Av: Jonas Ahlskog, docent & Natan Elgabsi, FD
Berättelser i första person av historiska aktörer – vanligtvis i form av dagböcker, brev och rapporter – utgör en viktig och unik informationskälla för historisk forskning. Med tanke på att sådant vittnesmålsmaterial är både oundvikligt och berikande inom historisk forskning, blir en central fråga för historieteorin hur man ska förstå det epistemiska, hermeneutiska och etiska förhållandet mellan vittnesmål och historisk kunskap? I praktiska termer: hur borde historiker förhålla sig till vittnesmål från historiska aktörer om de händelser i det förflutna som deras historiska forskning handlar om? Dessa grundläggande frågor för den historiska forskningens praktik är lika gamla som disciplinen själv. De historiska aktörernas vittnesbörd är avgörande redan för Herodotos Historia, medan vittnesmålets och minnets tillförlitlighet problematiserades redan i Thukydides Historia om det peloponnesiska kriget. Historikerns relation till vittnesmål fick även en avgörande betydelse för utvecklingen av vetenskaplig historieforskning under 1800-talet. Enligt historiefilosofer som Marc Bloch, R. G. Collingwood, Carlo Ginzburg och Paul Ricoeur, är det kritiken av vittnesmålskunskap som särskiljer den moderna idén om historisk kunskap och förståelse. Under de senaste tre decennierna har intresset för vittnesmålets och minnets roll i våra relationer till det förflutna ökat explosionsartat inom historieteorin. Sedan millennieskiftet har det tidigare dominerande forskningsfokuset på narrativitet och representation fått ge vika för frågor om erfarenhet, autenticitet och de historiska objektens ontologi.
Det ökade intresset för vittnesmål är inte unikt för historieämnet. Vittnesmål är idag ett hett ämne inom många humanistiska områden – från genusvetenskap till analytisk epistemologi och fenomenologi – och det tvärvetenskapliga området vittnesmålsstudier har vuxit exponentiellt sedan 1980-talet. Inom historievetenskapen är det ökade intresset för vittnesmål nära kopplat till den allmänna vändningen mot minne och erfarenhet samt till utbredningen av muntlig historia. Ursprungligen motiverades vändningen främst av demokratiska strävanden att skapa motberättelser ”underifrån”, men vittnesmål och erfarenhet har gått från att vara en alternativ minoritetsrörelse till att bli den dominerande formen av populärhistorisk representation. Vissa forskare hävdar till och med att professionella historiker har förlorat sin position som de självklara uttolkarna av samhällets kollektiva förflutna. Som historikern Martin Sabrow (2012) lyft fram ersätts historiker allt oftare i det offentliga rummet med ögonvittnesberättelser av de ’som faktiskt var med då det hände’ – elegant paketerade av journalister, författare, dokumentärproducenter och museikuratorer. Drivkraften för denna utveckling är, enligt minnesstudieforskaren Sarah Jones (2017, 136), idén om att vittnesmålet kan ge oss något unikt, en (förmodad) autentisk bild av det förflutna:
“the sense that [witnesses] must know what it was like because they were there and the promise that this experience can be transmitted to the listener, reader, visitor or viewer.”
Den som vill förkovra sig i vittnesmålets roll inom humanvetenskaperna har snart ett ypperligt tillfälle för detta vid ÅA, 14.11.2025. Då ordnar nämligen det nygrundade forskningscentret MYTH ett symposium med rubriken: The Ethics of Testimony: Memory Research, Experience and Historical Knowledge.
Symposiet handlar om vad det i betyder, i etisk och kunskapsmässig mening, att göra rättvisa åt olika erfarenheter. Detta implicerar minneskulturens – och således vittnesberättandets – svåra förhållande till historieforskningen och till humanvetenskaplig forskning över lag. Vad är vittnets etik? Hur borde historievetenskapen förstå och beakta ett vittnes erfarenhetsmässiga auktoritet och samtidigt också fungera som en minneskritik snarare än ett direkt språkrör för olika erfarenheter. Detta är frågor och problem som är aktuella för all typ av humanvetenskap idag, speciellt vad gäller forskning om olika minoriteter som ofta handlar om att ge röst åt olika grupper och deras erfarenheter. För många minoriteter saknas arkivmaterial vilket gör att minnesberättelser får en särskild relevans för forskningen.
Program, 14.11.2025
Arken, Helikon (A202)
9.30-9.45 Välkomna till “The Ethics of Testimony”: Ledarna för MYTH
9.45-10.45 Gästföreläsning: Sibylle Schmidt “Into that Darkness? On some Moral and Hermeneutical Problems of Perpetrator Testimony” (Lektor i filosofi, Wuppertals universitet)
10.45-11.00 Paus
11.00-12.00 Gästföreläsning (via Zoom): Claudia Welz “Difficulties in Testifying to Trauma: How to Account for the Resonances of the Past?” (Professor i etik och religionsfilosofi, Aarhus universitet)
12.00-13.30 Lunch och kaffe
13.30-14.00 Presentation: Lovisa Andén “Truth and Silences in Belated Testimonies from Soviet Karelia” (Förstelektor i filosofi, UiT – Norges arktiske universitet, Docent i filosofi, Åbo Akademi)
14.00-14.30 Presentation: Maria Björkholm “Preserving Truth in an Age of Ideological Mobilization” (Doktorand i filosofi, Åbo Akademi)
14.30-14.45 Paus
14.45-15.45 Bokpanel: om Jonas Ahlskog, Testimony and Historical Knowledge (Cambridge University Press, 2025) och Natan Elgabsi, Existential Ethics and the Philosophy of Historiography (Amsterdam University Press, 2025). Kommentator Victoria Fareld (Stockholms universitet), Hugo Strandberg (Åbo Akademi), Lovisa Andén (UiT – Norges arktiske universitet)
15.45 -16.00 Avslutande ord: Ledarna för MYTH
16.00-17.00 Kaffe och kaka
18.30 Middag (vänligen kontakta organisatörerna om ni är intresserade av att delta)
Litteratur
Sara Jones, “Mediated Immediacy: Constructing Authentic Testimony in Audio-Visual Media,” Rethinking History 21, no. 2 (2017), 135–153.
Martin Sabrow, “Der Zeitzeuge als Wanderer zwischen zwei Welten,” in Die Geburt des Zeitzeugen nach 1945, ed. Martin Sabrow and Norbert Frei (Göttingen: Wallstein, 2012), 13–33.
FD, docent Jonas Ahlskog är universitetslektor i historia vid Åbo Akademi. FD Natan Elgabsi är forskare i filosofi vid Åbo Akademi. Bägge forskar som bäst inom projektet Doing Justice to Experience: Relations to the Difficult Past in History and Memory.