Av: Laura Hollsten, docent
Förhållandet mellan människor och andra djur präglas av människors strävanden att dra nytta av djuren. Förhållningsättet märks i tidigmoderna naturalhistoriska verk som handlar om insekter. I april 1744 höll brukspatronen och naturalhistorikern Charles De Geer (1720–1778) ett tal om insekters nytta för Kungliga Svenska Vetenskapsakademien. I talet med titeln Tal om nyttan, som insecterne och deras skärskådande, tilskynda oss behandlar De Geer insekter som kunde användas som medicin, färgämnen, föda och för andra ändamål. En av arterna som nämns är spanska flugan som han beskriver som
[d]e species av Canthari, som man kallar Spanska flugor, och som vi hemte utomlands ifrån, vet hvar ock en, hvad ansenlig nytta de göra oss, i mångahanda sjukdomar, som kanske, kunde vara svåra och äfventyrliga at curera, utan deras tillhjep eller applicerande.
Spanska flugan Lytta vesicatoria är en ca två cm lång gulgrön eller blågrön skalbagge. Den förekommer överallt i Eurasien och framför allt i södra Europa. Benämningen ”spanska flugan” kommer sig av att spanjorerna exporterade torkade skalbaggar till apotek i hela Europa, också till Sverige. Skalbaggarna intogs i pulveriserad form eller i droppar och liniment. Det aktiva ämnet kantaridin ökar blodcirkulationen och ansågs hjälpa vid verk, feber och reumatism. Kantadarin är också känt som afrodisiakum för män. Spanska flugor förekom allmänt i farmakopéer fram till början av 1900-talet.
Vissa insekter användes både som färgämne och medicin. De Geer nämner kermeslusen Coccus ilices, varav färgämnet karmosin kan framställas men som också användes som medicin under namnet Confectio Alkermes. Likaså användes den mexikanska koschenillsköldlusen både för att framställa den mörkröda färgen karmin och som en drivande medicin. Lössen och färgämnet producerades i spanska Amerika på plantager med kaktusodlingar eftersom koschenillsköldlöss trivs i koschenillkaktusar som påminner om fikonkaktusar. Levande insekter exporterades inte utan färgämnet skeppades till Spanien varifrån det exporterades vidare. Koschenill var en viktig sydamerikansk handelsvara under den koloniala tiden då dess användning spreds över hela världen.
Mexikan samlar koschinell, José Antonio de Altzate Ramirez, Memoria sobre la naturaleza, cultivo, y benefucio de la grana (1777).
Som De Geer påpekar, var alla tre insektpreparat utländska och måste importeras till Sverige till ett högt pris. Problemet var att Europa befann sig i en kunskapsperiferi när det gällde konsten att utvinna nytta ur insekter. Produkter som framställts av insekter på indiska halvön, i Latinamerika och Kina importerades till Europa i stora mängder för höga kostnader. De återfinns bland varorna i Öresundtullens register, till exempel förde sjökapten Michel Tranberg 55 pund kanel och koschenill till Stockholm från Amsterdam år 1754.
De Geer frågar i sitt tal om det inte skulle finnas inhemska insekter som kunde ersätta de dyra importvarorna. Gråsuggorna (som numera kategoriseras som kräftdjur) var en möjlighet: de kunde enligt De Geer pulveriseras och användas för att bota ögonsjukdomar och gikt. Han nämner också en kur som han hört om, nämligen löss som botemedel mot gulsot. En ytterligare inhemsk insekt som ansågs vara nyttig i medicin var myror: att myror var nyttiga badningar var enligt De Geer allmän bekant.
Teckning av kermeslus i Pierre Joseph Garidel, Histoire des plantes qui naissent aux environs d’Aix (1715).
Under nyttans tidevarv betraktades en positiv handelsbalans som eftersträvansvärd. Carl von Linnés och Mårten Trievalds experiment med svensk silkesproduktion är bekanta. ”Om man funne i vårt Fädernesland maskar som spinna så godt silke, som Silkesmaskarne, vore det oss en härlig sak”, skriver De Geer. Inspirerad av försök som gjorts av presidenten för revisionsrätter i Montpellier, François Xavier Bon de Saint Hilaire (1678–1761) och naturalhistorikern René Antoine Ferchault de Réaumur (1683–1757) överväger De Geer möjligheten att föda upp spindlar och utnyttja trådarna som de avsöndrade i sina äggsäckar (spindlar klassades som insekter på 1700-talet). Trots flera experiment kvarstod vissa svårigheter:
at föda och förvara Spindlarne; emedan de äta upp hvarandra, ock följdaktligen bord hysas hvar ock en för sig, hvilket skulle förorsaka en mycket dryg kostnad, til att föda och uppehålla dem.
Spindlarna lämpade sig helt enkelt inte som produktionsdjur på samma sätt som bin och silkesfjärilar, men experimenten fortsatte. Att lära känna insekter och deras vanor kräver tid, tålamod och kunskap. En bekant historia berättar hur Linnés lärjunge Daniel Rolander från Surinam skickade koschenillkaktusar med åtföljande löss till sin lärare. Linnés trädgårdsmästare visste inte att det handlade om dyrbara produktionsdjur utan rengjorde kaktusarna från lössen genom att skölja bort dem, ett misstag skall ha lett till ett migränanfall hos Linné.
I sjuttonhundratalet ekonomi som baserade sig på globala kunskaps- och handelsnätverk var det inte en realistisk tanke att en nation skulle vara självförsörjande. Liksom andra varor rörde sig insekter i de globala nätverken, både i egenskap av naturalier, skadedjur som transporterats till andra kontinenter av misstag eller som nyttiga handelsvaror. Tanken om insekters nytta fortsätter att vara ett aktuellt samtalsämne idag i diskussioner om biodiversitet och potentiell föda, det senare ett tema som återfinns även hos De Geer. Det måste finnas många insekter som kunde tjäna som nyttig föda, skriver De Geer, men medgav att han inte ville vara den första som experimenterar med sådana försök.
Källor:
Charles De Geer, ”Tal om nyttan, som insecterne och deras skärskådande, tilskynda oss: hållit för Kongl. Svenska Vetensk. Academien den 18. April. 1744” (1744), s. 8–11, 14–15. Bloggens rubrik ett citat ur De Geers tal, se s. 17.
Om spanska flugan i medicin, se Aleksander Karol Smakosz, ”Bug as a Drug. Lytta vesicatoria L. Applications in Nineteenth Century Official Medicine”, Pharmacognosy Reviews 16, no. 31 (2022).
Andrea Feeser, Maureen Daly Goggin & Beth Fowkes Tobin, eds. The materiality of color: The production, circulation, and application of dyes and pigments, 1400-1800, Ashgate Publishing, 2012.
World History Encyclopedia. https://www.worldhistory.org/Cochineal/
Edward D. Melillo, “Global Entomologies: Insects, Empires, and the ‘Synthetic Age’”, World History, Past and Present, 223 (2014), s. 233–270.
Om myror i medicin, se I. Svanberg & Å. Berggren, “Ant schnapps for health and pleasure: the use of Formica rufa L. (Hymenoptera: Formicidae) to flavour aquavit”, Journal of Ethnobiology and Ethnomedicine, 15,1:68 (2019).
Anders Johansson Åbonde, Drömmen om svenskt silke. Silkesodlingens historia i Sverige 1750–1920, Licentiatavhandling, Sveriges lantbruksuniversitet (2010).
Carl Castman, Carl von Linné – hans levnad berättad för det svenska folket (1906). https://interlinearbooks.com/literature/swedish/reader/carl-von-linne-hans-lefnad-berattad-for-svenska-folket.
Laura Hollsten är docent i miljöhistoria vid Åbo Akademi.