Post-fakta är pre-fascism

Av Andreas Wikblad

Vetenskapen är under attack. Klimatförändringen är påhittad, vacciner orsakar autism och medierna är falska. Ibland verkar det som om fakta och kunskap blivit en åsiktsfråga.  Filosofiprofessorn Åsa Wikforss nyutgivna bok Alternativa fakta om kunskap och dess fiender behandlar just det här och inspirerade mig till de kommande raderna. Wikforss tar fasta på att den mänskliga kunskapen är social, eftersom den uppstår i kommunikationen mellan människor. Förmågan att förstå och leva sig in i andras situation skiljer oss från djuren, men gör oss också sårbara för lögner och falsk information. Internet och sociala medier har medfört en ny dimension av den här problematiken i form av alternativa fakta eller fake news. Falska nyheter väcker onekligen känslor och självaste påven har till och med jämfört läsning av falska nyheter med att äta avföring.

Falska nyheter är i för sig inget nytt. The New York Sun publicerade 1835 en artikelserie som redogjorde för hur astronomen John Herschel med sitt nya teleskop kunnat observera och beskriva levande varelser på månen. Ett annat exempel är en amerikansk radiosändning som 1938 orsakade panik efter att ha rapporterat om hur utomjordingar invaderat jorden. Nya kanaler för information såsom tryckpressar, radio och televisionen har genom historien medfört förändrade samhällen och därför gett upphov till livliga diskussioner. Internet är i den här bemärkelsen bara ett nytt sätt att sprida information – också falsk sådan.

En bidragande orsak till att falska nyheter omdebatteras idag är USA:s president Donald Trump. Under hans valkampanj 2016 slängde han påståenden omkring sig utan till synes någon som helst eftertänksamhet, om ens tankeverksamhet. De här påståendena har sedan till största del verifierats som felaktiga. Men det viktiga här är inte Trump utan alla människor som tror på falska nyheter. Hur ligger det egentligen till med nutidsmänniskans kunskap eller rättare sagt syn på kunskap?

Enligt Wikforss har internet medfört en förändrad inställning till kunskap. Tidigare var kunskap något som förvärvades genom frekventa besök till biblioteket och flitigt läsande. Idag finns all information i fickan bara några klick borta vilket lett till ett reducerat anseende för akademiska experter, eftersom alla med en smarttelefon i fickan upplevs kunna kalla sig expert. Vi får också ett större självförtroende till ämnen som vi upplever att vi behärskar. Därför är det ofta de som innan ett prov tycker att de kan allt som får sämst vitsord i provet. I vardagen bidrar det här till ökad och stärkt åsiktsbildning kring saker som vi sist och slutligen inte har en aning om, även om vi upplever det så.

Förutom ett stärkt självförtroende till våra åsikter så finns idag också sociala medier som utgör ett ypperligt forum för okritisk spridning av våra åsikter och som snabbar på produktionen av ”experter”. Vänner och till viss del även tjänsternas algoritmer riskerar fungera som filter så att vi får ett individualiserat nyhetsflöde med enbart nyheter som stämmer överens med våra åsikter; vi riskerar alltså att fastna i en så kallad filterbubbla. Det här är speciellt alarmerande med tanke på att många, framförallt ungdomar idag hämtar största delen av sin information från sociala medier. En orsak till det här är att ungdomar anser att traditionella medier är stela, tråkiga och enligt en amerikansk elevs utsago ”för objektiva”. Medierna upplevs inte heller som trovärdiga eftersom de endast anses okritiskt förmedla information mellan politiker och allmänheten. I stället försöker ungdomar skapa sig en egen uppfattning, en egen ”objektivitet” med hjälp av internet och sociala medier. Önskan om objektivitet finns alltså kvar, vilket är positivt. För tillfället sitter således traditionella medier och vetenskapssamfund i samma båt. En båt som gungar av allmänhetens misstroende.

Människors okunskap kan enligt Wikforss delas in i oinformerade som ingenting vet och felinformerade som anser sig ”veta”. Det senare är värre eftersom de då kommer fatta beslut på felaktiga grunder. Problemet med falska nyheter är att de ger näring åt de felinformerade samtidigt som de riskerar rycka med de oinformerade och omvandla också dem till felinformerade. Felaktiga utsagor från politiker såsom Trump är därför farliga och bör inte skämtas bort som enbart lögner eller skitsnack. Vita husets lögner verkar nämligen enligt Wikforss vara en medveten strategi för att skapa tvivel i människors förhållande till media, vetenskaper och slutligen till sig själva. Och människor som tvivlar har lättare att följa en ledare som säger sig veta hur det egentligen är. Historikern Timothy Snyders formulerade det som att post-fakta är pre-fascism, vilket också fungerar som rubrik för den här texten. Exempel på det här går för den intresserade att hitta i historien om 1900-talets första hälft.

Jag anser därför att journalister, forskare och framförallt historiker har ett ansvar att ge sig in i debatten om fakta kontra ”fakta”. Falsk information försvinner nämligen inte så länge människor ljuger för varandra i övrigt. Därför behöver vi kunna förhålla oss kritiskt till vad som skiljer fakta från åsikter – något jag som historielärare definitivt tar med mig till klassrummet.

Källor:

Allcott, Hunt and Gentzkow, Matthew, ”Social Media and Fake News in the 2016 Election”, Journal of Economic Perspectives 31(2) (2017).

Lozada, Carlos, ”20 ways to recognize tyranny – and fight it”, The Washington Post 24.2.2017.

Marchi, Regina, ”With Facebook, Blogs, and Fake News, Teens Reject Journalistic ‘Objectivity’”, Journal of Communication Inquiry 36(3) (2012).

Sherwood, Harriet, ”Pope Francis compares fake news consumption to eating faeces”, The Guardian 7.12.2016.

Wikforss, Åsa, Alternativa fakta om kunskapen och dess fiender (Fritanke förlag, Stockholm, 2017).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt siffra (detta för att förhindra skräppost):\" * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.