Av: Anna Sundelin, FD
”I’m gonna get dressed for success”
Sjöng Marie Fredriksson i Roxette år 1988 och vi som var med på den tiden skrålade med. Men vad menas egentligen med att klä sig för framgång? Historiskt sett har svaret på frågan varierat beroende på flera olika faktorer. Tidvis har till exempel överflödsförordningar styrt klädseln och kraftigt begränsat de lägre klassernas möjligheter att klä sig moderiktigt samtidigt som förväntningarna på andra grupper i samhället varit höga. I det tidigmoderna Europa fanns det bland annat lagar som förbjöd andra än adelspersoner att pryda sina kläder med päls, spets och pärlor, dekorationer som alla signalerade framgång.
Peruken var en nödvändighet för många män i 1600- och 1700- talets Europa. Målning av Helena Arnell (1700-1749), Finlands Nationalmuseum.
Ibland har en moderiktig klädsel varit en huvudsak i flera bemärkelser. På 1600- och 1700-talen var peruker en nödvändighet för många män. I en tid där utseendet och uppförandet var så nära förknippat med ens plats i samhället kunde adelsmän, präster, tjänstemän och officerare inte avstå från att bära peruk, åtminstone inte utan att detta fick förödande konsekvenser för karriären. De vanligaste modellerna vid denna tid var den kortare spanska peruken och den längre franskinspirerade allongeperuken. Dessa tillverkades vanligen av en blandning av bärarens eget hår, hår från någon annan person samt alternativa material såsom tagel. Att tillverka och upprätthålla en moderiktig peruk var arbetsdrygt och uppgiften erbjöd därmed flera arbetstillfällen för fingerfärdiga personer.
Gustav Jäger (1832-1917) klädd i kostym tillverkad av ylletyg. Bildkälla: Det Kongelige Bibliotek, Nationalbibliotek og Kobenhavns Universitetsbibliotek.
I slutet av 1800-talet, ungefär 100 år innan Roxette tog ton, utvecklade den tyske professorn och naturalisten Gustav Jäger ett eget svar på frågan om hur man skulle klä sig för framgång. Han lanserade då den så kallade Jägeruniformen, en klädsel som sades vara en nyckel till välgång och ett långt liv. Enligt en samtida tidningsrapport var denna klädsel oerhört populär, inte minst på grund av de hälsoeffekter som den antogs besitta: ”dess utmärkta inflytande på helsa och humör prisas enstämmigt af alla som dermed gjort försök” skrev en entusiast i tidningen Åbo Posten våren 1880.
Vad innebar då denna uniform? Jo, framför allt en sak, nämligen ylle. Män skulle klä sig i rock och benkläder av ylle (även fodret), ylleskjorta, yllestrumpor, tygkravatt, yllekrage, filthatt och skor. Underkläder rekommenderades endast då det var riktigt kallt eller för den som var sjuklig eller gammal. Runt halsen kunde man ha en halsduk, speciellt lämpligt om man var halssjuk eller hade ett yrke där rösten användes ofta, såsom sångare, präst eller lärare. Kvinnornas klädsel bestod av klänning, underkjol och korsett av ylletyg. Intresset för detta sätt att klä sig spred sig raskt under det sena 1800-talet från Tyskland till andra delar av världen, också Finland. Här hade Aina Ekberg i sin Yllevaruhandel på Alexandersgatan i Helsingfors till en början monopol på försäljningen, men snart blev varorna tillgängliga även på andra orter. I Vasa såldes denna form av ylleplagg av en av favoriterna i mitt pågående forskningsprojekt om företagsamma kvinnor kring sekelskiftet 1900, Betty Bergh. Enligt annonser från 1880-talet hade hon ett brett utbud av yllevaror för folk i olika åldrar i sin butik på Sandögatan.
Annons för Betty Berghs skrädderi och yllevaruhandel publicerad i Wasa Tidning 23.12.1881. De plagg som hörde till Jägeruniformen kallades även för Normalpersedlar.
Att klä sig för framgång har alltså definierats olika under olika tidsperioder. Den enskilda individens möjligheter att välja sin klädsel har styrts av kulturella och sociala regler och uppfattningar om vad som är passande och moderiktigt. Ibland har den senaste vetenskapliga forskningen fått styra. För en historiker som mig, intresserad av konsumtionsmönster i en svunnen tid, är det därför viktigt att känna till rådande normer och modet under den tidsperiod som jag undersöker. Därigenom kan jag få insikt i hur en peruk, ett ylleplagg eller varför inte den klädsel som Marie Fredriksson bar i musikvideon till ”Dressed for success” förstods och tolkades av samtiden.
P.S. Den som behöver en humörhöjare och som anser att ylle inte räcker, kan med fördel sjunga med i följande låt:
https://www.youtube.com/watch?v=kkxj5xVLyj0
För vidare läsning
Frank Trentmann, Empire of things. How we became a world of consumers, from the fifteenth century to the twenty-first, London: Allen Lane, 2016.
Kustaa H.J. Vilkuna, Liiat hiuxet. Miesten muodin kulttuurihistoria, Helsinki: Teos 2022.
Anna Niiranen & Arja Turunen (toim.), Säädyllista ja säädytöntä. Pukeutumisen historiaa renessanssista 2000-luvulle, Helsinki: SKS 2019.
FD Anna Sundelin är historiker verksam vid Åbo Akademi. Hennes pågående forskningsprojekt finansieras av Svenska litteratursällskapet och berör företagsamma kvinnor i Vasa kring sekelskiftet 1900.