Av: Oscar Winberg, doktorand i Allmän historia
Under de senaste veckorna har polisvåldet i Förenta staterna, som på flera håll urartat i polisupplopp, dominerat nyheterna världen över med omfattande demonstrationer inte endast i städer runtom USA utan även i Finland. Såväl polisvåldet som demonstrationerna har långa traditioner i Förenta staterna. Varken våldsbejakandet i Vita huset eller raserandet av statyer som hyllar vitmakt-ideologier står utanför historien. Det är uppenbart att vi behöver, kanske mera än på länge, historiker som kan sätta utvecklingen i dess rätta sammanhang i den offentliga debatten. Jag forskar i modern amerikansk politisk historia, men det är inte min röst som behövs. Det är röster som alltför ofta förbises eller förtrycks men som är avgörande för att förstå denna historiska stund.
Vi behöver röster som Megan Ming Francis, associate professor vid University of Washington, som utmanar oss att tackla de stora frågorna: ”If US policing has *never* treated blacks equally: is reform even possible?”
Monumentet över Robert E. Lee, Richmond, Virginia, 5.6.2020. Projektion: Dustin Klein. Foto: Alexis Delilah CC-BY 2.0 Ron Frazier
Hennes bok Civil Rights and the Making of the Modern American State illustrerar hur medborgarrättsrörelsen formades av våld som staten godkände: ”The NAACP began to realize lynchings and mob violence were occurring, not because of whites who held ill-informed racial beliefs but because local and state governments condoned the violent spectacle. (30)”
Vi behöver röster som Keisha N. Blains, associate professor vid University of Pittsburgh, som utmanar vår användning av ord som ”riot,” ”chaos,” eller ”mob,” för att beskriva demonstrationer och motstånd. Genom att lägga fokus på svarta kvinnors aktivism uppmärksammar Blain i Set the World on Fire: Black Nationalist Women and the Global Struggle for Freedom röster som marginaliserats: ”Amid the social and political upheavals of the twentieth century, impoverished black women activists and intellectuals devised a range of creative strategies to advance their internationalist agenda (8).”
Vi behöver röster som Elizabeth Hintons, associate professor vid Harvard University, som utmanar oss att begrunda hur polisens resurser och finansiering har ökat på bekostnad av välfärds- och utbildningsprogram och hur denna obalans kan förändras. Hennes bok From the War on Poverty to the War on Crime: The Making of Mass Incarceration in America klargör denna utveckling, den systematiska rasismen bakom samt den politiska konsensusen som gjorde att såväl republikaner som demokrater drev utvecklingen i årtionden: ”Republican and Democratic policymakers alike instead mobilized to fight the War on Crime [which] would eventually produce the contemporary atrocity of mass incarceration in America, distinguished by a rate of imprisonment far above all other industrialized nations and involving the systematic confinement of entire groups of citizens (2).”
Minnesmålning över George Floyd, Minneapolis 4.6.2020. Skapad av: Xena Goldman, Cadex Herrera & Greta McLain. CC-BY 2.0 Lorie Shaull
Vi behöver röster som Leah Wright Rigueur, associate professor vid Brandeis University, som utmanar vår uppfattning av statens legitimitet och hävdar att det sociala kontraktet är brutet när den svarta befolkningen inte åtnjuter de grundläggande skydden som demokratin bör garantera. I The Loneliness of the Black Republican: Pragmatic Politics and the Pursuit of Power konstaterar Rigueur att republikanerna i omfattande grad övergivit den svarta befolkningen, vilket urvattnat deras inflytande i nationell politik. ”The GOP needs to demonstrate an unwavering and sweeping commitment to an evolving American public. What remains to be seen is whether the party has the wherewithal to change (310).”
Vi behöver röster som Ashley Farmers, Barbara Ransbys, Kellie Carter Jacksons, Marsha Barretts, Carol Andersons, Keeanga-Yamahtta Taylors, Kidada E. Williams, Allyson Hobbs, Kaneesha R. Johnsons, och otaliga andra som forskat i och undervisat om dessa frågor i åratal. Följd dem på twitter, läs deras böcker, diskutera deras forskning med andra, och hänvisa till dem.
Black Lives Matter demonstration, Washington D.C., 3 juni 2020 CC-BY 2.0 Mobilus In Mobili
Sällan har det varit lika enkelt att engagera dessa frågor, förlag har valt att ge öppen tillgång till artiklar och böcker, studior gör filmer likt Ava DuVernays Selma tillgängliga utan avgift, böcker kring antirasism toppar försäljningslistorna och listor av böcker rekommenderas i pressen. Forskare har även tagit en aktiv roll i att ordna online seminarium och ställt upp i media kring frågor runt rasism, polisvåld, och förändring.
Lyssna. Men minns att lyssna är det minsta vi kan göra i denna stund – agera. Vidkänn dina privilegier och använd dem som ett verktyg för att gynna de som lämnas utanför, förbises och förtrycks. Universiteten, och utbildning överlag, är en del av problemet och ett område där vi som akademiker och historiker kan ha en direkt inverkan. Lyssna på berättelserna som sprids på twitter under #BlackintheIvory. När vi lyssnat måste vi agera. De finns konkreta saker vi kan kämpa för inom universiteten, påpekar Shardé M. Davis, assistant professor vid University of Connecticut, som tillsammans med doktoranden Joy Melody Woods står bakom hashtagen.
”Some concrete structural changes that could be made include: Having an antiracist reporting system where all students can anonymously report racist acts happening on campus. Dedicating dollars for fellowships, postdocs, and scholarships for black students. Changing promotion-and-tenure policies to acknowledge the work that many faculty of color do, that goes unnoticed and unpaid, including mentorships, service, and nonacademic publications. Having or hiring more folks of color in upper administrative positions, including presidents, provosts, and deans.”
Utöver dessa rekommendationer måste vi inse att undervisning och forskning i många fall utgör vår huvudsakliga arena för att driva förändring. Black Lives Matter är inte en slogan, det är en övertygelse som bör genomsyra vår forskning och vår undervisning. Om vi faktiskt upplever att black lives matter så bör de synas i våra hänvisningar och våra källor, de bör synas i de berättelser och personer vi lyfter fram i undervisningen, de bör synas i de röster vi presenterar i klassrummen. Nästa gång vi gör upp en syllabus bör vi granska den för att se huruvida vi faktiskt lever upp till de ideal vi säger oss stå för – även om det innebär att vi är tvungna att fundera lite längre eller söka upp nya röster.
Black. Lives. Matter.