Etikettarkiv: global historia

Vi talar om global historia, men vem bryr sig

Det brittiska imperiet var vid tidpunkten för sitt största geografiska omfång även det största muslimska imperiet, en observation som passerar över huvudet på de flesta när vi diskuterar fenomen som imperier och dess koppling till imperialism och kolonialism. Det är istället det nationella ramverket som fortsättningsvis definierar hur och vad man kan hålla fast i när vi tänker på vad som utgör ”historia”. För vad skulle vi göra om vi inte har nationen att hålla i handen?

Nu är ju inte tanken här att sparka in öppna dörrar, men märk väl, vi lever i en tid då nationens betydelse tydligen har seglat upp som en avgörande markör för den offentliga och politiska diskussionen (kan även läsas som en diskurs). Men det är faktiskt en hel del som rör sig över, genom, under och förbi nationella gränser, och som det inledande exemplet betonar, det kan handla om religion, tankar, idéer men även flöden av människor som antingen rör på sig frivilligt eller inte för den delen. I det senare fallet har rörelser av människor kommit att likställas med nationell tillhörighet och hur nationer har reagerat på det hela, främst genom att nationalismens fula tryne återigen visar upp sig. Om vi ser till den ofrivilliga migrationen så handlar det enkom om tragiska omständigheter med koppling till svält, ekonomiska kriser och krigshärdar i delar av världen som i väst har beskrivits som turbulenta utvecklingsländer (läs den tredje världen). Och det är här tanken om att global historia kan bidra till en förståelse till hur dessa händelser utvecklas och förvandlas över tid. Men när det väl kommer till kritan så landar oftast diskussionen i ett nationellt ramverk, präglat av hur vi ska förhålla oss till eventuella åtgärder som lanseras av internationella organisationer som Förenta nationerna eller Europeiska unionen. För till stor del verkar det som om uppfattningen om global historia är att ”det handlar om allting, och att det utspelar sig överallt hela tiden,” och att det i sin tur förklarar en värld som är sammanlänkad och globaliserad.

Jag skulle vilja påstå motsatsen. Dagens värld är förvisso sammanlänkad genom en global ekonomi och det digitala landskapet, men det är också en värld som utvecklas mer och mer i en fragmenterad riktning. Det senare anspelar på att det finns en stor mängd information, en stor mängd aktörer på den globala arenan, och slutligen, det är en värld som alltmer driver med i nationalismens strömlinjeformade retorik. Titta bara på Trumps presidentskap med ”Make America Great Again”, maktspelet i mellanöstern och hur trummorna för den unika nationen slås fram i retoriken mellan Syrien, Israel, Iran, Irak osv. Om något så har diskussionen om nationen blivit ett samtida globalt fenomen. Men det är intet som är nytt under solen, liknande tongångar präglade fredsförhandlingarna i Versailles 1919. Och det här vi finner pudelns kärna: vi pratar gärna om global historia, men vem bryr sig egentligen när det nationella blir det primära i diskussionen vare sig det utspelar sig på en akademisk nivå och hur kurser utformas eller om det är på en politisk nivå.

Om vi ser till det brittiska imperiet som exempel och hur vi delvis kan förstå dess globala omfång kan vi börja med följande slagord som fördes fram med stolthet under imperiets existens: ”the sun never sets on the British Empire.” I detta koloniala landskap, präglat av imperialism, ingick en befolkning som vid 1930-talets mitt uppskattades uppgå till cirka 493 370 000 miljoner individer. I självaste Storbritannien, inklusive Nordirland och Irland, levde 1935 46 868 500 personer. Genom att enbart se på dessa siffror förstår vi det globala omfånget av det brittiska imperiet. Tidskriften The Economist skrev i en artikel, publicerad den 26 oktober 1935, att det brittiska imperiet kontrollerade över 50 % av världens produktion av kakao, ull, gummi, nickel och guld för att nämna några exempel på eftertraktade varor i den globala ekonomin. Sett till detta skildrar en global historia något annat än en exklusiv nationell historieskrivning, men främst av allt, det vrider på perspektivet när dessa länkar sätts in i ett större sammanhang och hur detta även kom att påverka lokala förhållanden. Det brittiska imperiets kontroll över till exempel Indien gjorde inte mycket för att bryta den höga grad av analfabetism som existerade i landet. Enligt folkräkningen från 1931 uppskattades det att det existerade 321 628 003 individer som var analfabeter. Det här är och var en del av en global problematik om vi ser till hur vi ska förstå och tolka världen som sammanlänkad, men samtidigt, diversifierad och fragmenterad. Och det är därför det är hög grad att börja fundera på varför en global historia även kan vara till nytta för att kunna skriva historia om nationer eller regioner. Och förresten: imorgon är det Sveriges nationaldag…

Offer och förövare

Offer i skenet av terror och politiskt våld: Armenien 1915 (Armin T. Wegner)

Offer i skenet av terror och politiskt våld: Armenien 1915 (Armin T. Wegner)

Det är ett fruktansvärt minne som ligger oss nära i tid. 1900-talet som århundrade har många benämningar och tematiska avgränsningar samt är en tid av offer och förövare. När det kommer till det senare så har det varit en tematik som genomsyrar vår globala historia över tid och rum och bör inte begränsas enbart till 1900-talet. Men där det finns likheter finns det också skillnader. Om vi till fullo ska ta till oss 1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv som måste blod och terror inkluderas i ekvationen. Vi har att göra med ett århundrade som ser framväxten och tillämpandet av ett institutionaliserat våld som är uppbyggt kring en byråkrati som möjliggjorde och främjade terror och politiskt våld. I den mening som Eric J. Hobsbawm pratade om ”ytterlighetens tidsålder” och ”det korta århundrandet” (1914-91) kan vi även tala om 1900-talet som ett folkmordens århundrande präglat av extremt våldsamma samhällen. I kursen ”1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv” är det därför viktigt att betona att det inte går att förstå 1900-talets historia om vi inte tar i beaktande hur terror, totalitarism och politiskt våld har definierat det globala samfundet i kontexter av krig, avkolonisering, imperiers fall och sammanbrott samt förföljelse av människor.

Terrorns topografi: Armenien 1915

Terrorns topografi: Armenien 1915

Det är ett panorama av terror och död som fyller i konturerna över ett århundrade som, tyvärr måste vi medge, fortgår och utspelar sig fram till idag i Syrien. Om vi ser till just den region som täcker in Syrien, Turkiet och Irak så är det ett ”blodland” (Bloodlands) fullt av offer och förövare, och i likhet med hur historikern Timothy Snyder skildrar gränslandet mellan Sovjetunionen och Tyskland före och under det andra världskriget, så är det en flytande region med löst definierade gränser som har täckts (och täcks) med blod i våldsamma konflikter och etniska utrensningar. Det räcker med att återvända hundra år och reflektera över det armeniska folkmordet 1915 och de politiska och sociala konsekvenser över tid. En historia som dokumenterades via den tyske soldaten Armin T. Wegners kameralins, bilder vi lätt kan hitta och beskåda idag genom en enkel sökning på Google. Här ser vi också hur terror, totalitarism och politiskt våld inte är isolerat till en händelse eller fysisk arena, ”blodlandet” har och utspelar sig på flera arenor.

Det politiska våldet under 1900-talet är centralt i förståelsen av världens historia. Här har vi att göra med nationella tragedier och lokala våldsuttryck, till exempel det tyska imperiets försök till att utrota hererofolket i sydvästliga Afrika i början av 1900-talet; Sovjetunionens inhemska terror av sin befolkning under en större del av ”det röda imperiets” existens; den italienska fascismens stormaktsdrömmar på Afrikas horn under 1930-talet; nazismens sönderslagning av först, det tyska samhället, och sedan ”die Endlösung” (den slutgiltiga lösningen; Wannseekonferensen den 20 januari 1942) av den judiska befolkningen i Tyskland och Östeuropa, där det senare är en analytisk fråga som också måste inkludera hur grupper som romer, sinti, homosexuella, politiska motståndare och oliktänkande förföljdes på de mest våldsamma och grövsta sätt. För att förhindra liknande mänskliga och samhälleliga tragedier i linje med det som hade utspelat sig under det andra världskriget (läs främst dödslägren under nazisternas regi) drevs krav på konventioner och globala regelverk. I efterdyningarna av Nürnbergrättegången 1945-46 låg det därmed på arvingen till Nationernas förbund – Förenta nationerna – att göra en distinktion över vad ett folkmord är och representerar i teori och praktik. Konventionen antogs den 9 december 1948 och trädde i kraft den 12 januari 1951, ett dokument som definierar folkmord som en handling som begås med intentionen att helt eller delvis förgöra en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös kategori. Vidare äger ett folkmord rent konkret rum när medlemmar ur en särskild kategori mördas eller tillfogas allvarlig kroppslig eller mental skada. Vi kan beta av ytterligare inslag i konventionen, men poängen är den att terror, totalitarism och politiskt våld alltid återspeglar en historia där offer och förövare står i centrum. Och än mer, den konvention som trädde i kraft 1951 har inte lyckats förhindra nya folkmord och förföljelser om vi ser till vad som hände under efterkrigstiden och efter Sovjetunionens fall 1991. Här bör det globalhistorisk ägna uppmärksamhet på övervakningssamhället i Östtyskland; Vietnamkriget; Indonesien 1965; de Röda khmererna och Pol Pots terrorregim 1975-79; den islamistiska revolutionen i Iran 1979; Rwanda 1994; Srebrenica 1995…listan fylls på och verkar aldrig ha ett slut…

Folkmord och terror i praktik.

Folkmord och terror i praktik.

1900-talets historia om terror, totalitarism och politiskt våld är i grund och botten en global historia som berör, men än mer, det handlar om extremt våldsamma uttryck som administrerades via en byråkrati och resulterade i ett utbrett lidande genom fysiskt våld mot grupper som antingen inte kunde försvara sig, eller inte hade för avsikt att ens söka en konflikt från början. Det politiska våld som vi ser utspela sig under 1900-talet är en del av det globala system av nationalstater som vi lever i och tar för givet, det vill säga, folkmord och terror är inte en utveckling av nationella idéer och strömningar, utan visar oss hur nationalstaten och nationalism även rymmer en farlig och dysfunktionell sida som har orsakat globala konsekvenser.