Kategoriarkiv: Allmän historia

Rawlings’ Afrotopia and Ideological Dissonance During Ghana’s December 31st Revolution

Av: Martins Kwazema, FD

On December 31st, 1981, former president of Ghana Jerry Rawlings in a radio address after the historic coup that ousted President Limann from power, outlined the basic tenets of the revolutionary Afrotopian society he envisioned for Ghana. Rawlings’ objective was to unleash a popular revolution that would pursue and accomplish what Felwine Sarr describes as an occurrence of “Afrotopia” in governance in Ghana. In his seminal work titled Afrotopia, Felwine Sarr argues that the future is a site that does not yet exist, but which one can already shape within a mental space. He further asserts that Afrotopos is Africa’s atopos: that is, the as-yet-inhabited site of a particular future occurrence of Africa to come. To realize this atopos in Africa, Sarr argues that investment in thought and imagination is primal. The Greek rendition of the term atopos speaks somewhat of a singularity that is incomparable to anything else “not because” of its authenticity and difference among others, but rather because it is “different from everything that is different from others.” The machination of political and economic engineering during the December 31st Revolution in Ghana represents one of such sparks of this “singular incomparability” in the historical evolution of West Africa’s political economy in the 1980s. In framing Rawlings’ Afrotopia for participatory democracy during the revolution, it is important to note that the initial objectives constituted a national democratic phase which was largely a creation of the PNDC government’s extremist “leftist faction” whose socialist lexicography reflected Chairman Mao Tse-Tung’s conceptualization of ‘New Democracy’.  They had also earlier established themselves among Ghana’s progressive movement as proponents of Marxist socialism. They anticipated a path to achieving Rawlings Afrotopia for Participatory Democracy that would predominantly reflect the establishment and sustenance of a “class struggle” which would eventually emerge in a hegemony of the working-class across Ghana’s public and private institutions.

Läs mer

Insekterna uti vår oeconomie eller hushållning

Av: Laura Hollsten, docent

Förhållandet mellan människor och andra djur präglas av människors strävanden att dra nytta av djuren. Förhållningsättet märks i tidigmoderna naturalhistoriska verk som handlar om insekter. I april 1744 höll brukspatronen och naturalhistorikern Charles De Geer (1720–1778) ett tal om insekters nytta för Kungliga Svenska Vetenskapsakademien. I talet med titeln Tal om nyttan, som insecterne och deras skärskådande, tilskynda oss behandlar De Geer insekter som kunde användas som medicin, färgämnen, föda och för andra ändamål. Läs mer

På jakt efter en kinesisk kamferträkista

Av: Professor Holger Weiss

År 1963 donerade bröderna Carl och Sven Grén Broberg sitt hem Lilla Änggården till Göteborgs stad. Sextio år senare strövade jag igenom rummen i Lilla Änggården med en blick på att hitta ingågnar till ett projekt som jag blivit indragen i ett år tidigare. Jag befann mig då i staden som innehavare av Waernska professuren och verkade som gästprofessor i historia vid Göteborgs universitet. En dag kom min värd, kollega och vän professor Maria Sjöberg till mitt arbetsrum och bjöd mig in att följa med till en liten workshop hon skulle delta i på Lilla Änggården. Erbjudandet lät lockande, workshopen gick ut på att arbetsgruppen som samlades gick runt på Lilla Änggårdens ägor och försökte hitta spåren av tidigare ekonomibyggnader, magasin, förrådshus och planteringar som försvunnit sedan 1960-talet.

Vi som samlades en eftermiddag i mars 2022 var en grupp forskare som företrädde en spännande sammansättning av olika kompetenser. Gruppen bestod av arkeologer, historiker, kulturgeografer, trädgårdsmästare, design- och arkitekurforskare, scen- och teaterforskare samt barnträdgårdslärare som under ledning av Henric Benesch och Daniel Gillberg hade tagit sig an att använda sig av Lilla Änggården som ett laboratorium för att synliggöra olika berättelser om och läsningar av det förflutna (se vidare https://www.gu.se/forskning/hidden-sites). Ifall jag ännu på väg till workshopen var på det oklara med projektets syfte och ansats, blev allting solskensklart efter Henric Benesch anförande om att det rumsliga perspektivet utgjorde projektets röda tråd. Maria hade lockat med mig delta i projektet med den något vaga idén om att vi skulle göra något kring ”det globala i det lokala”, och efter Henrics anförande blev jag taggat inför idén att använda mig av Lilla Änggården som ett globalhistoriskt laboratorium.

Läs mer

Transhistorisk hungersnöd? Historievetenskapen och fascinerande teorier

Av: Johan Ehrstedt, doktorand

De senaste årtiondena har en mer uttrycklig och underbyggd teorianvändning blivit en vardaglig del av historikers arbete. Historikern Kim Salomon konstaterade redan för drygt tio år sedan att historieforskningen befinner sig i ett teoretiskt korsdrag med impulser från vitt skilda discpliner. I fokus för Salomons intresse låg främst historieforskningens närmande med samhällsvetenskaperna men det oaktat beskrev hans formulering en förändring som omfattar stora delar av historieforskningen i allmänhet.

Läs mer

Historikerns framtid, nutid och förfluten tid

Av: Holger Weiss, professor i Allmän historia

Den 23 februari 2022 tog min kollega Maria Sjöberg mig på långvandring i Göteborg. Någonstans mellan Röda Sten Konsthall och Nya Varvet kom vi in på det då dagsaktuella världspolitiska läget. Hur ser man på situationen i Finland, undrade min kollega, vad tror du att kommer att hända som näst? Vi bollade fram och tillbaka olika scenarier och tolkningar, alla utgående ifrån att läget var spänt vid gränsen till Ukraina. I ingen de olika framtidsvisionerna ingick möjligheten av ett fullskaligt krig, otänkbart i den nutida sammansvetsade världen. Nästa dag rullade pansarvagnarna över gränsen.

Läs mer

Qatar 2022: Ett fotbolls-VM byggt på blod, svett och tårar

Av: Kajsa Varjonen, doktorand, Allmän historia

För många människor på alla håll i världen är 2022 ett speciellt år. Ett år, som är en del av ett mycket meningsfullt, cykliskt fenomen, och som man sedvanligt väntat på med stor spänning. I år spelas världsmästerskap i fotboll för herrar.

Diskussionen kring turneringen har dock inte i första hand fokuserat på de vanliga frågorna så som vilka lag som kommer att ta sig till slutspelen eller vem som kommer att väljas till den bästa spelaren. VM 2022 kommer nämligen att spelas i Qatar, vilket har höjt på en hel del ögonbryn sedan landet utsågs till värd för turneringen för ca tio år sedan.

Läs mer

Kritiken av ”finländsk exceptionalism” och historiens barlast?

Av: Johan Ehrstedt, doktorand, Allmän historia

We must […] be especially careful not to project contemporary dynamics backward into circumstances with which they cannot possibly be congruent, nor should we imagine the world always to have been as starkly black and white as it sometimes looks these days. – Paul Gilroy After Empire: Melancholia or convivial culture, s. 33.

Finlands ställning som en nordisk välfärdsstat är i många avseenden ett minne blott. Samtidigt som den nedbantade välfärdsstatens knakande fogar numera smörjs  av privat välgörenhet naggas även den omhuldade nationella finländska jagbilden i kanterna mer än någonsin tidigare. Med denna jagbild avser jag den politiskt användbara myten om nationalstaten Finland som har lyckats nå toppen av världen så att säga. Korollariet till denna myt har varit narrativet om en slags nationell oskyldighet som går ut på att framgångssagan Finland inte skapa(t)s på bekostnad av andra folkgrupper, nationaliteter eller länder. Den centraliserande nationalstatens hårdhänta behandling av olika nationella minoriteter har länge uppmärksammats av forskningen samtidigt som vårt lands förmenta renhåriga oskyldighet i förhållande till resten av världen har varit föremål för berättigad kritik senast fr.o.m. 1990-talet. En fråga för sig är förstås hurdan inverkan all denna kritik har haft på finska medborgare i allmänhet. Läs mer

Revisiting Jerry Rawlings and the December 31st revolution in Ghana 1982–1992

By: Martins Kwazema, Doctoral Candidate in General History

Although Jerry Rawlings’ leadership as president of Ghana spanned from 1981–2001, he was the leader of Ghana’s people’s revolution during the period 1982 to 1992. Under his leadership, Ghana was elevated to the status of an economic “success story” by the World Bank,[1] and recognized as a developing country with one of the most stable democracies in West Africa. On a personal level, Rawlings seemed to believe that he bore the responsibility of liberating the common man in Ghana from the clutches of exploitation, imperialism and foreign domination. He was adamant in pursuing his objectives amidst the difficult economic challenges that previous presidential regimes had created in Ghana through corruption in governance. Continue reading

”No news is good news”- dilemmat med historiska skildringar av fredsbevarande

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allmän historia

”Det goda kriget” kallade Anders Bejbom och Ture Dahlqvist sin rapport om svenskarnas tidiga FN-insatser på 1950- och 60-talen[1]. Uttrycket är beskrivande för den bild av fredsbevarande som FN har strävat efter att förmedla. I denna bemärkelse utgör inte det svenska exemplet något undantag. Ifall detta mål har uppfyllts är ändå rätt tveksamt.

läs mer

Fredsbevarande. Från internationellt arbete till inhemsk debatt

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allmän historia

Fredsbevarande är ett tema som med jämna mellanrum lyfts fram i samhällsdebatten, särskilt på märkesdagar som FN-dagen (24.10) och även Nobeldagen (10.12). Det sistnämnda som ett resultat av att FN:s fredsbevarande styrkor år 1988 tilldelades ett kollektivt Nobels fredspris bland fredsbevarare som tjänstgjort tills dess. Diskussionen om fredsbevarande har trots allt avtagit särskilt i Finland under de senaste årtiondena. Detta beror delvis på ett skifte i terminologin. Nuförtiden beskrivs deltagande i internationella insatser sällan med det traditionella uttrycket fredsbevarande. Istället föredras uttryck som krishantering vilket också syftar till att allt flera moderna insatser är ledda av NATO eller EU, till skillnad från tidigare operationer som oftast skedde under FN-flagg.

läs mer