Av: Ann-Catrin Östman, akademilektor i historia

I det sena 1600-talets Åbo begränsades månglerskornas varuhantering: på söndagarna skulle dessa kvinnor endast få sälja tvål, tobak och matvaror. Det här förtäljer en anteckning i det så kallade Dahlströmska kartoteket, ett kortregister som innehåller noteringar bland annat om ärenden behandlade av stadens magistrat. Ett annat indexkort kastar ljus över klädesmånglerskan Anna Greta Lindströms försäljning under 1770-talet, medan det från 1817 finns en notering om änkan Maria Sanders mångleri-rörelse.

För fattiga kunde småskalig handel utgöra en viktig försörjningskälla. Det kan emellertid vara svårt att hitta källor om denna försörjningsform, eftersom det i de kamerala arkiv som i övrigt dokumenterar handel finns förhållandevis få handlingar som belyser informell småhandel, ofta baserad på sedvänja och tradition. Det Dahlströmska kartoteket inrymmer 300.000 indexkort och detta ger oss ingångar in i ett omfattande material, främst beskrivningar av fall som under en lång period hanterats av rådstugurätten och magistraten i Åbo. Här ingår också ordet mångleri som sökord, bland annat som ”mångleri”, ”månglerskor” och ”månglerihandel”.

Salutorget i Åbo i slutet av 1800-talet. © Åbo Akademis Bildsamlingar

I modern tid har ordet mångleri ofta burit på negativa innebörder, inte sällan tolkat som oönskat geschäft. Under tidigmodern tid förknippades verksamheten vanligen med kvinnor och i de lite större städerna kunde månglerskor få tillstånd att sälja matvaror och kramvaror från bod eller kringgående på gatorna. I stadgor från tidigt 1700-tal kan dessa månglerskor omnämnas på liknande sätt som landstrykare, judar och ”tråddragare” –   det sistnämnda ett hantverk som ofta utfördes av rörliga grupper, däribland sådana som kunde benämnas romska. I det svenska riket – och tvivelsutan även på annat håll – fanns en tanke om att fattiga och människor i samhällets marginaler skulle ges rätt att försörja sig genom småhandel.

Tillbaka till Åbo och det kartotek som för in oss i ett myllrande förflutet. Vilka personer och vilken typ handel omnämns under denna beteckning? De namngivna i de äldsta korten är nästan uteslutande kvinnor, gifta kvinnor eller änkor. I historiken över Åbo stad under 1700-talet omnämner även Oscar Nikula enbart kvinnliga mångleriutövare (i den finska utgåvan används ordet ”kaupustelijat”).  Ett kort med uppgifter från år 1845 visar att 25 ”månglerskor” hade betalat skatt och vi kan se att flera av de kvinnor som omnämns i dessa sammanhang idkade handel med ”nyttjade” kläder.

Många av noteringarna berör 1860- och 1870-talen, något som kan tolkas på olika sätt. Dels kan källorna ha blivit mera omfattande, dels kan dokumenten från just denna period ha excerperats på ett mera genomgripande sätt.  Dessutom liberaliserades lagstiftningen successivt under perioden, vilket ökade utrymmet för småskalig handel.

Även i excerpterna från dessa årtionden möter vi kvinnor, som formanshustrun Anna Sofia Adamsson, löjtnantsänkan Katarina Lundgren och underofficershustrun Maria Geralnik.

Nu erhöll även flera par – man och hustru – tillstånd för att bedriva månglerirörelse och i korten som berör 1860-talet märks ytterligare en förändring. Bland dem som beviljades rätt till mångleri återfinns nu också rätt många män, som de permitterade soldaterna Gustav Palm och Naftal Morckhovitsh Grisbaum. Av de manliga sökandena var flera före detta soldater och merparten bar ryska namn, en del tvivelsutan judar som stannat i storfurstendömet.

En sökning i detta kartotek ger en fingervisning om hur en födkrok, månglande, utnyttjades på förändrade sätt. För de nyanlända i Finland erbjöd småskalig handel en utkomstkälla och i enlighet med förordningar gavs soldater och deras hustrur denna försörjningsmöjlighet. Här ser vi också något av maskuliniseringsprocess – det kan vara så att denna utkomstform inte var lika tydligt relaterad till kvinnor i resten av det ryska imperiet.

På basis av dessa kartotekskort kunde en även säga att månglerisysslan på ett tydligare sätt än tidigare knöts till etnicitet. Också de resultat som sökningar i det digitaliserade tidningsarkivet ger pekar i samma riktning – i tidningar publicerade under det sena 1800-talet förefallet mångleri-ordet ofta relateras till  etnifierade grupper.

Även i en tid då de digitaliserade verktygen har förändrat forskningspraktikerna kan de äldre sökvägarna, som det Dahlströmska kartoteket, gärna utnyttjas. Du kan besöka Riksarkivet i Åbo, det som förr kallades Åbo Landsarkiv, för att nyttja och botanisera i detta rika kartotek.

Kartoteket återfinns även på nätet, i arkivverkets digitalarkiv.

(Se Dahlströmska kartoteket )

Litteratur:

Christine Bladh, Månglerskor. Att sälja från korg och bod i Stockholm 1819–1846, Monografier utgivna av Stockholms stad 109, Stockholm: Stockholms stad 1991.

Oscar Nikula, Turun kaupungin historia 1721-1809. Ensimmäinen nide 1970.

Christina Nordin, Oordning. Torghandel i Stockholm, Lund: Sekel bokförlag 2009

Johanna Wassholm,  ”Handel i marginalen. Den judiska småhandeln och lokalsamhället i Åbo i slutet av 1800-talet”, Historisk Tidskrift för Finland 102, 2017:4, s. 589–617.