Etikettarkiv: brev

Professorsjobb och vardagens praktiker i 1700-talets Åbo

Av: professor Johanna Ilmakunnas

Intellektuellt arbete, idkande av vetenskaper samt undervisning och handledning på universitetsnivå handlar huvudsakligen om innehåll och växelverkan mellan individer. Men också materiella omständigheter påverkar forskararbetet, likaväl nu som på 1700-talet. Inom den nyaste historieforskningen som berör universitetshistoria och vetenskapshistoria har forskare allt oftare börjat betrakta materiella och emotionella dimensioner av forskararbetet. Läser man äldre vetenskapshistorisk forskning med känsla för det materiella och det vardagliga, hittar man också vardagens praktiker förvånande ofta, åtminstone mellan raderna. Detta betyder att historiker på 2020-talet fortfarande kan använda forskning publicerat på 1870-talet eller 1920-talet; historisk forskning föråldras väldigt långsamt, om nånsin.

Läs mer

Social distansering i mitten av 1700-talet – brev mellan far och son

Av: Johanna Ilmakunnas, biträdande professor i Nordisk historia

I början av oktober 1755 skrev professorn vid Akademien i Åbo Carl Fredrik Mennander (1712–1786) från Stockholm till sin son Carl Fredrik (1748–1803) som stannade hemma i Åbo.

Jag är nu, Gudi låf! lyckeligen framkommen, och mår wäl, så at du icke behöfwer oroa dig öfwer din Fars tillstånd. War nu på din sida altid en beskedlig gåsse, dygdig, flitig och sedig, samt löp icke mycket ute, i synnerhet tunt klädd; utan sköt din hälsa, och kom altid i hog, at du genom alt detta ökar din Fars nöje, och förlänger hans lifstid. För all ting war flitig i dina böner till Gud, och i bibelns läsande. Skrif mig ock flitigt till, och berätta, huru du mår och hwad du giör. Jag fordrar icke ännu af dig något grannt skrifsätt, utan att du enfaldigt uttrycker din mening och barnsliga hjertelag.

Jag är beständigt din trogne och hulde fader

C.F. Mennander.

Läs mer

Spöket vid slottsmuren

Av: Miriam Rönnqvist, doktorand i Nordisk historia

Det är dimma om morgnarna nu och höstmörkret sänker sig allt snabbare om kvällarna. I  butikerna har pumpor, sötsaker i form av spöken och kusliga kostymer börjat dyka upp. En grå och dimmig höstdag kom jag ihåg två brev som jag råkat hitta i korrespondensen mellan Gustav II Adolf och rikskanslern Axel Oxenstierna. Innehållet i breven var på alla sätt en skräckhistoria. Läs mer