1433 dagar: Om tid, tillgång och historiskt arbete

Av: Andreas Granberg, FD

1433 dagar. Så lång tid uppgav sig Kristian Vilhelm Åkerblom, folkskollärare och en av sin tids mest produktiva hembygdsforskare i Österbotten, ha tillbringat på Statsarkivet i Helsingfors (Riksarkivet från och med 1939). Bakom siffran döljer sig tusentals timmar i läsesalarna och ett långsiktigt arbete med att samla, bearbeta och organisera historiskt material.  Trots att han stod utanför den akademiska historieforskningen ägnade han en stor del av sitt liv åt att skriva lokalhistoria på eget initiativ och ofta utan ekonomisk ersättning.

Läs mer

Sverige och Greklandskommissionen 1942–1945

Av: Eddie Björklöf, doktorand

År 2025 donerades två Röda Kors-delegaters personarkiv (Jean Liebergs och Gottfrid Walldéns) till Svenska Institutet i Athen och förvaltas av Nordiska biblioteket i Athen, som ägs och drivs av de fyra nordiska instituten i Aten och där undertecknad arbetar som forskarbibliotekarie och arkivarie. Jean Lieberg (1897–1985) var delegat i Grekland 1944 och materialet i arkivet berör huvudsakligen hans tid i Thessaloniki. Gottfrid Walldén (1902–1967) var under merparten av ockupationen delegationens ekonomichef, och var i bosatt i Aten även efter kriget. Walldén var noggrann i sin dokumentation och hans arkiv sträcker sig från 1919 till 1967 och inkluderar över 2 500 handlingar, till stor del korrespondens.
Läs mer

När breven berättar – 60 år av kvinnors vänskap och vardag

Av: docent Anna Sundelin och Miriam Rönnqvist, FD

”Meningen är att denna bok skall bli en kär vän, som kommer i tur och ordning till oss alla och som för med sig senaste nyheter från kurskamraterna. Då vi inte mera kan springa till varandras rum och dryfta våra bekymmer, dela varandras glädjeämnen, bikta eventuella små hjärtesorger o.s.v. får vi göra det på det här sättet i stället. Måtte den förtroliga och goda kamratandan kvarstå och boken bli fylld av många spännande berättelser ur ’levande livet’.”

Så beskriver initiativtagaren Margareta Lauritzon (senare gift Karlson) syftet med den nyinstiftade brevdagboken som från och med maj 1946 cirkulerade bland en grupp finlandssvenska väninnor. Kvinnorna hade träffats i samband med en lärarinnekurs vid Högvalla husmoderskola i Borgå landskommun och därefter bosatt sig på olika håll i landet.  Vänskapen bestod dock och då kvinnorna inte längre kunde umgås på varandras rum, blev brevdagboken dess sammanhållande kitt. Sammantaget tar breven läsaren genom knappt sex decennier av 14 finlandssvenska kvinnors vänskap och vardag, från tiden efter åren på Högvalla till det att dagboken avslutades 2005 då kvinnornas antal minskat och krafterna började tryta på grund av hög ålder.
Läs mer

Rapport från 1700-talsdagarna i Åbo

Av: Hanna Bendz, Doktorand

1700-talsdagarna i Åbo gick av stapeln under tre vackra sensommardagar i augusti. Nordiska forskare och doktorander från olika akademiska discipliner samlades och rullade i gång det nya arbetsåret genom att träffa nya och gamla bekanta, dela tankar och erfarenheter och ta del av varandras presentationer. Konferensens tema var ”the 18th century and the north” – forskning om Skandinavien, Östersjöregionen och norra Europa ur internationellt perspektiv, samt föreställningar om Norden och det nordiska.

Läs mer

Sommarskolan: Vetenskapligt skrivande och skapandets glädje

Av: Josefine Sjöberg, doktorand

I mitten av augusti ordnades den gemensamma sommarskolan för nordisk historia vid Åbo Akademi och Finlands historia vid Åbo universitet. Ett tiotal doktorander samlades i Arken, för att diskutera temat ”Det vetenskapliga skrivandet och skapandets glädje”. På programmet stod både ett antal föredrag och workshoppar. Vi diskuterade utmaningar som vi har upplevt i våra skrivprocesser, och delade med oss av tips för hur man kan göra dem mer njutbara.

Läs mer

Det allvarligaste brottet mot mänskligheten: slavhandel och slaveri

Av: Professor Holger Weiss

Den 25 mars 2026, på den internationella minnesdagen för slaveriets och transatlantiska slavhandelns offer, antog Förenta nationernas generalförsamling en resolution som erkände handeln med förslavade afrikaner och den rasifierade förslavningen av afrikaner som det allvarligaste brottet mot mänskligheten. Detta, betonar United Nations Declaration of the Trafficking of Enslaved Africans and Racialized Chattel Enslavement of Africans as the Gravest Crime against Humanity (UNDOTEA): ”På grund av det avgörande avbrottet i världshistorien, dess omfattning, varaktighet, systematiska karaktär, brutalitet och bestående konsekvenser som fortsätter att prägla alla människors liv genom rasifierade system för arbete, egendom och kapital.” Resolutionen understryker vidare: ”Vikten av att ta itu med historiska orättvisor som drabbat afrikaner och människor i diasporan på ett sätt som främjar rättvisa, mänskliga rättigheter, värdighet och läkning, samtidigt som den betonade att krav på ersättning utgör ett konkret steg mot gottgörelse.”

Läs mer

World Veterans Federation – Internationell veteranverksamhet i kalla krigets härvor

Av: Rasmus Marjanen, doktorand

Senhösten 1950, när kalla krigets gränser redan var befästa i Europa och Koreakriget rasade i öst, grundades i Paris en för tiden högst ovanlig organisation. Krigsveteraner från Belgien, Italien, USA, Turkiet, Jugoslavien, och Frankrike, tillsammans med en rad delegater från ytterligare länder, slog ihop sig och grundade den internationella veteranorganisationen World Veterans Federation (WVF – ursprungligen under namnet International Federation of War Veterans Organizations, från det franska Féderation internationale des organisations d’anciens combattants). De första stegen hade tagits redan 1946 då representanter för ett antal belgiska och franska veteranförbund hade samlats i Bryssel för att diskutera grundandet av en internationell intresseorganisation för krigsveteraner. Under påföljande år knöts ytterligare internationella kontakter – men det spända politiska läget försvårade och fördröjde arbetet. När verksamheten väl kom i gång växte organisationen snabbt och 1951 fick den också konsultativ status inom Förenta nationerna (FN). Enligt organisationens egna uppgifter består den i dag av 172 veteranorganisationer från 121 länder och representerar över 60 miljoner veteraner. Trots detta är organisationen fortfarande rätt outforskad. Dess huvudsakliga uppgift har bestått av att utöka veteranernas synlighet i deras respektive samhällen, och lyfta fram frågor som vårdbehov och veteranstöd.

Läs mer

Analogt och digitalt bör kunna samexistera i arkiv

Av:  Johanna Ilmakunnas

Arkiv och andra minnesorganisationer hör med sina samlingar till de samhällsbärande institutioner som tenderar att tas för givna i våra nordiska demokratier. Samtidigt som arkivinstitutioner förefaller varaktiga och solida, förstörs arkivsamlingar världen över i krisområden till följd av krig och naturkatastrofer. I stabila demokratier som Finland kan arkivens verksamhet däremot lamslås av ekonomiska och administrativa omställningar. Arkivens samhällsbärande arbete hotas även av beslutsfattares svaga förståelse för minnesorganisationers betydelse för demokrati och medborgarinflytande.

Läs mer

Det globala i det lokala. Eller berättelsen om hur en man fört in världen till Arken och tvärtom

Av: Jonas Ahlskog, Kasper Braskén, Patrik Hettula, Fredrik Petersson & Anna Sundelin 

År 2021 fördes historieämnet vid Åbo Akademi in på den globalhistoriska kartan då Europas största globalhistoriska konferens arrangerades i Åbo på initiativ av professor Holger Weiss. Det utgjorde höjdpunkten på ett nästan två decennier långt arbete för att etablera ett globalhistoriskt centrum i Finland. Holger disputerade vid Helsingfors universitet 1997 och var tidigare verksam bland annat som universitetslektor i Afrikas historia och kulturer i Helsingfors. Det nya globalhistoriska rummet började skapas i Åbo redan hösten 2003 då Holger inledde sin tid vid ÅA, först som t.f. professor och från och med juni 2011 som ordinarie professor i allmän historia.

Läs mer

”Sverigefinnarnas sak är vår” – Jan-Magnus Jansson ja ruotsinsuomalaiset

Av: Janne Väistö, FD

Muuttoliike Suomesta Ruotsiin kasvoi 1960- ja -70-luvun vaihteessa aivan uusiin mittoihin. 1970-luvun lopulle tultaessa Ruotsiin oli muodostunut merkittävä suomenkielinen vähemmistö. Samaan aikaan alkoi myös ruotsinsuomalaisen identiteetin rakentuminen sekä järjestäytyminen ja vaatimukset kielellisistä oikeuksista. Haasteena oli Ruotsin lainsäädäntö, joka ei tunnustanut ruotsinsuomalaisten erityisasemaa. 1970-luvun lopulla suomalaisessa mediassa nousi esille ruotsinsuomalaisten vähemmistöasema. Uutta oli vielä se, että ruotsinsuomalaisten vähemmistöasema yhdistettiin suomenruotsalaisten oikeuksiin. Yksi keskustelun pelinavaajista oli Hufvudstadsbladetin päätoimittaja ja pitkän linjan Ruotsalaisen kansanpuolueen poliitikko, professori Jan-Magnus Jansson.

Läs mer