Av: Josefine Sjöberg, doktorand

I stekande sensommarvärme anordnades den 16:e årliga konferensen för International Society for Cultural History (ISCH) i Potsdam, Tyskland. Temat för konferensen var kroppslighet och förkroppsligad historia, embodied histories. Under tre fullspäckade dagar gavs totalt 55 sessioner, där man kunde förkovra sig i frågor såsom kroppsliga ideal och performanser, känslor, våld, politik, sport, sjukdomar och funktionshinder, och mycket mer. Konferensen utgjorde en inspirerande möjlighet för mig att fundera kring mitt eget forskningsämne ur ett nytt perspektiv. På vilket sätt kan fokus på kroppslighet bredda förståelsen av det förflutna?

Konferensen hölls i Potsdam universitet, vid slottsbyggnaderna tillhörande Neues Palais. Bild: Josefine Sjöberg.

Jag höll ett föredrag i en session med temat ”Peasant bodies”, där vi diskuterade allmoge och kroppslighet ur olika perspektiv. Eftersom min doktorsavhandling handlar om skrivandet av förfalskade identitetshandlingar i 1800-talets Finland, valde jag att hålla mitt föredrag om förfalskningar ur ett kroppsligt perspektiv. Jag talade om de falska identitetshandlingarnas kopplingar till hur allmogen kunde röra sig och bli bemötta utanför sina hemtrakter. För att få bege sig ut på arbetsvandringar till trakter där de inte var ”allmänt kända” behövde allmogen kunna uppvisa rätta sorts identitetshandlingar, i form av exempelvis prästbevis. Dokumenten skulle bevisa resandets laglighet och den resandes goda leverne. Lokala länsmän och övrig lokalbefolkning kunde stoppa okända kringvandrande personer och beordra dem att redogöra för sina uppsåt med rätta slags identitetshandlingar. Om personen saknade sådana handlingar riskerade hen att bli gripen och anklagad för lösdriveri. Att skaffa sig falska identitetshandlingar var alltså en strategi att undvika dylika scenarion.

I förfalskningsfallen syns kroppsliga aspekter även i sättet som identitetshandlingar förvarades och användes på. Under vandringarna bars dokumenten nära inpå kroppen och var därför utsatta för slitage. Det var vanligt att anklagade i förfalskningsbrott använde förslitningar som förklaring till varför de hade tytt sig till förfalskningar: Flera personer påstod att deras äkta prästbevis hade varit så slitet att de hade skämts att uppvisa det för vederbörande ämbetsmän. En person påstod att hans äkta prästbevis hade blivit nersölat av tuggtobak i hans rockficka. En annan påstod att hans äkta bevis hade varit i hans ficka under en sjukdomsperiod då han hade legat och svettats och darrat så mycket att det hade skavt pappret. Det är klart att mycket av detta kan antas ha varit bortförklaringar, men det handlar ändå om trovärdiga berättelser. I Åbo hovrätts arkiv finns bevarat både äkta och falska identitetshandlingar som är slitna och bär spår av frekvent användning. I mitt föredrag ville jag genom exempel ur källmaterialet visa hur berättelser om förfalskande ger en inblick i allmogens vardag under arbetsvandringar. Identitetshandlingarna var materialiseringar av kroppen, och deras innehåll påverkade hur innehavarna blev behandlade som nykomlingar på främmande orter.

Ett slitet prästbevis. Bild: RIksarkivet Åbo, Åbo hovrätts arkiv, Ebd 215/1839, Underställningsakt VD48/Anders Josephsson Hagelin.

Kroppslighet är inte ett tema som för övrigt är särskilt framträdande i min avhandling – men det kunde ha varit fullt möjligt för mig att göra en sådan vinkling. Konferensens tema gjorde mig uppmärksam på hur val av infallsvinklar formar forskningen. Fokus på kroppar och kroppslighet möjliggör exempelvis studier av sådana teman som kan vara svåra att komma åt i ord i historiskt källmaterial – såsom erfarenhetshistoria hos fattiga eller funktionshindrade personer.

De föredrag som jag fann speciellt inspirerande var just sådana som öppnade upp nya perspektiv på erfarenhetshistoria. Ett sådant föredrag var exempelvis Catherine Becks presentation av sjömäns upplevelser av mentala besvär och sjukdomar under 1700-talet. Genom exempel ur domstolsmaterial visade Beck hur en viss miljö, i det här fallet skepp, påverkar mentala sjukdomar, och hur sjömännen beskrev detta.  Ett annat exempel var  Sigurður Gylfi Magnússons gripande berättelse om den intellektuellt funktionshindrade kvinnan Bíbí, som levde på Island under 1900-talet. Hon har lämnat efter sig en unik självskriven autobiografi där hon beskriver sina upplevelser av stigmatisering och att leva i en institution mot sin vilja. Slutligen inspirerades jag även av Mari Eyices spännande presentation om ”fattiga kroppar” i 1700-talets Stockholm. Hon visade hur Politikollegiets registreringar av ”värdiga” fattiga synliggör hur utseende och kroppslighet var viktiga faktorer i de maktdynamiker som definierade vem som var berättigad till allmosor.

Alla dessa föredrag visade hur fruktbart det kan vara att använda kroppslighet som ingång i historiska studier. Genom kroppsliga perspektiv kan vi komma nära människor i det förflutna och föreställa oss hur de har upplevt sin vardag och rört sig i samhället. Konferensens digra program erbjöd något för alla och det vackra universitetsområdet utgjorde en stimulerande miljö för att låta tankarna flöda om all spännande forskning man fick ta del av.

Josefine Sjöberg är doktorand i Nordisk historia. Hon skriver sin avhandling om användningen av kunskaper och färdigheter vid förfalskandet av prästbevis och orlovssedlar i 1800-talets Finland. Avhandlingen ingår som en del i projektet ”Förfalskarna – Allmogens litterarisering och kunskap om det svenska språket i brottslig kontext i Finland under 1800-talets första hälft”(Turun Yliopisto & Åbo Akademi), som finansieras av Svenska litteratursällskapet i Finland.