Kategoriarkiv: Okategoriserade

Historiska paralleller som bekväm-tv

Av: FD Oscar Winberg, Allmän historia

Våren 2020, när det kändes som om hela världen kastades upp och ner, var det många som ändrade på sitt tv-tittande. Utöver myndigheternas televiserade covid-informationstillfällen vände många blickarna mot ett ny(gammalt) tv-innehåll. Vid sidan om så kallad “prestige” tv, såsom Succession, Killing Eve eller The Handmaid’s Tale, återvände många till mera bekant underhållning: tröst-tv. Serier från 1990-talet, som Frasier, Felicity och Buffy the Vampire Slayer, blev aktuella igen då tittare sökte någon form av trygghet i en vardag som kändes allt annat än trygg. Själv vände jag mig bland annat till Jeopardy! med Alex Trebek som en trygghetsgarant. X-Files å sin sida erbjöd en lättsmält portion nostalgi.

Läs mer

Svensk jord i svenska röda händer

Av: Carl-Erik Strandberg, doktorand i Nordisk historia

”Kultur, språk och allt nationellt är folkets egendom och ingen kan frånröva folket detta. Så länge socialismen icke förverkligats har borgarklassen monopol på alla dessa folkens rikedomar och därmed är såväl minoriteten som majoriteten inom en nation hindrad att leva sitt eget nationella liv”.

Så avslutar den finlandssvenska snickaren Theodor Wennström sin artikel i Folkbladet 5.1.1921. Under inbördeskriget tillskrevs Wennström en ledande roll för de röda i Nyland och lyckades fly till S:t Petersburg efter det finländska inbördeskriget. Väl framme fortsatte han sin politiskt aktiva bana och var med om att grunda teserna för det Finländska Kommunistiska Partiet. Efter 1918 skrev Wennström flertalet artiklar som publicerades i Folkbladet under signaturen ”Th. W-m.” Hans relation till Folkbladet och senare Nya Folkbladet kan beskrivas som tämligen varm, framför allt efter att redaktionen för Folkbladet valde att lösgöra sig från SDP 1920 och ansluta sig som det svenskspråkiga språkröret för det då nybildade, vänstersocialistiska partiet Finlands socialistiska arbetarparti året därpå.

Läs mer

Revisiting Jerry Rawlings and the December 31st revolution in Ghana 1982–1992

By: Martins Kwazema, Doctoral Candidate in General History

Although Jerry Rawlings’ leadership as president of Ghana spanned from 1981–2001, he was the leader of Ghana’s people’s revolution during the period 1982 to 1992. Under his leadership, Ghana was elevated to the status of an economic “success story” by the World Bank,[1] and recognized as a developing country with one of the most stable democracies in West Africa. On a personal level, Rawlings seemed to believe that he bore the responsibility of liberating the common man in Ghana from the clutches of exploitation, imperialism and foreign domination. He was adamant in pursuing his objectives amidst the difficult economic challenges that previous presidential regimes had created in Ghana through corruption in governance. Continue reading

Betty Berghs skrädderi

Av:  FD Anna Sundelin

Betty Bergh konkurrerar med Hr. Kinbergh vad damklädnanden angår, men för inte så många trupper i elden. Respektabelt är dock hvad hon har att visa av kappor och morgonrockar. Äfvenså är de för herrar atsedda (!) schlafrockarna och kostymerna nog så bra att få i julklapp; och om fr. B. håller vad hon lovar, nämligen att vara mycket billig, blir de häller icke så svåra att gifva. Och sina skinnvaror gör hon rentav oemotståndliga genom att till hälften skänka bort dem  – 50 procent vill hon endast ha för dem – hvem går ej in på sådant![1]

Min nyaste förälskelse i forskningssammanhang heter Betty Bergh. Förutom det klingande namnet verkar Betty ha varit en tuff kvinna med många av de kvaliteter som eftersöks i arbetslivet idag: uppfinningsrikedom, uthållighet och initiativförmåga. Betty Bergh ägde ett skrädderi i Vasa i slutet av 1800-talet och i takt med stadens förbättrade kontakter kunde hon erbjuda sina kunder ett ständigt växande utbud och det senaste modet. I september 1883 firades öppnandet av den järnväg som knöt samman Vasa med Tammerfors och därifrån vidare med Helsingfors och S:t Petersburg. Samtidigt trafikerade ångbåtar mellan Vasa och hamnarna i städer som Hangö, Uleåborg, Stockholm, Köpenhamn, Hull och Lübeck.[2] Varor från dessa, och andra städer, samsades om plats på hyllorna i Bettys skrädderi. läs mer

Fredsbevarande. Från internationellt arbete till inhemsk debatt

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allmän historia

Fredsbevarande är ett tema som med jämna mellanrum lyfts fram i samhällsdebatten, särskilt på märkesdagar som FN-dagen (24.10) och även Nobeldagen (10.12). Det sistnämnda som ett resultat av att FN:s fredsbevarande styrkor år 1988 tilldelades ett kollektivt Nobels fredspris bland fredsbevarare som tjänstgjort tills dess. Diskussionen om fredsbevarande har trots allt avtagit särskilt i Finland under de senaste årtiondena. Detta beror delvis på ett skifte i terminologin. Nuförtiden beskrivs deltagande i internationella insatser sällan med det traditionella uttrycket fredsbevarande. Istället föredras uttryck som krishantering vilket också syftar till att allt flera moderna insatser är ledda av NATO eller EU, till skillnad från tidigare operationer som oftast skedde under FN-flagg.

läs mer

Historiografiska ingångar i The Great War in history

Av: Anton Österholm, studerande, nordisk historia

Kretsandes kring siffran 3 så skriver Jay Winter boken The Great War in history: Debates and Controversies, 1914 to the Present (2005).[1] Boken tar sig an en rad olika historiografiska frågeställningstyper om första världskriget. Hur långt kan en transnationell historieskrivning om kriget sträcka sig och finns det några eventuella bristfälligheter med ett sådant narrativ, med tanke på de redan så robust uppbyggda nationella narrativen? Bokens bidrag till den historiografiska diskussionen är att peka på skillnadstendenser mellan de olika nationella förståelseramverken  (i huvudsak europeisk förståelse) för att på så sätt överskrida och utveckla vår egen förståelse för kriget och därmed bädda för breddad och nyanserad forskning om ämnet. Winter konstaterar att historiska händelser genomgår diskursiva förändringar genom tid och rum. Vad gäller första världskriget finns det tre historiografiska ingångspunkter som i olika skeden har präglat dess historieskrivning.

läs mer

Kopia av byst föreställande Thukydides

Historiska fakta enligt Thukydides

Av: Henrik Herlin, studerande, allmän historia

Våren 431 f.Kr. stod den första striden. Med hjälp av list lyckades 300 tebaner ta sig in i Plataia nattetid och skrämde på det sättet invånarna att ansluta sig till dem utan strid. Överenskommelsen varade dock inte länge. Plataierna insåg att tebanerna inte var särskilt många och att det borde vara möjligt att besegra dem om de agerade taktiskt. I hemlighet slog de därför in väggarna mellan sina hus för att kunna röra sig genom staden utan att upptäckas. På gatorna ställde de också upp vagnar som fungerade som barrikader. Nästa natt slog de till. Soldaterna anföll tebanerna medan kvinnor och slavar under rop och skrik kastade sten och tegel på inkräktarna, som på grund av mörker och bristande lokalkännedom snart kände sig tvungna att fly ur staden. Murens portar hade dock stängts, så de blev tvungna att hitta andra vägar ut ur kaoset. Många hoppade från muren till sin död, andra höggs ner på någon mörk sidogata. Det största antalet sprang in i en byggnad som låstes efter dem, och var därmed fångar.

läs mer

En mer ödmjuk syn på det förflutna

Av: Christoffer Holm, doktorand i Allmän historia

Historisk naivitet är ett tankeväckande begrepp. Faktum är att jag själv aldrig hade hört begreppet innan jag läste den populärvetenskapliga boken Hardcore History av Dan Carlin. Begreppet framkom heller inte i boken, men då jag efteråt försökte sammanfatta den tematik jag nyss läst om, kom begreppet till mig. Då visste jag ännu inte hur vanligt det var, eller om det överhuvudtaget existerade. Trots det var jag ganska säker på att det skulle finnas en uppsjö debatter där det används, men tydligen hade jag ganska fel. En snabb sökning på Google gav begreppet enbart 2 600 träffar på engelska och knappt 100 på svenska, danska och norska tillsammans.

Begreppet kan därför knappast ses som vare sig etablerat eller vanligt, varken i den akademiska världen eller i folkmun, men är trots det både användbart och till och med högaktuellt just nu. Enligt mig kännetecknas historisk blåögdhet ofta av godtrogenhet, men också brist på ödmjukhet och insikt. Vi kan både uppskatta och använda oss av historisk kunskap, men misslyckas trots det med att ta dess lärdomar till oss. Läs mer

Staten, privatisering och kriser

Av: Kasper Kepsu, FD, universitetslärare i Nordisk historia

Under coronakrisens gång har statsmaktens styrka i krishantering tagits upp i olika sammanhang. Som bekant, leder krissituationer ofta till att samhälleliga problem som under normala omständigheter jäser under ytan bubblar upp. I regel verkar det som om stater med en förhållandevis stark och centraliserad statsmakt lyckats bekämpa viruset bättre än mer decentraliserade stater, där möjligheterna att ingripa är begränsade och statsmakten i vissa fall saknar legitimitet. Läs mer

När blev alla ”forskare”?

När jag började min forskarkarriär fanns det en outtalad kodex som menade att forskare kunde man kalla sig när man beviljats doktorsgraden. Fram tills dess var man bara doktorand. Så var ryktet då. Om det stämde vet jag inte, men jag följde det, jag kallade mig för doktorand, inte forskare. Idag är det annorlunda. Jag är doktor och alla ”forskar”. Det räcker i princip med ha att slagit in ett sökord i Google för att vem som helst kan säga att ”jag har forskat lite i ämnet”. Därmed är det inte bara doktorer som är forskare, vem som helst som kan läsa kan påstå att den ”forskar”. Och det här är inte helt ofarligt. Det är högst problematiskt. Läs mer