av Sune Jungar

”Det första steget att likvidera ett folk är att utradera dess minne, förstöra dess böcker, kultur och historia…och sedan skapa en ny kultur, hitta på en ny historia”.

Under de senaste månaderna har jag ofta tänkt på den tjeckiske historikern Milan Hubls klassiska formulering från tiden då hans eget land utsattes för sovjetiskt militärt ingripande. Det är iögonenfallande huru viktig historien och historiska argument har varit och är för dem som ifrågasätter Ukrainas berättigande som självständig stat och dess territoriella integritet.

Utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk i sydöstra Ukraina gick i maj samman i något de kallade Novorossija (Federativnoje Gosudarstvo Novorossija). I samma veva som den nya staten proklamerades utlyste statsledningen en tävlan: vem skriver den bästa läroboken i Novorossijas historia ? ”Först uppfinner de ett land nu skall de också hitta på en historia”, som en känd Rysslands-forskare uttryckte saken.

Några månader senare meddelas att också det ryska vetenskapsakademin i samarbete med Ryska historiesällskapet (Rossijskoje istoritjeskoje obsjtjestvo) år 2015 skall ge ut ett stort seriöst arbete ”Novorossijas historia”, alltså inte en egentlig lärobok utan en akademisk bok. Det är värt att notera att ordförande i Ryska historiesällskapet är Sergej Narysjkin, talman i den ryska duman.

Historiskt omfattar Novorossija de områden som Ryssland under slutet av 1700-talet erövrade av det sönderfallande osmanska riket, alltså ett stort område norr om Svarta havet innefattande också t.ex. Cherson och Odessa, ungefär en tredjedel av Ukrainas nuvarande territorium. De självproklamerade s.k. folkrepublikerna i Donetsk och Luhansk utgör alltså endast en liten del av det historiska Novorossija. Men åtminstone en del av ledarna för utbrytarrepublikerna räknar med att också övriga delar av Novorossija skall ges möjlighet att ansluta sig.

I den vapenvila som undertecknades för en vecka sedan sägs att regionerna Donetsk och Luhansk skall få någon form av självstyre men det återstår att se vilken form av autonomi det blir fråga om och vilket område den kommer att omfatta. Och skall folkrepublikerna förbli en del av Ukraina ? Ukrainas president har nyligen offentligt försäkrat att Ukraina kommer att förbli helt och odelat trots att områdena i sydost ges en speciell status. Det här är stridsfrågor som vi kommer att konfronteras med under de närmaste veckorna.

Putin har alltid varit intresserad av historien och dess funktion. Han har ofta använt sig av historiska argument för att legitimera sin politik. I februari 2013 tog han initiativ till utarbetande av en ny serie läroböcker i historia, allt med målsättningen att skapa en enhetlig patriotiskt integrerande historiesyn. Och när han lade beslag på Krim-halvön motiverade han erövringen med historiska argument – det var ett misstag att halvön under 1950-talet överfördes till unionsrepubliken Ukraina. I sitt fyra timmars frågeprogram i TV:n i april i år uttryckte han sin förvåning över att bolsjevikregeringen år 1922 lät Novorossija bli en del av Ukraina då det ju egentligen är en del av Ryssland. Efter erövringen av Krim kompletterades läroböckerna i historia på Putins order med ett avsnitt som legitimerar annekteringen.

”Den som behärskar nuet behärskar också det förflutna…. Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar också framtiden” (George Orwell)

Sune Jungar