Av: Johanna Ilmakunnas, biträdande professor i Nordisk historia
I början av oktober 1755 skrev professorn vid Akademien i Åbo Carl Fredrik Mennander (1712–1786) från Stockholm till sin son Carl Fredrik (1748–1803) som stannade hemma i Åbo.
Jag är nu, Gudi låf! lyckeligen framkommen, och mår wäl, så at du icke behöfwer oroa dig öfwer din Fars tillstånd. War nu på din sida altid en beskedlig gåsse, dygdig, flitig och sedig, samt löp icke mycket ute, i synnerhet tunt klädd; utan sköt din hälsa, och kom altid i hog, at du genom alt detta ökar din Fars nöje, och förlänger hans lifstid. För all ting war flitig i dina böner till Gud, och i bibelns läsande. Skrif mig ock flitigt till, och berätta, huru du mår och hwad du giör. Jag fordrar icke ännu af dig något grannt skrifsätt, utan att du enfaldigt uttrycker din mening och barnsliga hjertelag.
Jag är beständigt din trogne och hulde fader
C.F. Mennander.
