”At last the Influenza is on us, and has caught us as unprepared as ever.”

Av: Patrik Hettula, doktorand i Allmän historia

I historien om pandemier kommer coronaviruset eller COVID-19 definitivt att få sitt eget kapitel, men tiden är inte ännu mogen för det kapitelutkastet. Istället blickar historikern tillbaka på sitt material och finner den spanska sjukan, som också den har ett kapitel i boken. I mitt material dyker den spanska sjukan upp på Guldkusten, i dagens Ghana, i kölvattnet av det första världskriget.

Under sensommaren 1918 såg Guldkustbefolkningen med stor iver fram emot sina returnerande soldater. Ingen var beredd på att de hämtade med sig den förödande andra vågen av influensapandemin som på några månader skulle komma att kosta mellan 80-100 000 liv i kolonin med en befolkning på ca 2,2 miljoner.

Den spanska sjukan var en svininfluensa av typen H1N1 (bilden till vänster) och hör till en annan virusgrupp än det nu aktuella coronaviruset COVID-19 (bilden till höger) som vanligtvis härstammar från fåglar eller fladdermöss.

David Patterson menar att de första smittokedjorna kan identifieras ha härstammat från det amerikanska skeppet SS Shonga, som anlände till Cape Coast den 31 augusti och fortsatte därifrån till huvudstaden Accra. Vid sin ankomst i Accra den 3 september hade hela besättningen blivit sjuk och försattes i karantän. Åtgärden hjälpte inte och två veckor senare härjade influensan fritt i staden. Tidningen the Gold Coast Nation var troligen först ute att rapportera om SS Shonga när den i oktober 1918 beskrev hur invånare i Cape Coast kom i kontakt med besättningen.

These boatmen and officers […] though showing no sign of infection at first, mixed freely with the community and that was enough to spread the disease which is pandemic and which is playing such havoc with the physical well being of the Country in robbing it of its manhood.

Gold Coast Nation, 19-26.10.1918

Kwame O. Kwarteng tycker att det är beklämmande att SS Shonga har fått bära ensam skulden medan det samtidigt var flera andra skepp som hämtade brittiska officerare och afrikanska soldater och sannolikt också bidrog till att sprida smittan. Sierra Leones guvernör hade förgäves försökt varna Guldkusten i slutet av augusti att samtliga skepp från England och Sierra Leone var infekterade, men trots telegrafens hastighet kom varningen för sent.

I Västafrika var situationen allmänt dyster då många kolonier led av kronisk underbemanning och brist på resurser inom hälsovården (om det överhuvudtaget fanns någon). Dessutom hade världskriget utarmat kolonins resurser ytterligare och de var fullkomligt oförberedda på epidemin. Liksom med det aktuella coronaviruset så drabbades de med den spanska sjukan ofta av en lunginflammation, som också var den vanligaste dödsorsaken. Däremot var det de yngre åldersgrupperna mellan 20-40 år som drabbades värst. Befolkningen kände stor förtvivlan då unga lovande individer strök med i epidemin, vilket försvårade sorgearbetet.

The saddest point in this year’s visitation, unlike that of 1892, is the destruction wrought amongst the flower of this country, promising young men and young women who have been so suddenly cut off in the bloom of life, that even the most optimistic is filled with some dread.

Gold Coast Leader, 19.10.1918

Tidningarna tryckte upp minnesrunor för kända personer och dödslistor med hundratals namn under höstmånaderna, men de gjorde inte skillnad på personer som dött i influensan eller av andra orsaker. Många av de som dog hann aldrig få någon vård och upptogs inte i statistiken för de som avled på grund av epidemin. Mörkertalet över de döda uppskattas vara mycket högt.

Within the last four weeks or more, almost every house in Cape Coast and other places in the Country, have been visited by that grotesque messenger of death, and almost every family has had cause to lament the loss of a member or members which nearly always occurred with the suddennes of a tragedy. All have been victims to the rage of Influenza.

Gold Coast Nation, 19-26.10.1918

Smittan spred sig först till kuststäderna och sedan in mot landet. Trots tröga förbindelser så spred sig influensan praktiskt taget till alla städer och byar på Guldkusten. Kulmen på epidemin nåddes i oktober, men kolonins nordligaste delar, de så kallade Northern Territories, fick sina första smittofall först i december samma år.

I brist på bilder från Guldkusten är här en bild från Oakland, Kalifornien där det Amerikanska Röda Korset inrättade en provisorisk bäddavdelning i stadshuset för att vårda patienter med spanska sjukan 1918. (EDWARD A. ”DOC” ROGERS / LIBRARY OF CONGRESS / AP IMAGES)

Det är ganska svårt att hitta samtida röster som kommenterar förödelsen på Guldkusten. Tidningen the Gold Coast Leader var i princip den enda som gav mera plats åt influensan, men även den begränsade diskussionen till några expemplar i slutet av september och oktober då epidemin var aktuell. Överlag gavs de afrikanska tidningarna överraskande litet spaltutrymme åt influensan. Istället dominerade rapporteringen om världskrigets slutskeden och om lokala självstyresyrkanden. En viss effekt kan tillskrivas det att tidningarna inte var dagsaktuella när de publicerades utan halkade efter några veckor, eller som bäst några dagar.

I oktober 1918 kulminerade artiklarna om influensan och vi får några sällsynta inblickar i hur afrikanerna hanterade situationen. The Gold Coast Leader rapporterade om ett krigstillstånd, såpass, att ryckt ur sitt sammanhang skulle det vara svårt att veta att beskrivningen gällde en epidemi.

The present world Armageddon must be for the falling and rising up of many nations. No nation can pass through it and be the same again. Those who earnestly set themselves the task of learning seriously the social, political and spiritual lessons taught by this war will come out of it better off. The inert will find themselves in a very awful plight. We as a people inhabiting this part of the world have our choice to make. We must choose to rise up or fall down. There should be no neutrality.

Gold Coast Leader, 19.10.1918

Tidningen yrkade på kraftigare åtgärder från den koloniala ledningen, men inbillade sig inte att de skulle komma till folkets undsättning. Istället hoppades de att lokala naturmediciner skulle visa sig vara effektiva i bekämpningen av viruset. Tyvärr var striden mot influensan mycket rudimentär i brist på kunskap och resurser, vilket ledde till att vissa personer omkom då de självmedicinerade med giftiga örter. Det skulle dröja till 1930-talet före man kände till virusets virala etiologi. Epidemiutbrott var inte sällynta på Guldkusten, men det fanns inte mycket man kunde göra annat än att avskilja de smittade från de friska och försöka lindra de sjukas lidanden.

NOTICE.
On account of the EPIDEMIC of INFLUENZA (headache, pain in the chest and sore throat).
1.If a person has fever or feels ill, let him or her go to bed and keep warm.
2.All expectoration should be deposited into a vessel which contains some izal or other disinfectant, ask for some at the TOWN COUNCIL OFFICE.
3.No sick person should leave his or her house till all fever, cough and sore throat has gone.
(Gold Coast Nation, 19-26.10.1918)

Under den pågående coronakrisen har man försökt hejda smittospridningen genom att begränsa rörlighet och sammankomster. På Guldkusten försökte man också spärra in områden för att förhindra smittan. Brittiska trupper försatte staden Lomé i karantän för att skydda den militära anläggningen där. Alla infekterade personer samt de som kommit i kontakt med dem isolerades. Bil- och tågtrafik stoppades, båtpassagerare genomgick medicinska undersökningar, skolor och kyrkor stängdes, sammankomster förbjöds och trupper tvingades stanna inne i sina baracker. Trots alla dessa åtgärder och utbredda informationskampanjer spred sig smittan synbarligen obehindrad till Lomé under oktobermånad. Med erfarenheten från Lomé bestämde myndigheterna att upphäva karantänåtgärder eftersom de ansågs vara betydelselösa.

Influensan lämnade djupa spår i den generation som fick uppleva den. Adelaine Casely Hayford Smith, som var ett vittne till händelserna i Freetown (där uppskattningsvis 1000 människor dog) skrev i sin självbiografi år 1953: “All this happened forty-two years ago, it is an episode I can never forget.” I Cape Coast rapporterades det i tidningarna om en infekterad man som i sin desperation vandrade ut i havet och försvann. Motsvarande detaljskildringar var påfallande få, men siffrorna och statistiken vittnar om ofantliga lidanden. Bland annat gav influensan upphov till miljontals föräldralösa barn i Afrika, som kom att bära på en djup sorg och saknad. “I have missed her ever since” förklarade en 92-årig sydafrikansk man i ett radioprogram 1998 om saknaden efter sin mor som han förlorade till influensan som 10-åring.

Många afrikaner upplevde sig också diskriminerade och bortglömda i periferin. I Sekondi, där läget var desperat, gav epidemin en möjlighet att lyfta fram missförhållanden i kolonin.

Our women, little children and babies, irrespective of class or age, are left to undergo similar hardships. Why? We ask again; is it because we are not white? Are we not the tax-payers? Why then are we so wilfully neglected. This serious situation has remained so ten years now; we ask the authorities responsible to see to it, before any unpleasantriess [sic] arises.

Gold Coast Leader, 19.10.1918

På sätt och vis förorsakade epidemin ett paradigmskifte på Guldkusten, som (i kombination med beskattning utan representation och militärtjänst) urholkade förtroendet till den brittiska kolonialledningen och ledde till ett ökat krav på afrikansk representation i kolonin. Britterna hamnade således gå en svår balansgång för att blidka ett utbrett missnöje i kolonin samtidigt som finansieringen inte tillät det, vilket i det långa loppet gagnade ett afrikanskt politiskt uppvaknande.

För denna blogg har jag endast skrapat på ytan i tidningsarkivet och funnit ett litet men underutnyttjat material för en djupare analys av sociokulturella effekter på befolkningen på Guldkusten under och efter den spanska sjukan. Överlag har den spanska sjukan studerats förhållandevis litet på Guldkusten med tanke på att det var den mest förödande katastrofen som drabbade dem på åtminstone ett sekel.

Mer om spanska sjukan i Afrika:

Howard Phillips, South Africa bungled the Spanish flu in 1918 and those lessons are still relevant today, Quartz Africa, 15.3.2020.

Källor:

The Gold Coast Native

The Gold Coast Leader

The Gold Coast Independent

David Patterson, “The Influenza Epidemic of 1918-19 in the Gold Coast,” Journal of African History 24 (1983), 485-502.

Kwame O. Kwarteng, ‘World War I: The Role of the Gold Coast and Asante towards the British Victory,’ i De-Valera NYM Botchway, Kwame Osei Kwarteng (red.) African and the First World War: Remembrance, Memories and Representations after 100 Years. (Cambridge Scholars Publishing, 2018).

Adelaide M. Cromwell, An African Victorian Feminist: The Life and Times of Adelaide Smith Casely Hayford 1868–1960 (London: Frank Cass&Co.Ltd 1986)

Howard Phillips, Influenza Pandemic (Africa), 1914-1918-online. International Encyclopedia of the First World War, 8.10.2014.

Om Patrik Hettula

Doktorerar vid allmän historia vid ÅA. Forskar om sociala hybridkulturer på den brittiska Guldkusten vid sekelskiftet 1800-1900. Är intresserad av globalhistoria och den rumsliga vändningen i ett historiskt perspektiv.

One thought on “”At last the Influenza is on us, and has caught us as unprepared as ever.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt siffra (detta för att förhindra skräppost):\" * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.