Etikettarkiv: förvisningar

Åbo som gränsstad i det ryska imperiet – övervakning och kontroll av utlänningar i början av 1800-talet

Av: docent Johanna Wassholm

I Åbo länsstyrelses arkiv finns en tjock bok med titeln Förteckning öfver från landet förviste personer, eller sådane hvilka blifvit efterlyste 1815–1862. I alfabetisk ordning listar den hundratals utlänningar som har förvisats från det ryska riket – eller som inte får släppas in över dess gränser. Boken är ett av många dokument som belyser de förvisningar och avvisningar jag undersöker i forskningsprojektet Vågor av förvisning – reglering och praktiker i norra Europa ca 1450–1850.

Läs mer

Mobilitet i det svenska väldets östliga gränsregioner under tidigmodern tid

Av: docent Kasper Kepsu

Migration, mobilitet och förvisningar är ständigt aktuella teman i dagens samhälle. När det gäller äldre tider dominerar däremot ofta uppfattningen om att samhället var stationärt och människorna levde i samma by från vaggan till graven. Uppfattningen kan sägas vara både rätt och fel för den tidigmoderna perioden. I princip försökte överheten hålla undersåtarna på sin plats, både geografiskt och socialt (https://blogs.abo.fi/historia/2023/02/14/att-skydda-tralar-och-desertorer/), men i praktiken var det inte möjligt att upprätthålla en sådan kontroll. Inte ens den svenska stormaktsstaten, som betraktas som den effektivaste tidigmoderna statsbildningen, kunde efterfölja de strikta normer som tryckts i lagar och förordningar. Den svenska kronan hade i synnerhet svårigheter med att kontrollera rörligheten i de östliga perifera gränsområdena det vill säga östra Finland med Viborgska Karelen och Savolax, samt provinserna Kexholms län och Ingermanland.

Läs mer

Förvisning – straff eller benådning?

Av: Marko Lamberg, FD

Den 17 mars 1597 förhörde Arboga rådstugurätt en kvinnlig tjuv, Karin Hendriksdotter vid namnet. Hon hade stulit klädesplagg, matvaror och andra saker från åtskilliga människor och sålt en del av stöldgodset vidare. Karin berättade att hon var född i Kurina by i Virmo socken i Finland – Karin använde dock den finska formen Mynämäki, vilket tyder på att hennes modersmål var finska. Hon avslöjade att hon redan hade blivit straffad för stölder i Stockholm, Uppsala och Söderköping: i de två förstnämnda städerna hade hon fått stå vid skampålen och samma straff skulle ha drabbat henne även i Söderköping, men där hade två borgarhustrur tyckt synd om henne och bett nåd för henne.

Läs mer