling till magi, lust, lekfullhet och fantasi kittlar: En flygande matta erbjuder möjligheter att se, känna och förstå världen på nya, oväntade sätt. En färd på en flygande matta kan därmed också förändra resenären. I mötet med det annorlunda, obekanta, växer, utvecklas och frigörs individen. Vad är väl studier på ett universitet om inte en färd på en sådan matta. Varmt välkomna till en flygande start på det nya läsåret!

Fredrik Nilsson, professor i Nordisk etnologi, chef för Klustret för kulturvetenskap