Av: Jutta Ahlbeck, projektforskare

… ett Zigenarfölje om 7 personer kom in till oss i stugan och frågade om de fick koka kaffe där i sina medhavda kaffepannor. Min syster tordes ej neka dem, utan låvade om de då efter kaffe drickandet skulle resa sin väg vilket de låvade.

(Informant från  Pedersöre)

Romers och övriga gårdfarihandlares försäljningsverksamhet under tidigt 1900-tal var organiserad kring ting. I minnesmaterial minns informanter ur majoritetsbefolkningen hur romska familjer kom i häst och kärra med sina skramlande varor som var ämnade för försäljning eller utbyte. Romernas viktigaste handels- och bytesvaror var hästar, hästrelaterade redskap och utrustning samt handarbeten, ofta spetsar. Därtill såldes och byttes mindre varor såsom klockor, bleckkärl, knappar, nålar, kammar, klädesplagg, knivar och tvålar. I minnesmaterial framträder även kaffepannan som en central materiell aktör. Den medhavda kaffepannan fungerade ofta som en ”inträdesbiljett” till bondgården. Genom att erbjuda kaffe åt värdfolket visade den romska kvinnan att hon inte kommer att vara till besvär, utan tvärtom erbjöd hon en trevlig kaffestund, kanske spådde lite i händer eller kort, visade sina spetsar och berättade skvaller om granngården. Kaffe- och siarstunden utbyttes i bästa fall till en bit bröd åt barnen.

I vårt projekt Kommunicerande Kommunikation har vi vänt blickarna mot det materiellas betydelse, eftersom den handelsverksamhet vi studerar handlar om objekt, om ting eller artefakter, som cirkulerar, vandrar och blir omdefinierade på olika sätt som konsumtionsvaror. Arjun Appudaraj kallar denna varucirkulation för ”tingens sociala liv” eller ”tingens biografi”. På forskningsfältet uppmärksammades materialitet vid samma tid som den ”lingvistiska/språkliga vändningen” under slutet av 1980-talet. Som en reaktion på eller snarare kritik av poststrukturalismens (ensidiga) fokus på språk, text och diskurs, erbjöd det materiella nya perspektiv. En central fråga gällde relationen mellan det sociala och det materiella, mellan kultur och natur, mellan tanke och kropp, mellan subjekt och objekt. Kunde dessa dikotomier upplösas, och hur skulle man ta i beaktande det materiella livets verklighet, m.a.o. det sociala livets materialitet?  Kritikerna ansåg att det materiella i sig inte hade betraktats som betydelsefullt utan reducerats till diskurser och tecken.

Den viktigaste insikten är att det materiella inte betraktas som en passiv mottagare av mänskligt agerande utan är aktivt med om att skapa det sociala. Det materiella ses således som en aktör på samma sätt som det mänskliga subjektet. Tanken är att den materiella kulturen inte bara avspeglar samhällets kultur utan är med om att utforma den. Enligt Daniel Miller formas det mänskliga subjektet i det materiellas ”spegelbild”. På detta sätt är tingen en del av människans historia och en analys av ting berättar något om inte bara om den kultur man utforskar utan också om det mänskliga subjektet. James A. Knapp och Jeffrey Pence talar om en ”materiell vändning” inom humaniora och samhällsvetenskaperna som idag vuxit sig starkare i och med nymaterialistiska och posthumanistiska ansatser.

Kollegan Laura Hollsten granskar tingens makt eller det som Jane Bennett kallar för thing-power på ett spännande sätt i sin analys av kvicksilvertransporten och kvicksilvrets resa genom Europa under tidigmodern tid. Hollsten visar hur kvicksilvret hade ”thing-power” genom att en hel gruvdriftsoperation skapades runt det: i allt från områden djupt nere i jorden till olika destinationer i Europa och annanstans. Kvicksilvret hade makt eftersom det var en viktig mineral som kunde användas till att producera guld. Kvicksilvret hade också makt i och med att det ansågs kunna bota sjukdomar, men samtidigt göra människor väldigt sjuka.

I det romska följet hade varje person och generation egna uppgifter, roller och strategier som bidrog till att säkra familjens överlevnad. Bild: E. W. Rossi, 1900–1915. Mellersta Finlands museum.

Romernas materiella kultur kännetecknades av ett visst slags klädsel, smycken samt varor som uttryckligen sammankopplades med romer, särskilt hästar, hästvagnar och spetsar. Dessa artefakter var därmed även etnifierade. Romernas varor, handelsverksamhet och de sociala nätverk som etablerades mellan romerna och majoritetsbefolkningen var strikt könade. Feministiska teoretiker har visat hur artefakter förkroppsligar, uttrycker och formar könade sociala relationer. Genus kan inskrivas på varor genom att de associeras med könade arbetsuppgifter, men även med könade myter och symboler. Romska kvinnor och romska män hade en tydlig arbetsfördelning med olika uppgifter och ting, vilka kopplades till diskurser kring kvinnlighet och manlighet. Romska kvinnor vände sig till bondgårdens kvinnor med spetsar och andra handarbeten, medan männen skapade relationer till gårdens män med hjälp av hästar och verktyg.

[Romerna] färdades med häst och kärra, och som bytesvaror hade de knappar, sytråd, nålar, knivar, strumpband osv. som de kunde tillbyta sig matvaror för sig själva och hästarna. […] man utbytte varor mot livsmedel.

(Informant från Korsnäs)

Tingen, romernas handelsvaror, fyllde således olika funktioner, skapade sociala relationer, men också hierarkier. Spetsar byttes mot mat, kaffepannan erbjöd inträde och skvallerstunder, männen samlades kring hästarna i affärssyfte. För romernas försörjning och uppehälle var varorna livsnödvändiga. För majoritetsbefolkningen kunde tingen erbjuda konsumtion och underhållning, men varorna, liksom romerna, skildrades ofta i rasistiska nedsättande termer. Handelsverksamheten betraktades som maskerat tiggeri och varorna som odugliga (”jag köpte för att bli av med dem”). I min forskning har jag bl.a. visat hur artefakterna hade makt att skapa sociala sammanhang, men också makt att skapa avstånd och annanhet.

Jutta Ahlbeck, PD, docent, verksam i projektet Kommunicerande konsumtion/Dealing with Difference

Projektbloggen Kommunicerande Kommunikation

Material

Frågelista ”Vandrande zigenare”, A17/1971, Etnografiska avdelningen, Museiverket

Ahlbeck, Jutta (2018). Tingens paria. Romers gårdfarihandel och artefakters betydelse under första hälften av 1900-talet. Historisk Tidskrift för Finland, 103(2):  262–294.

Appadurai Arjun (1986): The Social Life of Things: Commodities in Cultural Perspective (Cambridge).

Bennett Jane (2010): Vibrant Matter: A Political Ecology of Things (Duke Universiy Press).

Hollsten Laura (2012): “Mercurial Activity and Subterranean Landscapes: Towards an Environmental History of Mercury Mining in Early Modern Idrija.” Mining in Central Europe: Perspectives from Environmental History, ed. Frank Uekoetter. RCC Perspectives 2012, no 10: 21-37.

Knapp James A. & Pence Jeffrey (2003): “Between Thing and Theory.” Poetics Today, 24/4: 649–50.

Miller, Daniel (ed.) (2005): Materiality. (Duke University Press).