Av: Robert Louhimies, doktorand i Nordisk historia

Vad är krig? Är det endast de militära operationerna som räknas in i begreppet eller kan begreppet innefatta ett bredare spektrum? De flesta kanske kan vara överens om att även civila påverkas av krig, som offer för bombningar, som föräldralösa barn och som offer för territoriella gränsförflyttningar. Under kriget påverkas samhället också rent ekonomiskt i form av brist på livsmedel, något som även drabbar icke-krigförande länder. I samband med krig ansätts ofta såväl krigförande som neutrala länders handelsflottor för att hindra handel med fienden. 

Eftersom samhället påverkas av krig på så många sätt är det förståeligt att samhället inte återgår till normaltillstånd genast då vapnen tystnar och fredstraktaten undertecknas. De utmaningar samhället ställs inför efter ett avslutat krig tar sig många former och kan beskrivas med begreppet fredskris, en gråzon mellan krig och fred. Vissa fredskrisutmaningar, som att demobilisera soldater, går snabbt i jämförelse med andra mer svårlösta utmaningar, som att betala krigsskadestånd. Samtidigt bör det påpekas att utmaningarna inte heller enbart påverkar statsapparaten. Privatpersoners mentala och fysiska skador kan sätta sina spår hos hela familjer och leda till att kriget fortsätter att vara närvarande flera tiotals år efter att krigshandlingarna tagit slut.

Utmaningar kopplade till kriget kan även synas hos privata företag som påverkas negativt av kriget. Ofta påpekas krigets fördelar för industrin men privata företag kan också drabbas negativt av krig, något som hände Finlands största rederi Finska Ångfartygs Aktiebolaget (FÅA) efter första världskriget. Efter första världskriget, då Finland blivit självständigt och bolsjevikerna tagit makten i Ryssland, undertecknade länderna ett fredsfördrag som innefattade territoriella och ekonomiska frågor. I samband med detta hade finska företag fordringar på dryga 300 miljoner mark (idag motsvarande ungefär 120 miljoner euro) för förlorad egendom till den rådsryska staten. Dessa fordringar förkastades med hänvisning till de nya nationaliseringslagar som införts i Rådsryssland.

s/s Ariadne under rysk flagg sommaren 1914 före världskriget bröt ut. Foto: Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi.

FÅA, som vid krigets slut hade förlorat halva sin flotta, såg den brittiska staten som enda möjlighet till ersättning. Britterna hade under kriget använt finska fartyg och till skillnad från då fartyg hade rekvirerats av ryska staten hade inga rekvisitionskontrakt upprättats mellan staten och rederiet. FÅA kunde därmed hävda att den brittiska staten var ersättningsskyldig för användningen av fartygen och förlusten av dem. Avsaknaden av rekvisitionskontrakt ledde rederiet in i en lång ersättningsprocess som skulle räcka i över 50 år.

FÅA förde sin kamp tillsammans med sex andra rederier som också förlorat fartyg använda av Storbritannien. Processen inleddes med att 1925 rikta en fordran mot den brittiska staten i den för ändamålet upprättade domstolen Admiralty Transportation Arbitration Board. Därefter tog finländarna ärendet till Nationernas förbund (NF) där finska staten i fyra år, 1931-1935, förgäves försökte tvinga britterna att ersätta de finska redarna. Därefter kom ersättningsprocessen att ta en ny vändning och redarnas motpart kom att bli den brittiska banken Baring Bros. & Co. Ltd. Ryska staten hade varit kund hos banken innan revolutionerna bröt ut och finländarna krävde att det ryska kontot, som varit fryst sedan oktoberrevolutionen, skulle öppnas för att ersätta redarna. Kampen mot banken pågick till en början i brittiskt rättsväsende (High Court of Justice 1937, Court of Appeal 1938 och House of Lords 1939). Efter ett naturligt avbräck under andra världskriget återupptogs kampen mot banken i början av 1950-talet. Sista brevet i frågan författades 1974, 54 år efter att bolsjevikerna nekade de finländska redarna ersättning vid freden i Dorpat.

Brev från FÅA till Sovjetunionens handelsrepresentant i Helsingfors 22.4.1974. Foto: Finska Ångfartygs Aktiebolagets arkiv, Sjöhistoriska institutet vid Åbo Akademi.

Vad är det som får Finlands största rederi att fortsätta kampen om ersättning i så många år? Frågan blir speciellt intressant eftersom företaget aldrig riskerade konkurs och dessutom genomled ytterligare ett världskrig med förlorade fartyg? Till att börja med bör det konstateras att under större delen av perioden låg andra drivkrafter än ekonomiska sådana bakom de ständigt återkommande försöken. FÅA inledde ersättningsprocessen av ekonomiska orsaker men kom under processens gång att i högre grad agera utgående från krav på moralisk rättvisa och ett behov av upprättelse. Då FåA:s tidigare verkställande direktör Lars Krogius avled 1935 kom ärendet att få ny energi och drivkraft. Det faktum att Lars son Birger Krogius blev chef för FÅA 1946 bidrog av allt att döma till ersättningsprocessens fortlevnad.

I min doktorsavhandling har jag studerat ovanstående ersättningsprocess för att förstå vad det var som drev rederiet i kampen om ersättning. Genom att studera processen, och visa på övriga drivkrafter än rent ekonomiska, vill jag bredda förståelsen av krigets verkan på samhället. En tillsynes girig jakt på ekonomisk ersättning kan i själva verket visa sig bottna i en vilja att förvalta sin fars ouppklarade affärer. Kriget kan vara synligt långt efter att vapnen tystnat och gå att finna där vi minst anar. Genom att bredda vår syn på hur krig påverkar samhället kan vi förstå annars tillsynes irrationella beteenden i det förflutna.

Skribenten är doktorand i nordisk historia och ska disputera 2019 på avhandlingen Mellan Mercurius och Mars – Finska Ångfartygs Aktiebolaget och fredskrisen efter första världskriget. I avhandlingen studeras rederiets ersättningsprocess och de drivkrafter som låg bakom processens långvarighet. I bloggtexten ovan belyses avhandlingens centrala tema, nämligen krigets påverkan på samhället.