Av: Anna-Sundelin, FD, forskare i historia
Liksom nu förtiden då större delen av den civiliserade mänskligheten är försedd med fickur, så skall också i en snar framtid fotografiska apparaten blir vår ständiga följeslagare, inpassad i en plånbok, ett lorgnettetui, en käpp, en hatt, ja kanske som rosett i ett knapphål. För Niépces och Daguerres lärjungar är inget mer omöjligt. Ännu en kort tid, och mänskligheten, som befolkar vårt klot, är delad i två klasser: fotograferande och de som låta fotografera sig. (Nya Pressen 1.10.1890, s. 3).
Så rapporterade en entusiastisk korrespondent från den amatörfotografikonferens som ordnades i slutet av september år 1890 i Berlin. Under konferensen, den första i sitt slag, hade det stått klart att fotografering inte längre var något som enbart var till för de fåfänga utan nu även hade blivit ”ett viktigt värktyg (sic) i konstens, vetenskapens, samhällets hand” fullt jämförbart med uppfinningar så som ångmaskinen, järnvägen och telefonen.
Rapporten från fotografikongressen i Berlin är över hundra år gammal och med facit i hand kan vi se att korrespondenten fick rätt i flera av sina påståenden. Kamera, plånbok och telefon i ett känns inte som en främmande kombination i dagens värld. Under konferensen föreslogs även att man kunde skicka upp kameror med drakar i luften för att lättare avgöra vinnaren i hästkapplöpning. Idag har Video Assistant Referee (VAR) blivit en del av elitfotbollen och kameror används för att avgöra segraren i de flesta idrottsgrenar.
Jag stötte på den roliga artikeln om fotografikonferensen i Berlin i samband med att jag var på jakt efter källor för min forskning. Kort därefter råkade jag se en nyhet om att fotoappen Instagram fyllt 10 år nu i oktober. Under ett decennium har vi alltså nu kunnat dela med oss av bilder på både vardag och fest via den populära appen med miljontals aktiva användare. Hur många av dessa bilder som i första hand tjänat fåfängan må vara osagt.
Kyrkkärra. Fotograf: Ina Roos, 1907, Museiverket, etnografiska samlingarna.
I min forskning om rörliga handelsmän i Finland kring sekelskiftet 1900 förekommer både fotografer och folk som blir fotograferade, inte minst på eller i närheten av kyrkbacken om söndagarna. För en del av landsbygdens befolkning var umgänget på kyrkbacken innan och efter gudstjänsten veckans höjdpunkt. De stora folksamlingarna utanför kyrkan lockade även till sig försäljare av olika slag och på sina håll pågick en livlig handel utanför kyrkan under hela gudstjänsten. Kyrkobesöken var ypperliga tillfällen för den som ville visa upp sig själv eller få en skymt av någon lokal ”kändis” och kyrkfararna klädde sig gärna i sina finaste kläder innan de gav sig iväg till kyrkan. I det minnesmaterial som jag studerat noterar en informant från Puumala i Savolax att de rikaste kvinnorna till och med ändrade detaljer i sin klädsel en eller flera gånger under ett kyrkobesök för att visa att de hade välfyllda garderober (FM 2579:3).
För många unga kvinnor innebar den vackraste klädseln en silkessjal, kanske köpt av en av de rörliga handelsmän som vandrade omkring i vårt land i slutet på 1800- och början av 1900-talet. Silkessjalarna var vanliga konfirmationsgåvor och konfirmationen en av livets höjdpunkter som man gärna ville föreviga hos en fotograf. De finklädda flickorna på denna bild är fotograferade av Ina Roos, en av de kvinnliga fotograferna som var verksamma i Finland vid tiden för konferensen i Berlin. Roos, aktiv i Kristinestad och Helsingfors, hade gått i lära hos Daniel Nyblin, en man som räknas som en av föregångarna inom den finländska fotokonsten.
Konfirmationsklädda flickor. Fotograf: Ina Roos, 1907, Museiverket: etnografiska samlingen.
Den hänförde korrespondenten avslutade sin rapport från Berlin med en önskan om att vi alla skall ”(—) buga oss för utöfvarne av denna vackra och nyttiga konst, dessa pionierer (sic) för det mänskliga framåtskridandet” (Nya Pressen 2.10 1890, s.2). För mig, en historiker intresserad av konsumtion och materiell kultur, har möjligheten att på gamla fotografier se de föremål och kläder som jag läser om i mina källor gjort det lättare att förställa mig både vardagsliv och fest för över 100 år sedan. Tack var en 1800-talsuppfinning har dagens museer i sina samlingar otaliga bilder av fotografer, både professionella och amatörer. Dessa fotografier berättar om de fotograferande men framför allt om de fotograferade, oberoende av om dessa personer drevs av fåfänga eller något annat.
Källor:
Nya Pressen
Frågelista nr. 9: ”Kringvandrande ryska handelsmän”, Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi.
Tutta Palin, ”Muotokuvan vakiintuvat muodot” i (red.) Jukka Kukkonen, Tuomo-Juhani Vuorenmaa, Jorma Hinkka, Valokuvan taide SKS 1992.
Bilden i banneret: Kricketspelande sällskap vid sekelskiftet 1900. Fotograf: Ingegerd Berggrens fotoateljé, Kristinestad. Museiverket i Kristinestad.