Min dotter är sexton år gammal. I sommar arbetar hon för ett politiskt parti (inget nämnt, inget glömt) med att dela ut flygblad och vatten till personer på de sommarvarma gatorna i Stockholm. Det är i det stora hela ett oskyldigt arbete som i grund och botten anspelar på varje individs rätt att praktisera sin demokratiska rättighet i samhället. Men det är ju något som har slagit slint. En dag gick det fram en man i 50-årsåldern och ställde sig framför min dotter och gav henne det alltför välkända fingret och sa att hon var ”dum i huvudet.” Är det på fullaste allvar som denna mogna herre tror att han kan slå världen med häpnad med ett finger? Frågan anspelar på Joakim Pirinens seriefigur Socker-Conny som springer runt i staden och skriker ”med ett schyst järnrör slår man hela världen med häpnad.” Att det senare har utövats i praktiken av representanter för Sverigedemokraterna är ju mer eller mindre världskänt i en svensk nationell kontext.

Det är något som är oroande när en äldre man känner ett behov av att visa sin avsky för en person som dels är mycket yngre än honom själv, dels för att personen i sig representerar ett politiskt parti. Men det visar också till syvende och sist att den form av demokrati som idé, koncept och praktik som existerar i västvärlden befinner sig i en kris. Märk väl, det har inte ens varit fullskalig demokrati i Sverige i hundra år. Visst ligger det nära i tid, men det är först om några år som vi kan ”fira” hundraårsjubileum. Frågan är om det är män med ett finger i luften som kommer att sticka hål på demokratin som ett av samhällets grundpelare? Eller är ballongen redan trasig och sakta pyser ut luft?

Demokratier rostar snabbt om de inte underhålls. Synliga tecken på detta är en förändring av det demokratiska språkbruket, till exempel, av tradition”får man makten” genom att ett parti blir framröstat i ett val, och i ett andra steg har vi folkvalda representanter som är ämnade att föra folkets talan i den svenska riksdagen. Istället florerar retoriska grepp som att ”vi ska ta makten,” något som direkt anspelar på ett gripande av makt som ska berättigas genom en tro på att det är vad folket vill ha. Det där är ju något som är alltför välkänt historiskt sett och vi vet vart någonstans den vägen leder. En annan del i spelet är att folk helt enkelt glömmer bort eller inte bryr sig om demokratins funktion och roll för ett samhälles fortlevnad, det vill säga, att släpa sina fötter till rösturnan för att lägga sin röst. Det är det största kruxet att förhålla sig till: valdeltagande.

Men det är kanske så att James Comey, FBI:s avpolletterade chef, har rätt i sin dom över USA och att det vi ser nu har spridit sig till västvärlden. Domen handlade om att USA lider av en politisk feber som tog sig uttryck i att Donald Trump kunde komma till makten. Om samma sak kommer att inträffa i Sverige efter söndagen den 9 september återstår att se. Mannen med fingret kanske inte ens orkar massa sig upp ur soffan just den här dagen för att utöva sin demokratiska rättighet och skyldighet, men om fingret får vila är inte säkert.