Två mord på Skatudden – Topelius generösa gåva till filmindustrin

Av: Maren Jonasson, FM, Nordisk historia

Natten mot den 2 november 1858 dog fiskaren Daniel Sundström och hans hustru Eva Kristina Hellman då elden kom lös i deras hus på Skatudden i Helsingfors. Redan tidigt följande morgon stod det klart att det fanns skäl att misstänka att det inte rörde sig om ett olycksfall. Redaktören för Helsingfors Tidningar, Zacharias Topelius, redogjorde i detalj för den rättsprocess som inleddes cirka två veckor senare vid kämnärsrätten.

Reportageserien som sträckte sig över sex månader var epokbildande i finländsk presshistoria. Aldrig tidigare hade man i Finland kunnat läsa ett rättssalsreportage som återgav innehållet i vittnesutsagor och de misstänktas förklaringar så i detalj. ”Lefvande bilder” fanns inte ännu 1858 i den mening vi tänker på film, men med sitt reportage skapade Topelius ett fantastiskt råmanus till en true crime-film.

läs mer

Betty Berghs skrädderi

Av:  FD Anna Sundelin

Betty Bergh konkurrerar med Hr. Kinbergh vad damklädnanden angår, men för inte så många trupper i elden. Respektabelt är dock hvad hon har att visa av kappor och morgonrockar. Äfvenså är de för herrar atsedda (!) schlafrockarna och kostymerna nog så bra att få i julklapp; och om fr. B. håller vad hon lovar, nämligen att vara mycket billig, blir de häller icke så svåra att gifva. Och sina skinnvaror gör hon rentav oemotståndliga genom att till hälften skänka bort dem  – 50 procent vill hon endast ha för dem – hvem går ej in på sådant![1]

Min nyaste förälskelse i forskningssammanhang heter Betty Bergh. Förutom det klingande namnet verkar Betty ha varit en tuff kvinna med många av de kvaliteter som eftersöks i arbetslivet idag: uppfinningsrikedom, uthållighet och initiativförmåga. Betty Bergh ägde ett skrädderi i Vasa i slutet av 1800-talet och i takt med stadens förbättrade kontakter kunde hon erbjuda sina kunder ett ständigt växande utbud och det senaste modet. I september 1883 firades öppnandet av den järnväg som knöt samman Vasa med Tammerfors och därifrån vidare med Helsingfors och S:t Petersburg. Samtidigt trafikerade ångbåtar mellan Vasa och hamnarna i städer som Hangö, Uleåborg, Stockholm, Köpenhamn, Hull och Lübeck.[2] Varor från dessa, och andra städer, samsades om plats på hyllorna i Bettys skrädderi. läs mer

”No news is good news”- dilemmat med historiska skildringar av fredsbevarande

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allmän historia

”Det goda kriget” kallade Anders Bejbom och Ture Dahlqvist sin rapport om svenskarnas tidiga FN-insatser på 1950- och 60-talen[1]. Uttrycket är beskrivande för den bild av fredsbevarande som FN har strävat efter att förmedla. I denna bemärkelse utgör inte det svenska exemplet något undantag. Ifall detta mål har uppfyllts är ändå rätt tveksamt.

läs mer

“De kallar sig fascisti”: Svenskfinlands första konfrontation med fascismen

Av: Kasper Braskén, FD, Allmän historia

För hundra år sedan började den finlandssvenska tidningspressen uppmärksamma ett nytt fenomen på den politiska kartan: den italienska fascismen. Trots att fascismen som rörelse uppkom redan i mars 1919 fick den under de första åren ytterst lite uppmärksamhet i Svenskfinland. Andra aspekter var viktigare: den röda faran runt om i Europa och bolsjevismens terror. Men 1921 skedde en tydlig vändning: fascismen lyftes upp som ett tema i nyhetsrapporteringen och fascism-begreppet introducerades mer systematiskt till den finlandssvenska offentligheten.

läs mer

https://riksarkivet.se/infor-besok-stockholm

Arbete i arkiv är essentiellt för historiker

Av: Professor Johanna Ilmakunnas, Nordisk historia

För många historiker var övergång från arbetet på campus och i arbetsrum, seminarierum eller läsesalar till distansarbete i början av coronapandemin på våren 2020 förmodligen inte revolutionärt. Många av oss är vana vid att arbeta åtminstone periodvis inte bara hemma utan också i bibliotek och arkiv (naturligtvis även i caféer). Att arkiven och biblioteken stängdes hade betydliga konsekvenser för historikers arbete: Att kunna arbeta i arkiv i ens egen hemstad blev omöjligt och en arkivresa till ett arkiv i en annan stad – för att inte tala om en arkivresa utomlands, exempelvis till Sverige – kunde man endast drömma om. Därtill blev det svårt att få tag på forskningslitteratur som inte finns i elektronisk form eller finns elektroniskt tillgänglig endast i databaser tillgängliga i ett bibliotekets egna utrymmen. Restriktionerna som orsakats av pandemin har drabbat i synnerhet doktorander, men all forskning som kräver långsiktigt arkivarbete har lidit. Upplevelsen delas av kolleger runtom Europa. Under tiden har de allra striktaste restriktioner emellertid nedmonterats och många arkiv och bibliotek har kunnat öppna för forskare.

läs mer

Fredsbevarande. Från internationellt arbete till inhemsk debatt

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allmän historia

Fredsbevarande är ett tema som med jämna mellanrum lyfts fram i samhällsdebatten, särskilt på märkesdagar som FN-dagen (24.10) och även Nobeldagen (10.12). Det sistnämnda som ett resultat av att FN:s fredsbevarande styrkor år 1988 tilldelades ett kollektivt Nobels fredspris bland fredsbevarare som tjänstgjort tills dess. Diskussionen om fredsbevarande har trots allt avtagit särskilt i Finland under de senaste årtiondena. Detta beror delvis på ett skifte i terminologin. Nuförtiden beskrivs deltagande i internationella insatser sällan med det traditionella uttrycket fredsbevarande. Istället föredras uttryck som krishantering vilket också syftar till att allt flera moderna insatser är ledda av NATO eller EU, till skillnad från tidigare operationer som oftast skedde under FN-flagg.

läs mer

Rättvisande för vem? Om det spända förhållandet mellan nutida värderingar och förflutenhetens vålnader

Av: Johan Ehrstedt, doktorand, Allmän historia

De senaste åren har det i samband med olika emancipatoriska rörelser, som till exempel Black Lives Matter (BLM), också höjts kritiska röster som även är av intresse för historiker och historieintresserade. Kritiken har bl.a. handlat om den roll som minneskulturer på bägge sidor av Atlanten har spelat och spelar i överslätandet av klandervärda fenomen, processer och personer i det förflutna. T.ex. har kritikerna anfört att det ensidiga sättet på vilket slavhandel, slavhandlare samt hänsynslösa och mordiska imperiebyggare har blivit behandlade i engelsk minneskultur (statyer, namn på olika institutioner o.s.v.) vittnar om en ovillighet att göra upp med de bevisligen mörka sidorna och konsekvenserna av Storbritanniens historia som kolonialmakt. Delar av den politiska, ekonomiska och kulturella eliten i Storbritannien har avfärdat kritiken med billiga beskyllningar om överdrivet ’cancel culture’ som förvränger historia. Men som bl.a. historikern Priyamwada Gopal har konstaterat tycks saken vara just tvärtom: de människor och delar av samhällsklasser som aktivt har fördömt olika ansatser till en mer nyanserad förståelse av det förflutna är i själva fallet i mycket hög grad benägna att ’cancel:a’ sådana historierelaterade former av kritik och handlingar som inte faller dem i smaken.

läs mer

Historiografiska ingångar i The Great War in history

Av: Anton Österholm, studerande, nordisk historia

Kretsandes kring siffran 3 så skriver Jay Winter boken The Great War in history: Debates and Controversies, 1914 to the Present (2005).[1] Boken tar sig an en rad olika historiografiska frågeställningstyper om första världskriget. Hur långt kan en transnationell historieskrivning om kriget sträcka sig och finns det några eventuella bristfälligheter med ett sådant narrativ, med tanke på de redan så robust uppbyggda nationella narrativen? Bokens bidrag till den historiografiska diskussionen är att peka på skillnadstendenser mellan de olika nationella förståelseramverken  (i huvudsak europeisk förståelse) för att på så sätt överskrida och utveckla vår egen förståelse för kriget och därmed bädda för breddad och nyanserad forskning om ämnet. Winter konstaterar att historiska händelser genomgår diskursiva förändringar genom tid och rum. Vad gäller första världskriget finns det tre historiografiska ingångspunkter som i olika skeden har präglat dess historieskrivning.

läs mer

Historiska perspektiv i Poltava: En berättelse om en armés undergång

Av: Johannes Andersson, studerande, nordisk historia

Rehnsköld vände sig om till Lewenhaupt som stod en bit bort, och frågade: ”Vad sägen, I, greve Leijonhufvud?” Lewenhaupt var sur efter den näsbränna fältmarskalken gett honom tidigare och gav ett kort svar. Han var för ett anfall: ”Jag hoppas näst Guds hjälp att det skall gå väl.” ”Nåväl i Guds namn” sade Rehnsköld och vände sig åter mot kungen och Piper, ”Så vilja vi gå på.” Det slutgiltiga beslutet var fattat. Klockan var precis 04:00 och gryningshimlen var röd. Det såg ut att bli en vacker dag.[1]

Så här beskriver historikern Peter Englund början av slaget vid Poltava i sin bok med samma namn. När boken publicerades utvecklades mikrohistoriska perspektiv, vilket man också märker när man läser boken. Samtidigt är mikrohistoria inte den enda angreppssätt eller inriktning som man kunde placera boken i; till exempel kan man också lägga den i kategorin ny militärhistoria eller känslornas historia. Sättet på vilket Englund skriver om själva slaget hör till hans samtid, exempelvis genom hur han tar med krigets upplevelse. Men hur kommer det sig då att detta verk kan räknas som en historisk klassiker? Personligen så anser jag att det finns många orsaker därtill.

läs mer

Kopia av byst föreställande Thukydides

Historiska fakta enligt Thukydides

Av: Henrik Herlin, studerande, allmän historia

Våren 431 f.Kr. stod den första striden. Med hjälp av list lyckades 300 tebaner ta sig in i Plataia nattetid och skrämde på det sättet invånarna att ansluta sig till dem utan strid. Överenskommelsen varade dock inte länge. Plataierna insåg att tebanerna inte var särskilt många och att det borde vara möjligt att besegra dem om de agerade taktiskt. I hemlighet slog de därför in väggarna mellan sina hus för att kunna röra sig genom staden utan att upptäckas. På gatorna ställde de också upp vagnar som fungerade som barrikader. Nästa natt slog de till. Soldaterna anföll tebanerna medan kvinnor och slavar under rop och skrik kastade sten och tegel på inkräktarna, som på grund av mörker och bristande lokalkännedom snart kände sig tvungna att fly ur staden. Murens portar hade dock stängts, så de blev tvungna att hitta andra vägar ut ur kaoset. Många hoppade från muren till sin död, andra höggs ner på någon mörk sidogata. Det största antalet sprang in i en byggnad som låstes efter dem, och var därmed fångar.

läs mer