Klassträff

I början av månaden var jag på klassträff. 10 år har passerat sedan vi gick ut högstadiet. Träffen omfattade hela årskursen, ca 70 av 100 deltog.

Jag och tre vänner satt och lugnade nerverna lite innan vi skulle bege oss till träffen. Vi diskuterade människorna som var på väg och huruvida det kommer bli trevligt eller inte. En i sällskapet undrade ifall folk kommer gå in i sina gamla ”roller” igen. Min mamma hade tidigare slängt ur sig en liknande kommentar, att många ogillar klassträffar eftersom folk går in i sina gamla roller.

Jag blev och fundera på det där med roller. Varför skulle folk gå in i gamla roller? Kan man gå in i den roll man hade i högstadiet? Varför skulle man vilja gå in i sin gamla roll? Och varför är det så störande att andra går in i sin gamla roll?

Det är sant att människor beter sig olika i sällskap med olika personer, så att man skulle bete sig på ett visst vis runt bekanta från högstadiet är inte så långsökt. Men 10 år har ändå passerat och de flesta känner säkert att de inte längre är samma person, så man kunde tycka att folk hellre skulle vilja visa hurudana de är nu?

Högstadieskola. Foto: Wikimedia Commons

Jag tror att folk egentligen är mer besvärade över vilka roller de själva blir tillskrivna. En person har begränsad möjlighet att påverka sin egen roll i ett socialt sammanhang. Detta är sant i alla sociala sammanhang, med vänner eller bekanta och med främlingar. Skillnaden är att i dessa situationer blir man (oftare) tillskriven sin roll enligt hur man uppfattas i stunden, medan man i möte med folk från ens högstadium kan bli tillskriven en roll baserad på hur den personen uppfattade en just i högstadiet.

Högstadiet var en osäker och ångestfull tid för många. En tid man blev hårdast och mest öppet dömd och nedtryckt, samtidigt som man kämpade att utveckla en enhetlig bild av sig själv. Att bli satt i den rollen kan göra att personen förflyttas tillbaka till den tiden.

Visserligen så bara det att andra intar sina gamla roller kan pressa en person in i sin gamla roll, så jag förstår nog att också andras rolltagande kan utgöra ett problem för folk på klassträffar. Varför någon skulle vilja ta sin gamla roll får förbli en gåta, men jag tror att folks avsmak för detta rollskiftande har mer att göra med den egna rollen, än de andras.

Sofia Wanström,
doktorand i folkloristik

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

1 svar på Klassträff

  1. Bosse Mellberg skriver:

    Skall i maj på 50 års träffen efter att vi gick ut gymnasiet. Vi har träffas vart tionde år. Tror det är ganska annorlunda att nu vid en ålder av ca 70 år träffa skolkamrater jämför att som ca 25 åring träffa sin högstadievänner sedan 10 år. Med en del av dem har man kanske fortsatt 3 år i gymnasiet. Tro inte att jag tar rollen av vänsteraktivisti och besservisser som jag enligt mig själv var i gymnasieålder. Men enligt mig var det inte en roll jag hade, jag var sådan, partiansluten etc. Jag vet inte egentligen vilken roll jag skall ta i maj, tänkt bara delta i festen för att bland ca 45 personer träffa de 4-5 som jag umgick med de sista gymnasieåret. Men det kan ju vara att jag omedvetet ger mig in i någon form av rollspel då jag mitt I allt flytta 50 år tillbaka i tiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *