Av: Sari Nauman, docent
Oftast tycker jag att det går bra, arbetet med källorna. Jag förstår vad jag läser, jag förstår hur jag ska förklara det. Men ibland fastnar jag vid ett ord som först verkar litet men sedan långsamt växer sig allt större. Ordet visar sig vara en nyckel, och utan det släpps jag inte in. Jag kan rycka på axlarna och försöka gå vidare, men närvaron av nyckeln kommer därefter att fortsätta pocka på min uppmärksamhet och viska att det finns något mer än vad jag ser: källmaterialet innehåller något jag ännu inte har förstått. Det handlar om ord som har olika innebörd då och nu, som inte enkelt låter sig överföras mellan tidsperioder: nyckelord.
