Det är som att vara med sin kära: du har fått närhet, vi umgås intensivt, lyfter upp och svävar iväg. Drömmer om stordåd och framtiden är ljus. Professorn har blivit helknäpp? Igår var ett sådant dygn: Globalhistoriska laboratoriet hade ett arbetsläger – workshop – där vi diskuterade varandras utkast till vår kommande bok som kommer att placera ÅA som en av fixpunkterna i den globalhistoriska forskningen. Det är inte lite som vi vill göra: kliva upp på giganternas berg. Hybris, herr professor, hybris. Men om inte vi gör det, så vem?

Globalhistoria är en genre som under de senaste tjugo åren vuxit fram som en mycket livskraftig gren i historieforskningen. Den utmanar men vill inte rasera utan komplettera de gängse perspektiven. Den är tvärvetenskaplig, nutidsorienterad, problemkoncentrerad. Och söker svar på frågan: vilken metod, vilken teori? Prövar, gräver, skisserar, leker, förkastar, stöter och blöter. Självklart: detta gäller för all historisk forskning, så vad är nytt?

Globalhistoriska laboratoriet vid ÅA fick just detta i uppdrag: pröva, leka, skissera, drömma – tillsammans. Sagt och gjort: hur svara på frågan ’Locating the Global: Spaces, Networks and Interactions from the Sixteenth to the Twentyfirst Century’; inbjudan gick till laboratoriets deltagare. Var är svaret, var står laboratoriet?

Vår vision är följande: ta vilken som helst punkt, ort, plats, individ, händelse och placera, studera, fixera detta i ett större rum, flöde, skeenden. Input: call for abstracts, output: tio möjliga ingångar och oanade flera. 1) Glückstadt – 1600-talets danska Toleranzstadt vid Elbefloden: neglected space and unsuccessful place? Ingalunda: kanske var det just omvänt – för framgångsrik i den globala handeln, ett av andningshålen för sefardiska judar, reformerta holländare och andra förföljda med mångfacetterade kontaktnätverk? 2) Den svenska kopparns globala varukedja, blickpunkt andra hälften av 1700-talet, öppnad genom mellanhänderna i Stockholm. 3) Svårt beslut: kunskapsöverföring under 1700-talet eller alternativ medicin under 1900-talet. Det blev det senare. 4) Slavnarrativ och gränsdragningar i Marocko under 1700-talet – vi, de och överlöparna. 5) Igen ett svårt beslut: att lokalisera det flytande eller tänka det globala? Det blev det senare. 6) Att bli medveten om sig själv som ’den andre’ i ett tredje rum eller att inta en kritisk inställning till den västerländska ’civilisationen’: Euroafrikaners självpositionering efter sina vistelser i Europa. 7) Stockholm 1917 som antikolonialt rum eller förspelet till ’The Wilsonian Moment’ i Versailles 1919. 8) Nutidens stora fråga: hungerskris, försörjning, modernisering, utveckling, befolkningsökning och brist på odlingsmark, ursprungsbefolkning, minoriteter, staten och militären, med fokus på en liten ort i bergstrakterna i Bangladesh gränszon. 9) Global kunskap om väder och klimat eller nyttan av att läsa lokala tidningar. Och till sist: samtida parallella rum – muslimska lärda och den muslimska sfären sida vid sida den koloniala sfären i Västafrika eller frågan om en annan glokalisering än den hemeoniska panafrikanska, atlantiska berättelsen.

Tio och en halv timme senare lämnade vi arbetsmötet med siktet inställd på AD 2017: nu skall det skrivas, vi skall mötas igen, diskutera och kommentera våra texter, skriva om dem för att i slutändan sammanställa en gemensam antologi. Vi skall bli flera medskribenter, bör ha flera ingångar i boken. Vårt slutmål med vår strävan är endast en anhaltspunkt för laboratoriet: att positionera oss i det globalhistoriska rummet. Det lokala i det globala. Ett för mig energiingivande, sublimt projekt – och förhoppningsvis även för mina medflygare.