Av: Robin Engblom, doktorand

Det var ett regnigt men vackert Århus som välkomnade mig till den sjätte konferensen för Nordic Network for Renaissance Studies i slutet av september. Det tre dagar långa schemat var fyllt med intressanta föredrag och inspirerande inledningsanföranden, och trots att jag endast hade möjlighet att närvara under två av dagarna reste jag hem med flera nya idéer för både avhandlingsarbetes fortskridande och till eventuella framtida ’skrivbordsprojekt’. Inom ramen för ett gemensamt forskningsprojekt, Professor’s Household – The Royal Academy of Turku as a Family Network in the 17th Century lett av Mari Välimäki, höll jag tillsammans med Minna Vesa från Helsingfors universitet ett föredrag om kvinnor i lärda hushåll under 1600-talet. Temat för konferensen var identiteter i tidigmodern tid, vilket föreföll tilltala forskare ur flera vetenskapliga fält.

Aarhus Universitets huvudbyggnad. Foto: Wikimedia Commons.

Vårt föredrag baserade sig på tre kvinnor – Susanna Gyldenstolpe (1638–?), Elisabeth Stodia (1640–1712) och Hedvig Lietzen (ca 1660–1720) – som var hustrur till professorer vid Kungliga Akademien i Åbo och som vi tillsammans med Välimäki undersökt ur ett erfarenhetshistoriskt perspektiv. I fokus för vår presentation stod aktörskapet hos dessa kvinnor inom lärda gemenskaper, vilket vi illustrerade med hjälp av tre olika analysnivåer. I den första nivån studeras kvinnors roller och handlingsutrymme inom hushållet, i den andra inom en större (om än vagare definierbar) lärd gemenskap och i den tredje inom en professionell kontext. Med våra exempel påvisade vi hur särskilda förväntningar, erhållna kunskaper och antagna roller formade erfarenheterna hos de tre kvinnorna som växte upp inom lärda hushåll. De egna och delade erfarenheterna hos kvinnorna stod i sin tur som grund för bildandet av identiteter, vilket vi kan bevittna genom till exempel statusmarkeringar i olika sammanhang. Under samma session höll Lucie Duggan ett intressant föredrag om hur ägandet av böcker bidrog till en identitetsskapande kultur bland adelskvinnor i Danmark. Boken som materiellt objekt hade såväl symboliska som praktiska egenskaper vilka markerade ägarens tillhörighet till en särskild grupp.

Konferensen ägde rum vid Aarhus Institute of Advanced Studies. Foto: Minna Vesa.

Det var i synnerhet intressant att bevittna den mångfald av metodologiska och teoretiska angreppssätt med vilka föredragen behandlade temat. Karen-Margrethe Simonsen, Edward Payne och Anne Sophie Refskou formulerade en intressant fråga i samband med deras föredrag om offentliga dissektioner vid anatomiska teatrar, nämligen; har en död kropp en identitet? Kanske tjänar kroppen i form av objekt som identitetsmarkör för anatomen och hans publik? Med hjälp av symbolik i visuella inramningar, i detta fall målningar som föreställer dissektioner, illustrerade föredragarna hur kroppen med dess identitetsmarkörer kunde fungera som en identitetsmarkör för andra. När en kvinnlig brottsling som avrättats dissekerades inför en publik omvandlades kroppen enligt föredragarna till ett statusföremål för de närvarande, samtidigt som kroppen bokstavligen avskalades sina egna identitetsmarkörer. Förstörandet eller omskapandet av identiteten hänger ihop med tre stora frågor som jag upplevde att kopplade samman samtliga presentationer under konferensen: Hur skapas identiteter, vem definierar dem och hur förändras de?

Århus bjöd på regn och vackra byggnader. Foto: Robin Engblom.

Elisabeth Luttemans föredrag belyste i sin tur hur olika former av representationer korrelerade med och ändrade den mångfasetterade bilden av kringresande handlare i London under tidigmodern tid. Småhandlarna utgjorde ett visuellt betydande inslag i London där de strök längs gatorna i den vimlande staden. I denna mening bemöttes de av både fascination och irritation från invånarnas sida; å ena sidan försåg de stadsborna med ibland nödvändiga varor som kvastar, å andra sidan sågs de som påträngande, opålitliga främlingar. Samtidigt som de kringresande handlarnas okontrollerade verksamhet orsakade huvudbry för myndigheterna, avbildades de i något romantiserad form i samtida dikter och illustrationer. Den sjungande kvasthandlaren, fattig men glad, väckte sympatier och ansågs trots allt vara en del av den levande staden. Det förblev dock oklart huruvida romantiseringen korrelerade med en upplevd nyttoaspekt av vad handlarna sålde, det vill säga ifall en försäljare av mer fåfänga ting bemöttes av liknande sympatier. Oavsett erbjöd Luttemans föredrag, baserad på multimodala representationer, ett annorlunda och intressant perspektiv på yrkesidentiteter.

I mitt avhandlingsarbete undersöker jag vilken roll hushållet och släktnätverken hade för lärdas och deras familjemedlemmars försörjningsmöjligheter under slutet av 1600-talet. Därför är det även relevant för mig att se hur dessa personer navigerade i ett samhälle präglat av hierarkier och sociala koder. I en miljö där kampen om socialt inflytande är direkt kopplat till identitet blir det viktigt att ständigt utmana konkurrerande identitetsnarrativ, och som man kunde bevittna i de ovannämnda föredragen formades dessa narrativ på flera olika sätt och av olika aktörer.

Robin Engblom, FM, är doktorand i nordisk historia vid Åbo Akademi. I sin avhandling undersöker han vilka verksamhetsstrategier åboprofessorerna med sina familjer använde sig av för att främja sina intressen under 1600-talet.