Jorden sett ur Apollo 17:s perspektiv.
Kursen ”1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv” startade idag den 6 september 2016 vid historieämnet på Åbo Akademi. Utgångspunkterna och linjerna är tydliga med kursens mål och syfte: 1900-talets historia är ett minne. Frågan är hur vi förstår och tolkar 1900-talet som en historisk epok där världen i alltmer hög grad och frekvens blev sammankopplad och sammanlänkad på flera nivåer. Genom att lägga an ett globalhistoriskt perspektiv är tanken att spåra mönster och rörelser som har påverkat och format ett århundrade som inte befinner sig alltför långt borta i tid och fungerar som en linjär utveckling vilken gör sig ständigt påmind i vår omedelbara närhet på ett lokalt plan. Historikern Tony Judt hävdade i essän ”What Have We Learned, if Anything?”, publicerad i The New York Review of Books (maj 2008) att rent allmänt verkar det som om vetskapen och kunskapen om 1900-talet är något som vi tar relativt lätt på. Men vad är den djupare innebörden av Judts reflektion? Om något markeras 1900-talets historia på minnesplatser eller i utställningar på museum av olika varierande karaktär. Vidare har 1900-talet blivit en arena för nationell historieskrivning som alltför ofta tar sig uttryck via medel som syftar till att lyfta fram antingen det ärofyllda med moraliska pekpinnar eller på platser som påminner oss om förtryck och terror. 1900-talets historia har därmed reducerats till något som i det kollektiva minnet uppmärksammar krig, terror, förstörelse eller folkmord. Det handlar också om platser och rumslighet som både avsiktligt och oavsiktligt har format synen på 1900-talet, till exempel Auschwitz, Srebrenica, Rwanda, Budapest 1956, Prag 1968, Tet-offensiven samma år, 1937 i Sovjetunionen, Weimarrepublikens sammanbrott 1933, byggandet av Berlinmuren 1961 och dess fall 1989, sexdagarskriget i mellanöstern 1967 i vilket Israel definitivt markerade sin närvaro som existerande nation och maktfaktor i regionen, den blodiga utrensningen av Indonesiens vänsterrörelse 1965. Exemplen är många, frågan är hur vi närmar oss detta ur ett globalhistoriskt perspektiv.
Globalhistoria handlar inte om ”allting överallt, hela tiden”. Det är istället tre linjer som formar det globalhistoriska perspektivet: 1. globalhistoria är sökandet efter specifika historiska problem som sträcker sig över tid, rum och specialitet; 2. sammanlänkning och transnationell historia. Historikern Akira Iriye anser att transnationell historia handlar om att spåra mönster och flöden som sträcker sig bortom, under, över och tvärsigenom det nationella, dvs. det relevanta är att se hur saker och ting är sammanlänkade över nationella gränser, vare sig de är verkliga och föreställda; 3. och slutligen, om globalisering och hur vi ser på globaliseringens innebörd och konsekvenser för det globala samfundet (läs världen). Globalisering är ett koncept som ständigt måste omprövas och ställas i relation till vad det egentligen betyder samt vad detta innebär ur ett globalhistoriskt perspektiv.
Att läsa globalhistoria på svenska är en utmaning. Det handlar dels om språkbruk, dels om hur vi närmar oss själva perspektivet som sådant. Kursen ”1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv” strävar efter att ifrågasätta och bryta med tidigare tolkningar av 1900-talets historia. I en sådan strävan ingår det att utveckla tankar och idéer som vågar kritisera världen utifrån nationella ramverk eller det –centriska, i vilket det senare anspelar på det eurocentriska. Globalhistoria handlar om att urskilja andra noder, poler och centrum som är värda att ta i beaktande för att närma sig och förstå 1900-talets historia.
Under ett århundrade där världen var upptagen och centrerad kring det nationella står vi inför en utmaning att se på världen som alltmer lokaliserad och uppspjälkad i termer av lojalitet och fokus. Här kommer kronologi in i bilden och hur det påverkar vår syn på 1900-talets historia. Är 1905 starten på något omvälvande för anti-kolonialismen som politisk rörelse i samband Japans seger över Ryssland? Är Versailles 1919 en politisk markör som än idag påverkar hur världen ser ut? Hur kan 1989 och Berlinmurens fall tolkas som en symbol för ett globalt fenomen? Återigen, frågorna är många och ingångarna till 1900-talets historia är fler. Det globalhistoriska perspektivet kan därmed bidra till att göra det begripligt att förstå en värld som definieras via konstitutioner, rasliga och språkliga markörer, litteratur och tolkningar av det globala i det lokala, ekonomi, klimat, kommunikationer och nationalstaters syn på sig själva men också i relation till andra nationalstater. Men än mer viktigt, det globalhistoriska lyfter fram människans roll i världen genom idéer, migration och mobilitet.
1900-talet är en period i mänsklighetens historia som tydligt visar hur påverkbart det globala samfundet är av både långsamma och snabba förändringar i klimat och miljö, sjukdomar i form av pandemier, ideologiska kamper, religiösa uttryck, teknologisk utveckling, demografiska förändringar och geopolitiska realiteter. 1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv handlar därför inte om makrohistoria eller världshistoria, det handlar om så mycket mer. Enligt den tyske globalhistorikern Jürgen Osterhammel är globalhistoria inte en enhetlig eller monolitisk diskurs utan strävar istället efter att finna flöden, linjer och mönster som förenas i ett globalhistoriskt ”tänk” utifrån ett metodologiskt hantverk och ett antal teoretiska ingångar. Globalhistoria på svenska blir därmed en utmaning främst med tanke på ett språkbruk som har ett ursprung i engelsk, tysk och fransk skolbildning på området. Här fyller kursen ”1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv” en viktig funktion genom att det sätter ord på det globala i svenska termer. Det är också det som är det centrala här: hur det lokala (språk i detta fall) överförs till det globala.