Av: Tommi Kippola, filosofie kandidat
Under tidigt 1900-tal var syndikalismen den dominanta vänsterideologiska rörelsen före den ryska revolutionen och Sovjetunionens grundande. Syndikalism är en utomparlamentarisk facklig åskådning som avvisar den centrala statsmakten och förordar lokalt fackligt inflytande och lokala avtal. Därmed vänder sig syndikalismen mot politiskt och parlamentariskt arbete. Med sitt enkla budskap blev dessa fackföreningar populära bland lågavlönade arbetare som saknade yrkeskompetens och arbetade inom branscher där riskfaktorn var hög.
År 1905 i Chicago i USA grundades fackföreningen Industrial Workers of the World (IWW), som reflekterade den revolutionära anarkosyndikalistiska ideologin. Anarkosyndikalism kan definieras som en idériktning som förenar syndikalisternas krav på arbetarnas fackliga organisation med anarkisternas tro på den ”handlingens propaganda” som ska omkullvälta statsmakten via bojkotter, sabotage och generalstrejker. IWW:s grundande kunde ses som en protest mot vad man ansåg vara bakåtsträvande fackföreningar, varför IWW också anammade en radikal linje. I den officiella medlemsboken stipulerades följande:
”Arbetarklassen och arbetsgivaren har inget gemensamt. Ingen fred kan uppnås så länge hunger och nöd existerar bland de miljontals arbetare och medan några få, arbetsgivarna, får njuta av allt det goda i livet”
IWW:s verksamhet utgick genast från början att förena alla arbetare runtom i världen under fackföreningens baner. Detta medförde att organisationen också kom att locka till sig ett flertal immigranter, som genast efter ankomsten till USA lät sig värvas till IWW:s lokala avdelningar. Bland dessa lokala avdelningar fanns den finländska IWW-avdelningen i staden Duluth i Minnesota.
En av IWW:s propagandaaffischer. Bild: Wikimedia Commons
Med sin stora immigrantpopulation var Duluth, belägen vid Övre sjön, en smältdegel för olika idéer och framförallt ideologier. Själva staden blev ett viktigt centrum för finländsk bosättning då Minnesota genomgick en markant befolkningsökning i skiftet av 1800- och 1900-talet. Politiska grupperingar var snabba med att öppna sina egna möteslokaler vilket ledde till uppkomsten av politiska rum, där radikala mentaliteter också frodades. Ett sådant politiskt rum var IWW:s finländska läroverk Work People’s College i grannskapet Smithville.
Work People’s College var en viktig institution för den finländska IWW-avdelningen och undervisningen bestod av bland annat marxistisk ekonomi, retorik, journalistik, arbetarrörelsens historia, matematik, bokföring, engelska och finska. Utbildningen som gavs vid läroverket uppmuntrade såväl finländare som andra radikala att upprätthålla kampen mot arbetsgivarna och det kapitalistiska samhället. Work People’s College kunde därför beskrivas som en klasskampsskola där individer med varierande nationaliteter deltog i undervisningen. Finländarna utgjorde dock majoriteten av studerandena och själva undervisningen byggdes också kring dem.
Inom läroverket existerade en god kamratanda och varje vecka hölls en så kallad kamratkväll som också var öppen för övriga föreningsaktiva i Duluth. Studerandenas vardag vid läroverket var en blandning av ideologisk indoktrinering och nöjesstunder. Kamratkvällarna balanserades med lektioner där studerandena fick reflektera över hur kapitalismen skulle övervinnas. Lärdomen var att detta kunde bäst uppnås genom att varje arbetarorganisation tog över produktionen med hjälp av en generalstrejk. För att förbättra arbetsvillkoren kunde då igen kortvariga strejker ordnas på lokala avdelningars initiativ.
Work People’s College i Smithville (Duluth) 1910-tal. Bild: Finnas bildbank
IWW:s anarkosyndikalistiska ideologi genomsyrade på så sätt undervisningen och var lika viktig som Bibeln är för den kristna. De flesta som gått kurserna förlitade sig blint på den undervisning man fått och ansåg att verkställandet av det man lärt sig var det enda rätta. Allt som gjordes inom läroverket formades kring IWW:s centrala budskap och det som inte passade in förkastades. Undervisningen gick rakt på sak och dess implementerade betydde krig på en samhällelig nivå mot arbetsgivarna och det kapitalistiska systemet. Argumentationskvällar hölls två gånger i månaden och de retoriska övningarna hade som mål att lära studerandena att omkullkasta motståndarens påståenden.
Förutom att studera ingick det också i studerandenas sysslor att agitera för IWW:s verksamhet i form av att sprida flygblad till närliggande invånare och till metallindustrins arbetare. Dessutom ansvarade studerandena för uppbärandet av kollekten som gick till de medlemmar som fängslats på grund av sin aktivitet inom IWW. Rekrytering av nya medlemmar hörde också till studerandenas uppgifter. På studerandenas initiativ ordnades också kulturella evenemang som gav en liten inkomst till Work People’s College.
Work People’s College var med andra ord en mötesplats, ett politiskt rum, där man strävade efter att fastställa riktlinjer för en ny världslig ordning och uppnå detta med radikala medel.
Blogginlägget är en del av skribentens pro gradu avhandling i allmän historia