Av: Anna-Stina Hägglund, doktorand i Nordisk historia
Vårterminen har precis börjat och universitetets korridorer är igen fyllda med studenter och forskare efter julledigheten. Liksom det sjungs i den traditionella julsången så varar ”julen ända fram till påska” och även om det nu ännu är en god bit kvar till påsk så kommer jag i denna text att skriva om händelserna i hansestaden Stralsund under stilla veckan 1525, en vecka som var allt annat än stilla. Det var nämligen då, under det s.k. ”Kirchenbrechen” eller ”Kirchensturm” (Brytningen/stormningen av kyrkorna), som reformationen med full kraft nådde staden. I krönikorna berättas det om kravallerna som då bröt ut. Den som mest ingående beskriver tumultet är krönikören Thomas Kantzow som berättar hur reformationen ”som ett högljutt skri” spreds från Wittenberg (1517) och slutligen nådde Pommern och staden Stralsund. Måndagen efter palmsöndagen 1525 stormades stadens kyrkor och kloster av en uppeggad folkskara som rev ner tavlor och skulpturer. Stadens råd försökte ingripa och hejda folkstormen och man lyckades rädda undan de finaste skulpturerna och altartavlorna:
”[…]Så gjorde de och kastade och bröt alla andra bilder itu och rusade från den ena kyrkan till den andra och därnäst till klostren(…) – Thomas Kantzow (min översättning)
Vid inbrottet i klostren beskrivs det hur den uppretade folkskaran söndrade allt, bröt sig in i förråden och stal klosterinvånarnas förnödenheter, även här plundrade man klosterkyrkorna och eldade upp bilderna. Munkarna och ”papisterna” (de som hängde fast vid den katolska tron) jagades iväg ut ur staden. Händelseförloppet var därmed minst sagt våldsamt och mellan raderna kan man skönja krönikörens avsmak inför övervåldet vid anstormningen av kyrkor och kloster.
Ett av de kloster som drabbades var birgittinernas anläggning Marienkrone som var beläget ca. 200 meter utanför stadsportarna. Detta kloster är en del av mitt avhandlingsarbete som rör birgittinerna i Östersjöregionen. Då jag först bekantade mig med dess historia blev jag minst sagt förbluffad över våldet som krönikörerna skildrade från påskveckan 1525. Det blev samtidigt också klart att klostrets reformationshistoria är mycket mer komplex än de enskilda händelserna som inträffade då. De lutherska idéerna hade börjat spridas i Pommern 1520 genom bland andra reformatorn Johannes Bugenhagen och den nådde Stralsund i början av 1523 då den f.d. premonstratensermunken Christian Ketelhodt första gången predikade där enligt den lutherska läran med understöd av stadens råd.
Kütertor i Stralsund. Marienkrone var beläget ungefär 200 meter utanför stadsporten. Foto © Anna-Stina Hägglund
Klostret Marienkrone hade grundats av stadens borgerskap så sent som 1421 och hade därmed existerat i knappt ett sekel då det anstormades och utrymdes. Birgittinernas kloster var så kallade dubbelkloster med konvent både för nunnor och för munkar, dock strikt åtskilda från varandra genom ordens stränga byggnadsföreskrifter. Då klostret attackerades av folkhopen var bröderna tvungna att fly och nunnorna omplacerades till det sedermera tömda dominikanbrödernas kloster innanför stadens murar.
Hur omplaceringen gick till beskrivs av krönikören Bartolomeus Sastrow: På skärtorsdagen (13 april) anlände Birgittinsystrarna till S:ta Katarinaklostret. Systrarna leddes från sitt gamla kloster, med abbedissan Margareta Gumes i spetsen, tidigt på morgonen mellan kl. 4 och 6. Vid Katarinaklostrets portar mottogs de av borgmästaren Frantz Wessel som tog abbedissans hand och ledde nunnorna in deras nya hemvist medan de sjöng den birgittinska lovsången ”Veni sponsa salvatoris”. Enligt Sastrow frågade abbedissan därpå om herr Wessel ville dela en välkomstskål i vin med dem, varpå han svarade ”Att det var för tidigt på morgonen för att dricka” – underförstått var abbedissans invit mycket opassande. Huruvida händelseförloppet gick till exakt så som krönikören skriver kan man givetvis diskutera…
Den ståtliga refektoriesalen i Katarinaklostret (numera Stadsmuseet) är ett av de finaste exemplen på tegelgotik i Östersjöregionen. Det var hit som Birgittinsystrarna omplacerades den 13 april 1525. Foto © Anna-Stina Hägglund
De birgittinska systrarna verkar ha anpassat sig till sin nya vardag i Katarinaklostret och det finns flera dokument i stadsarkivet som vittnar om ekonomiska transaktioner som bedrevs på samma sätt som tidigare. År 1543, den 23 april, sålde exempelvis änkan Katharina Wöstenyghe för 200 sundiska mark en ränta med årlig avkastning om 10 mark i ett hus som hon ägde på Frankenstraße till klostret.
Birgittinerna fanns kvar i Katarinaklostret fram till dess att den sista nunnan dog 1559, men det verkar dock som om man efter flytten inte längre använde namnet Marienkrone, eftersom klostret enbart omnämns som ”das Brigittenkloster”. Även om det katolska klostret slutligen upplöstes 1559 så levde ändå arvet från Birgittinerna kvar i Stralsund ända fram till 1800-talet, eftersom klostrets egendom och verksamhet sammanslogs med beginhuset St. Anna till ”Brigitten und St. Annen”, en luthersk stiftelse som bl. a. bedrev en flickskola. Därmed visar klostret exempel på hur traditioner lever vidare trots häftiga avbrott och hur reformationen i praktiken var en mycket utdragen process som inte var isolerad till påsken 1525.
Det finns dess värre ingenting kvar av klostrets byggnader, men gatan som uppkallats efter Marienkrone vittnar om klostrets existens. Foto © Anna-Stina Hägglund
Bilden i banneren är en avbildning av Stralsund som ingår i den s.k. Stralsunder Bilderhandschrift (1611–1615), Stralsunder Stadtarchiv. Foto: Wikimedia Commons.
Mer om ämnet:
500-årsminnet av reformationen firades 2017 i Stralsund:
Auf den Spuren der Reformation in Stralsund
Die Reformation in Stralsund: Ausstellung im Katharinenkloster
Litteratur
Thomas Kantzow, Chronik von Pommern in Hochdeutscher Mundart. Erste Bearbeitung. Bd. II., ed. Georg Gaebel (Stettin: Verlag von Paul Riekammer, 1898).
Bartholomeus Sastrow, Bartholomäi Sastrowen Herkommen, Geburt vnd Lauf seines gantzen Lebens, auch was in dem Denckwerdiges zugetragen, so er mehrentheils selbst gesehen vnd gegenwärtig mit angehöret hat, von ihm selbst beschrieben, bd. I., ed. Gottlieb C. F. Mohnike (Greifswald: Greifswald Universitätsbuchhandlung, 1823).
Hellmuth Heyden, Kirchengeschichte Pommerns 1. Band. Von den Anfängen des Christentums bis zur Reformationszeit, zweite ungearbeitete Auflage (Köln-Braunsfeld: Verlagsgesellschaft Rudolf Müller, 1957), s. 210-215.
Skribenten arbetar med ett avhandlingsprojekt som rör Birgittinordens spridning i Östersjöregionen under 1400-talet fram till och med reformationseran under 1500-talets första hälft. I projektet ligger fokus på klostrens administration och kontakter till lokalsamhället.