månadsarkiv: maj 2023

En lyckad läsning

Av: fil. mag. Martin Pettersson

Historiker har ett speciellt förhållande till läsning som aktivitet. Att läsa är inte endast ett sätt att närma sig största delen av det historiska källmaterialet, det är också ett ideal. Historikern bör läsa och underförstått tycka om att läsa. Annars är det helt enkelt svårt att göra det vi gör. Men vad utgör en lyckad läsning och varför är läsning en av de viktigaste sakerna vi gör men samtidigt något vi ogärna skriver ut att vi sysslar med?

Läsningen som aktivitet bedöms emellanåt på ett motstridigt och därför också intressant sätt, både i daglig diskussion och mer specifikt inom den akademiska världen. Titt som tätt dyker det i nyhetsmedian upp inlägg om personer som läser över hundra böcker per år eller om hur just du kan läsa snabbare. Här blir läsningen något mätbart; mängden sidor och böcker avgör hur lyckad läsningen är. Det är mindre relevant vilka texter som läses. Inom den akademiska sfären finns dessa kvantitativa tendenser närvarande, inte minst då det gäller att ha en visuellt gedigen bibliografi. Men i högre grad får åtminstone denna skribent känslan av att en lyckad läsning inom det akademiska antyder en läsning av de rätta texterna. Det finns en tyst kunskap om vilka texter man förväntas ha läst och kan ta ställning till i det man skriver inom sitt eget fält. Läsningen som aktivitet är sekundär, det som läses blir relevant endast i den mån det kan tillfogas det man skriver.

Läs mer

Tvärvetenskapliga lärdomar och trösklar – reflektioner från en konferens om funktionshinderforskning

Av: Hanna Lindberg, FD

Keynote-föredraget har dragit ut på tiden med 15 minuter och vi som ska hålla våra presentationer på nästa session får hoppa över kaffepausen för att rusa till våra föreläsningssalar. Min session ligger dessutom i ett annat hus, och jag går först mot helt fel håll i den för mig obekanta staden. Då huset lokaliserats finns det överhuvudtaget ingen skyltning och det tar ytterligare flera minuter att hitta entré och rätt rum. Då jag slutligen kliver in, är rummet så litet så att man baxnar.  Av de åtta stolar som finns i rummet på max 10 m2 upptas redan tre av de övriga presentatörerna, och så många fler blir vi inte. Det råder ingen tvekan om att arrangörerna har förutspått att en session med rubriken ”Culture and history” kommer att locka det klart lägsta åhörarantalet.

Läs mer

På jakt efter en kinesisk kamferträkista

Av: Professor Holger Weiss

År 1963 donerade bröderna Carl och Sven Grén Broberg sitt hem Lilla Änggården till Göteborgs stad. Sextio år senare strövade jag igenom rummen i Lilla Änggården med en blick på att hitta ingågnar till ett projekt som jag blivit indragen i ett år tidigare. Jag befann mig då i staden som innehavare av Waernska professuren och verkade som gästprofessor i historia vid Göteborgs universitet. En dag kom min värd, kollega och vän professor Maria Sjöberg till mitt arbetsrum och bjöd mig in att följa med till en liten workshop hon skulle delta i på Lilla Änggården. Erbjudandet lät lockande, workshopen gick ut på att arbetsgruppen som samlades gick runt på Lilla Änggårdens ägor och försökte hitta spåren av tidigare ekonomibyggnader, magasin, förrådshus och planteringar som försvunnit sedan 1960-talet.

Vi som samlades en eftermiddag i mars 2022 var en grupp forskare som företrädde en spännande sammansättning av olika kompetenser. Gruppen bestod av arkeologer, historiker, kulturgeografer, trädgårdsmästare, design- och arkitekurforskare, scen- och teaterforskare samt barnträdgårdslärare som under ledning av Henric Benesch och Daniel Gillberg hade tagit sig an att använda sig av Lilla Änggården som ett laboratorium för att synliggöra olika berättelser om och läsningar av det förflutna (se vidare https://www.gu.se/forskning/hidden-sites). Ifall jag ännu på väg till workshopen var på det oklara med projektets syfte och ansats, blev allting solskensklart efter Henric Benesch anförande om att det rumsliga perspektivet utgjorde projektets röda tråd. Maria hade lockat med mig delta i projektet med den något vaga idén om att vi skulle göra något kring ”det globala i det lokala”, och efter Henrics anförande blev jag taggat inför idén att använda mig av Lilla Änggården som ett globalhistoriskt laboratorium.

Läs mer

Om sanningar, narrativ och den historiska komplexiteten

Av: Otso Kortekangas, FD

Sedan i höstas har jag haft förmånen att jobba inom ett projekt som undersöker nordiska sannings- och försoningskommissioner. Ett av projektets syften är att studera hur dessa kommissioner behandlar de historiska relationerna mellan de nordiska staterna och minoriteter så som samer, kväner och tornedalingar. Med min forskningsbakgrund i historia och språkkunskaper i finska och nordsamiska faller det sig naturligt att jag framför allt tittar på hur kommissionerna framställer den samiska historien och vilka internationella inspirationskällor och paralleller som går att hitta för och i kommissionernas arbete.

Läs mer