Den svenska melodifestivalens stora segrare är humorgruppen KAJ – tre killar från Komossa, Oravais och Palvis i Vörå kommun i Österbotten i Finland, som roat sina landsmän i flera år redan. Nu gör de det som många svenskspråkiga finländska artister drömmer om – tar Sverige med storm! Om man vill göra musik på svenska är det till Sverige man ofta vänder sig från Finland för att få en större publik och kunna försörja sig.

Medlemmarna i gruppen KAJ. Jakob Norrgård, Kevin Holmström och Axel Åhman. Foto: Lars Lundvist C BY-SA 4.0

Låten som driver med de bastubadande finnarna är inte direkt innovativ, temat är kanske rent av lite uttjatat, och frasen Ei saa peittää (Får ej övertäckas) har upprepats in absurdum när svenskar ska driva med det finska språket. Det märks att KAJ har fått hjälp att anpassa sig till en mer rikssvensk publik än tidigare, möjligen med bekostnad på den finurlighet som kännetecknar deras tidigare alster.

Vi är tillbaka i det som många utflyttade finländare vittnar om. Fördomarna om det finska är sega och svåra att komma bort från. Många första och andra generationens finländare har erfarenhet av hur skämt om knivar, alkohol, perkele och bastu kommer i vägen för att de ska uppfattas som enskilda individer i stället för stereotypa figurer. Det visar både litterära vittnesbörd och forskning (se ex Ågren 2006 och Henriksson 2024).

Svenskspråkiga finländare delar dessutom ofta upplevelser av att i Sverige bli uppfattade som allt annat än svenskspråkiga. I affärer byter expediter till engelska och i samtal kan rikssvenskar förtjust förkunna att finska ju inte alls är ett svårt språk, eftersom de förstår det mesta. Vilket ju inte är konstigt, eftersom det som de då uppfattat som finska endast är en variant av svenska (dvs finlandssvenska) som de är ovana vid, bortsett från några kändisar i var generation.

Kanske kan KAJ:s melodifestivalseger, utöver att vara ett proffsigt och humoristiskt bidrag i Eurovisionen, också föra med sig en ökad förståelse för det svenska i Finland. I tv-soffor och nyhetsintervjuer möter nu svenskar, som inte har så stora kunskaper om sitt östra grannland, andra sätt att vara finlandssvensk och tala svenska än de är vana vid. Rätt vad det är kommer kanske svenskan på västra sidan om Östersjön att utökas med några behändiga ord eller fraser, och om inte annat kan det bli lättare för finlandssvenskar att få tala just så som de gör i mötet med Sverige och det rikssvenska, utan att bli ifrågasatta eller rent av hånade. Att mötet nu delvis sker på österbottnisk dialekt kan göra att bilden av det svenskspråkiga Finland blir mer mångfacetterad, både i Sverige och på hemmaplan i Finland där KAJ skördar framgång också hos den finskspråkiga majoriteten. Det blir därtill det första svenskspråkiga bidraget som Sverige skickat till Eurovisonen sedan 1998 (ironiskt nog kom det senaste som sjöngs på svenska från Finland 2012). Med populärkulturen kan i bästa fall broar byggas och förståelse skapas mellan det svenska i Sverige och det svenska i Finland. Vi håller tummarna för KAJ:s framgång på mer än ett sätt!

Blanka Henriksson, docent i folkloristik
som mött otaliga berättelser om svenskarnas oförmåga att förstå det finlandssvenska genom projektet ”Go West – Life is better there? Unga finlandssvenskar berättar om sin migration till Sverige

Litteratur
Henriksson, Blanka 2024. »Man är liksom alltid mittemellan på något sätt» Gränsöverskridningar i ett intervjumaterial om migration från Finland till Sverige. I: Svenska landsmål och svenskt folkliv. 146, s. 23–45

Ågren, Marja 2006. ”Är du finsk, eller …?” En etnologisk studie om att växa upp och leva med finsk bakgrund i Sverige. Göteborgs universitet.