Övertid

I artikeln som finns på moodle-sidan urklippt från Hufvudstadsbladet med Rubriken ”Övertidsjobb gör oss dumma” (26.1.2009) står det om att desto mer övertid arbetstagaren tar på sig desto mer slutkörd blir denna vilket resulterar i att sämre utfört arbete.  Väldigt många lider av lindrigare symptom på grund av stress och för mycket arbete som tar sig i uttryck i till exempel stress, sömnlöshet, humörsvängningar och dylikt. Om inget görs för att behandla dessa symptom så kan det ta sig i uttryck genom depression och panikångest.

Sture Enberg, svensk psykolog, som intervjuas i artikeln fasar för framtiden, då tidpunkten artikeln publicerats var i början av den ekonomiska recessionen och stora uppsägningar börjat (det skulle vara intressant att följa upp hur mycket läget har förvärrats sedan artikeln skrevs). Enberg menar dock att det ganska lätt går att behandla de lindrigare symptomen genom bland annat gruppterapi och akupunktur. Han påpekar också att man inte allt för förhastat ska ty sig till pillerburken. Regelbundna besök hos psykolog rekommenderar han också.

Fast för att undvika utmattning råder Enberg till en rimlig arbetsbörda och att ta en åtminstone 20 minuters lugn stund varje dag, till exempel en promenad.

Ganska simpelt egentligen.

Publicerat i Hälsa och trivsel | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Övertid

Icke-rökare

Jag kom nyligen i kontakt med ett svenskt företag som på deras hemsida meddelar att de inte anställer rökare. Jag tycker det verkade som en konstig sak att ta fram på hemsidan så tänkte kollad vad det får för reaktion här. I och med att jag inte direkt vill hänga ut företaget på detta forum så har jag tagit bort namnet på företaget.

Under ”Om oss”=>”Personal” står det följande:

”Självklart är en xyz begåvad, engagerad och icke-rökare, men även en lagspelare som inser att bra passningar till kollegorna är en av de saker som driver en framgångsrik organisation.”

Ordet ”icke-rökare” är sedan länkad till en sida där det följande står:

”Rökare

Det är inte smart att röka. Ett grundkrav på xyz är att man är smart.

Det finns dock bevisligen mycket smarta människor som röker trots att de inser att det är skadligt för både sig själva och andra. Med självdisciplin och vilja kan man sluta röka. Vi söker människor med självdisciplin och stark vilja.

Det finns dock bevisligen smarta och viljestarka människor som röker. Ett medvetet risktagande för något man uppskattar högt.

En rökare tar i snitt 30 minuters paus per dag för att röka, dessutom 8 dagar mer i sjukfrånvaro per år än en icke-rökare. En avsevärd kostnad för företaget.

Vi är ett kostnadsmedvetet företag som inte tycker om risker.

Ergo sum – Vi kan inte rekrytera rökare.

Tips: Vi har dock ett antal snusare…”

Jag tycker det är ganska underligt att skala bort en relativt stor del av potentiella arbetstagare, speciellt då det kan vara bra att ta den här 30 minuters pausen utspritt på arbetsdagen även om man inte röker. Trots att jag själv inte röker, så tror jag inte att jag ens skulle vilja riskera att tappa en potentiellt duktig arbetstagare bara baserat på att de röker och jag tycker att det känns fel att man kan göra så. (Nästan lite olagligt, men det känner jag inte desto mera till)

Etiketter , | 4 kommentarer

Höjning av pensionsålder?

Det diskuteras mycket om höjning av pensionsåldern i framtiden, det har t.o.m. kommit en rekommendation av EU kommissionen att man borde höja pensionsåldern i Finland (16.2.2012, hbl.fi). Men hur mycket finns det mån att höja på pensionsåldern? Jag kommer genast att tänka på några problem gällande detta; i ekonomiskt osäkra tider där man säger upp folk får oftast de äldre arbetstagarna sparken först, har de realistiska möjligheter att bli anställda på nytt efter de fyllt 50? Hur mycket stiger tröskeln att få anställning om t.ex. pensionsåldern skulle vara 70 eller 75? I tunga arbeten kan man dessutom inte jobba så länge, har samhället då råd att skola om hela generationer till nya yrken. Det här hela med att lyfta på pensionsåldern verkar som en kompromiss som inte är så långsiktig, kanske skulle vara bättre att satsa på yngre generationers studier och säkrande av anställning efter examination.

EU-kommissionen vill se högre pensionsålder i Finland

http://hbl.fi/nyheter/2012-02-16/eu-kommissionen-vill-se-hogre-pensionsalder-i-finland

Publicerat i Arbetsmarknad | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Höjning av pensionsålder?

kollektivavtal

På gästföreläsningen 17.4. diskuterade vi bl.a. kollektivavtal och efter att jag läste diskussionen här på bloggen började jag tänka saken ännu närmare. Kollektivavtalet säkerställer minimi krav som borde uppfyllas men hur många företag det egentligen är som av orsak eller annan inte lyder dessa krav? Det kan handla om löner men också till exempel pauser, tillägg eller omständigheter på arbetsplatsen.

Större företag tvingas att följa dessa regler men jag har hört många historier av företag som borde ha lite mera koll på dessa frågor. Men vilken kraft har (den unga) arbetstagaren att säga emot om man vill ha kvar sin arbetsplats, det är mera som vill ha jobb än antalet platser som erbjuds. Om man jobbar på ett litet plats kan det vara lättare att acceptera lite sämre omständigheter för att undvika att få ett dåligt rykte. Jag hörde just att det är vanligt att folk på arbetsintervjun säger att de kan jobba med sämre villkor än vad kollektivavtalet kräver om de bara får platsen.Var går gränsen?

Publicerat i Arbetsmarknad | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för kollektivavtal

HRM & Mobbning

En del av Human Resource Management går ut på att styra och sköta atmosfären på arbetsplatsen. En bra arbetskultur- och atmosfär har en positiv inverkan på arbetarna, eftersom de då trivs och mår bättre då den interna atmosfären är bra. Fastän företagen strävar efter en god arbetsmiljö är det kanske lättare sagt än gjort. Olika typer av konflikter, spänning, strider och mobbning har ibland tendensen att uppstå mellan människor. Mobbning är något som knappast ingen vill hamna ut för och största delen av människorna säger sig vara emot mobbning. Trots detta hittar man mobbning vart än man går. Det kan existera i familjen, i skolan, och även på arbetsplatsen.

Mobbning på arbetsplatsen är inte effektivt för företaget, och den som utsätts för mobbning drabbas ju naturligtvis mest. Dessutom drabbas även de andra arbetarna också. Enligt Iltalehtis (2012) artikel om mobbning på arbetsplatsen har ca 6000 människor tagit del i en röstning där det frågas ifall man anser sig någon gång blivit mobbad på arbetsplatsen. 86% har svarat ja medan endast 14% svarade nej. Detta innebär att den största delen anser att de blivit mobbade, dock måste man kritiskt se på siffran eftersom begreppet mobbning kan tolkas på väldigt olika sätt och människor reagerar olika känslomässigt. Artikeln bjuder även på mobbningshistorier från diverse arbetsplatser som olika människor upplevt (kolla länken under).

Det gäller alltså för cheferna och HRM avdelning att reda ut konflikterna och få ett slut på mobbning, eller i alla fall försöka reda ut situationen på arbetsplatsen. Hur gör man det? Svaret på detta är knappast entydigt och mobbningen varierar helt beroende på arbetsplatsen och människorna. Det gäller dock att göra något och inte låta situationen bli ännu värre. På Talouselämäs nätsidor (2011) hittade jag en artikel som bjuder på tips om hur man får mobbningen att sluta. Sidan ger också en s.k. definition på vad mobbning på arbetsplatsen innebär, vilket är bra, eftersom människor kan ha så olika synpunkter och tolkningar (kolla in tipsen på länken nedanför).

http://www.iltalehti.fi/uutiset/2012030915307157_uu.shtml

http://www.talouselama.fi/tyoelama/nain+loppuu+kiusaaminen+tyopaikalla/a2030372

Publicerat i Hälsa och trivsel | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för HRM & Mobbning

Diskussion om kvinnligt ledarskap

Det finns nu en intressant diskussion om kvinnligt ledarskap på Yle Arenan. Gästerna var Hjallis Harkimo, Anu Nissinen, Maria Pettersson och Pekka Seppänen. De diskuterade bl.a. varför kvinnliga ledare är så få och vad kan vara orsakerna till detta.

Diskussionen hittar du här: http://areena.yle.fi/tv/1876206

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Diskussion om kvinnligt ledarskap

Pension vid 87?

I Hufvudstadsbladet 25.4 stod en ganska intressant artikel om Juhana Vartiainens nya bok och hans åsikter om arbetsmarknaden, som väckt både positiva och negativa tankar bland läsarna. Vartiainen menar att Finland bl.a. borde höja pensionsåldern, öka invandringen och förkorta studietiden för att kunna upprätthålla en tillräckligt stor arbetskraft för att det Finländska välfärdsamhället ska kunna ha en framtid. Vartiainen nämner också att vi borde ta Sverige som förebild i hur man löst bekymren med den minskade arbetskraften.

Det är tydligen en mycket svårlöst ekvation det här med arbetskraft. Verkar näst intill omöjlig att kunna lösa. Eftersom att jag inte är någon faktamässigt insatt expert i frågan så undviker jag lite från att uttala mig så hemskt mycket, men jag ryser lite av obehag vid tanken av att behöva slita tills jag är åttiosju (vid den åldern spelar jag nog hellre bridge och äter Fazers Pihlaja-godisar). För folk som arbetar med fysiskt tunga arbeten är det ju dessutom omöjligt. Fast å andra sidan så vill jag ju fortsättningsvis att Finland ska kunna vara en välfärdsstat. Verkligen knepig fråga.

Här är linken till en sammanfattning av artikeln, många intressanta kommentarer finns också där. (Om inte texten intresserar kan man åtminstone kolla in Vartiainens fräsiga slips.)

http://hbl.fi/nyheter/2013-04-24/442841/hoj-pensionsaldern-oka-invandringen

Publicerat i Arbetsmarknad | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Pension vid 87?

Belöning

Belöning

Belöningar indelas enligt boken i monetära, icke-monetära och psykosociala belöningar. Monetära belöningar utgörs i praktiken av en hel del penningbelöningar som associeras med prestation. Inom organisationsteorin används balanserat styrkort som kan mäta ekonomiska mervärdet som skapas på team- eller individnivå. Som nackdel kan prestationsmätning på individnivå resultera i att vissa anställda isoleras på arbetsplatsen på grund av svag prestationsförmåga.

Jag anser profit sharing –program nödvändiga för att nå önskad effektivitet på arbetsplatsen. Man kan också argumentera för att motivationsfaktorn är alltför tunn om den enbart utgörs av monetär belöning. Arbetstagarna värdesätter naturaförmåner och extra semesterdagar högre än direkt monetär belöning. Lindmark & Önnevik (154, 2011) teoriserar kring ”klistereffekten” där goda belöningar binder anställda till arbetsplatsen utan att definiera belöningarnas art. Belöningen kan ske i form av pengar, biocheckar, presentkort eller middagar. Lindmark & Önnevik (161, 2011) presenterar en lista över preferenser vid val av naturaförmåner. Högst prioriteras flexibla arbetstider och semesterdagar, monetära belöningar placeras därefter. Förr fanns det olika slag av optionssystem som var rakt bundna till individens eller gruppens ekonomiska prestationsförmåga. Nutida marknadsläget har inte framkallat likadana belöningssystem som under 1990-talet.

Enligt mig utgörs skillnaden mellan provisions- och kommissionsbelöning av arbetsmängden. Fastän de verkar likadana ser jag skillnaden ligga i branschvisa prefenser för någondera. Exempelvis kan branscher med kontanttransaktioner med kunder föredra kommissionsbelöning, medan provisionsbelöning oftare tillämpas vid längre projekt. Inom återförsäljning används ofta provisionsbelöning då det kan ta längre tid för arbetsgivaren att få pengar av kunder. Andra servicebranscher kan använda kommission som benämning för monetär belöning.

Enligt bokens exempel försöker beskattningen riktas ifrån belöningar som anses nyttiga för arbetstagarna. Artikeln nedan om Finlands skattegrad på förvärvsinkomster beskriver hur monetära belöningar faller i egen ficka efter första halvåret. På europeisk nivå placeras Finland relativt högt med skattegraden. En tankegång om populariteten av icke-monetära belöningar är att arbetsgivaren svarar för skattebördan då arbetstagaren inte själv behöver ordna dessa.

http://www.taloussanomat.fi/raha/2013/04/29/ajatushautomo-suomalainen-alkaa-tienata-itselleen-juhannuksena/20136214/139?n=1


Publicerat i Belöning | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Belöning

Om bedömning

Förra veckan pratade vi om bedömning och belöning på föreläsningen. Vi pratade kort om negativ och positiv bedömning och hurdant inflytande de kan ha på medarbetaren. T.ex. positiv feedback är alltid roligt att få och den kan dessutom motivera medarbetaren och skapa bättre prestationsvilja på arbetet.  Men hur är det med negativ bedömning?

Det nämndes på föreläsningen att om man misslyckas och får sparken genast, har ingen lärt sig av misstaget eller blivit bättre. Jag tycker att det är just så, man borde ge en ny chans för de anställda. Även om man har misslyckats med någonting, kan förmannen eller en annan medarbetare alltid ge feedback och instruktioner för hur man kan förbättra sig.

Förra veckan såg jag en nyhet på tidningen där man berättade om ett nytt nyhetsankare som skulle debutera hos en amerikansk tv-station. Nyhetsprogrammet hade just inlett då han öppnade munnen och det kom ut två svärord i den direkta sändningen. Han insåg troligen inte att mikrofonen var på och att sändningen hade börjat, eftersom han ännu höll på att läsa manuset på bordet. Han fick sparken efter sändningen.

Det är ett misstag att svära på en direkt nyhetssändning, det kan man medge. Men ändå känns det orättvist att mannen fick sparken efter sin första sändning, då han antagligen också var mycket nervös. Jag tycker att man borde ha gett honom åtminstone en chans till.

Nyheten hittar ni bl.a. härifrån:

http://www.mtv3.fi/viihde/ulkomaiset.shtml/uutisankkuri-kiroili-ensimmaisessa-lahetyksessaan—potkut-tuli/2013/04/1741563

Publicerat i Belöning | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Om bedömning

Är lönen färdigt given?

På den förra gästföreläsningen med Ki, samhällsjournalisten från YLE diskuterades det här med löner och hur kollektivavtal reglerar dem. Någon undrade ifall det egentligen är en dålig sak med kollektivavtal som sätter en viss standard på lönerna då det kan vara svårt för arbetstagaren att förhandla fram någon högre summa på egen hand. Lönen är s.a.s. färdigt given och odiskuterbar.

Själv tycker jag kollektivavtal (TES, työehtosopimus) är bra eftersom det förhindrar arbetsgivare att trampa på löner, alla försäkras en viss grundnivå. Allt utöver denna summa kan arbetstagaren själv förhandla om. Lönenivån påverkas ju bl.a. av utbildning, företagets storlek och framgång, arbetsuppgifterna, ifall den är i privat eller offentlig ägo samt erfarenhet. Visst finns det ju också branscher som stirrar blint på TES.

Vi har ju också exempel på länder där det inte finns alls några minimilöner och så förtjänar folk två euro i timmen eller ännu mindre. Skäligt eller hur? Arbetstagarna försäkras också en viss mager årlig procenthöjning på sina löner som det stadgas om i kollektivavtalen.

Den rätta platsen att förhandla om lönen är före man tar skriver under själva arbetsavtalet, eftersom lönen ofta är trögrörlig uppåt. Utgångspunkten kan inte vara att lönen diskuteras årligen om det inte sker några merkanta förändringar i t.ex. arbetsbördan eller -uppgifterna. Företag brukar ha sina egna löneskalor där arbetstagarna indelas i olika kravnivåer som ger en viss lönerekommendation. Högre chefer kan ha i sina direktörsavtal skrivelser om årliga justeringar.

Slutligen: kom ihåg att ha allting nerskriver på ditt arbetsavtal. Att chefen lovar dig muntligen löneförhöjning då du kommit in i arbetet är nog juridiskt sett hållbart det också, men du har bevisbördan…

Publicerat i Arbetsmarknad | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Är lönen färdigt given?