När jag började min forskarkarriär fanns det en outtalad kodex som menade att forskare kunde man kalla sig när man beviljats doktorsgraden. Fram tills dess var man bara doktorand. Så var ryktet då. Om det stämde vet jag inte, men jag följde det, jag kallade mig för doktorand, inte forskare. Idag är det annorlunda. Jag är doktor och alla ”forskar”. Det räcker i princip med ha att slagit in ett sökord i Google för att vem som helst kan säga att ”jag har forskat lite i ämnet”. Därmed är det inte bara doktorer som är forskare, vem som helst som kan läsa kan påstå att den ”forskar”. Och det här är inte helt ofarligt. Det är högst problematiskt.

Ett exempel är vaccinationsmotståndet i USA. Föräldrar som vägrar vaccinera sina barn för att de menar att det inte går att lita på staten. De menar att staten inte vet bäst, eller med andra ord sagt, det finns oroliga medborgare som har ”forskat” i ämnet och kommit fram till att vaccinering är farligt. Men jag stöter även på de här alternativa åsikterna i min egen forskning, det som berör klimatförändringen.

Begreppet att ”forska” har urvattnats. Med hjälp av Google har information blivit likvärdig. En gnutta intresse för en viss fråga leder lätt till en ”forskning” där det sker ett selektivt urval av information som stärker, eller bidrar till att stärka, den tanke som först gav upphov till intresset. Dessa ”forskare” som skapar och sprider personliga åsikter i viktiga frågor som klimatförändringen och vaccineringen av små barn har tyvärr fått en stark position. Och det finns säkert flertalet andra debatter som jag missat, men i många fall har dylika ”forskningar” nästintill kommit att representera en reell och sann åsikt i viktiga frågor som berör hela samhällen. Tyvärr.

I väntan på att en forskare historiserar och undersöker de senaste årens utveckling av begreppet att ”forska” – hur gick det så här?