Av: Professor Holger Weiss
År 1963 donerade bröderna Carl och Sven Grén Broberg sitt hem Lilla Änggården till Göteborgs stad. Sextio år senare strövade jag igenom rummen i Lilla Änggården med en blick på att hitta ingågnar till ett projekt som jag blivit indragen i ett år tidigare. Jag befann mig då i staden som innehavare av Waernska professuren och verkade som gästprofessor i historia vid Göteborgs universitet. En dag kom min värd, kollega och vän professor Maria Sjöberg till mitt arbetsrum och bjöd mig in att följa med till en liten workshop hon skulle delta i på Lilla Änggården. Erbjudandet lät lockande, workshopen gick ut på att arbetsgruppen som samlades gick runt på Lilla Änggårdens ägor och försökte hitta spåren av tidigare ekonomibyggnader, magasin, förrådshus och planteringar som försvunnit sedan 1960-talet.
Vi som samlades en eftermiddag i mars 2022 var en grupp forskare som företrädde en spännande sammansättning av olika kompetenser. Gruppen bestod av arkeologer, historiker, kulturgeografer, trädgårdsmästare, design- och arkitekurforskare, scen- och teaterforskare samt barnträdgårdslärare som under ledning av Henric Benesch och Daniel Gillberg hade tagit sig an att använda sig av Lilla Änggården som ett laboratorium för att synliggöra olika berättelser om och läsningar av det förflutna (se vidare https://www.gu.se/forskning/hidden-sites). Ifall jag ännu på väg till workshopen var på det oklara med projektets syfte och ansats, blev allting solskensklart efter Henric Benesch anförande om att det rumsliga perspektivet utgjorde projektets röda tråd. Maria hade lockat med mig delta i projektet med den något vaga idén om att vi skulle göra något kring ”det globala i det lokala”, och efter Henrics anförande blev jag taggat inför idén att använda mig av Lilla Änggården som ett globalhistoriskt laboratorium.
Ett par veckor var Maria och jag tillbaka i Lilla Änggården, denna gång tillsammans med vännen och kollegan docent Kenneth Nyberg som kom att ingå i vårt forskarteam som gruppens tredje medlem. Denna gång gick vi runt i mangårdsbyggnaden och tittade på föremålen, möblerna och böckerna i de olika rummen. Maria, som knutits till Hidden sites-arbetsgruppen redan i ett tidigare skede, kände till den rika korrespondens som fanns i Lilla Änggårdens familjearkiv som låg okatalogiserad bland annat på hemmanets vind. Kenneth och jag strövade runt i de olika rummen i hopp om att hitta ingångar till våra respektive delprojekt. Skulle det bli det kinesiska porslinet, böckerna i biblioteket eller föremålen med religiösa motiv? Och varför låg ett nummer av Handels- och sjöfartstidningen från 1939 framme i köket?
Vid en ny träff med arbetsgruppen i juni 2022 sammanfattade Maria, Kenneth och jag våra olika intryck i en gemensam tankepapper där vi tecknade upp konturerna om våra respektive kommande fokusområden, i hopp om att snarast möjligt återuppta våra efterspaningar. Därav blev dock till en början intet vilket föga förvånar när det är fråga om tre seniorforskare som till vardags är upptagna med sina vederbörande akademiska arbetsuppgifter.
Själv kunde jag återknyta till projektet när jag i mars 2023 vistades en vecka i Göteborg med hjälp av ett resestipendium som jag erhållit av Jubileumsfonden 1968 för Åbo Akademi. Min avsikt var att följa upp några tanketrådar som utkristalliserats sedan arbetsgruppens möte i juni året innan. Dessa trådar, eller snarare tilltrasslade garnnystan, kom att utgöra syftet för mitt ”laboratorium”, nämligen en de- och rekonstruktion av de olika ”rum” och platser som finns närvarande i Lilla Änggården. Utgångspunkten är enkel: det som bröderna Grén Broberg lämnade efter sig är en komplex iscensättning av olika platser och rum. Detta framgår med all tydlighet i Carl Grén Brobergs lilla skrift Lilla Änggården. En gammal släktgård vid Göteborg ([1965] 1975). I skriften upplyser författaren om att en mängd av inventarierna som finns på Lilla Änggården tidigare hade varit placerade i familjen Grén Brobergs stadsvåning på Västra Hamngatan 13. Dock finns det inga uppgifter om när föremålen kommit till Lilla Änggården. Det här, tänkte jag, skulle bli ramverket för mitt eget projekt om rumsligheternas komplexitet utgående från Lilla Änggården.
Det som Carl Grén Broberg inte meddelar i sin skrift är att det finns ytterligare en address i Göteborg där vissa av artefakterna – dock [ännu] oklart vilka – i varje fall tidvis varit placerade, nämligen i brödernas stadsvåning på Vasagatan 6. Däremot framgår i skriften att dagens mangård på Lilla Änggården utökades med tillbyggnad som blev färdig 1945. Dessförinnan hade Lilla Änggården varit släkten Grén Brobergs sommarviste; bröderna sålde sin stadsvåning och flyttade till Lilla Änggården 1946.
Med Carl Grén Brobergs skrift i handen vandrade Daniel, Maria, Kenneth och jag runt i mangården på jakt efter de i boken beskrivna kinesiska artefakterna i mars 2023. Porslinet, urnorna och lackvarorna var enkla att lokalisera. Däremot inte det synbarligen stora föremålet som i skriften beskrevs som ”Kamferkista, märkt ASB. Hemförd från Kina av Abraham Samuel Blix.” Enligt fotografiets bildtext skulle kistan stå på verandan (s. 47). Samma fotografi finns även i Göteborgs Stadsmuseums arkiv, med tillägg: ”B: 6965. Kamferkista från slutet av 1700-talet försedd med plant lock och järnbeslagen. Märkt ASB, Abraham Samuel Blix, kofferdikapten i Ostindiska kompaniet” (Katalogkort med fotografier; Göteborg. Lilla Änggården. Fil.dr Sven och kassör Carl Grén Brobergs hem).
Kamferkistan stod inte på verandan; det enda som fanns var möbler utplacerade av Göteborgs stadsmuseum någon gång efter 1980-talet. Vi gick vidare i huset och i ett av rummen lokaliserade vi en kista under ett täcke. Den visade sig vara identisk med den i Carl Grén Brobergs skrift omnämnda ”Sjömanskista. Av kamferträ. Troligen hemförd från Kina av Abraham Samuel Blix.” Innehållet i kistan öppnar upp för nya rum, berättelser om bröderna Grén Brobergs mor Fanny Grén och deras morfar Arvid Henrik Grén, ägaren till såväl hemmanet Stora Änggården och stadsvåningen (eventuellt hela huset?) på Västra Hamngatan 13.
Flera ledtrådar. I Carl Grén Brobergs skrift finns ett fleral andra föremål fråm Kina som även kan spåras till Abraham Samuel Blix, bland annat en ridikyl (s. 48), en lackerad bricka (s. 52), och ett broderat sidentäcke (s. 49: ”Vid högtidliga tillfällen i Grénska familjen låg detta täcke över den stora dubbelsängen av mahogny i sängkammaren”). Denna Abraham Samuel Blix, upplyser Carl Grén Broberg, hade varit kapten i Svenska Ostindiska Kompaniet och hemfört föremålen omkring 1780. Släktforskning inom familjen visar att Abraham Samuel Blix (1747–1804) gifte sig 1783 med Cecilia Schale (1764–1827). Deras dotter Maria Margareta Blix gifte sig 1807 med Carl Gustaf Santesson, och deras dotter Johanna Ulrika Santesson (1815–1902) gifte sig 1836 med Arvid Henrik Grén (1806–1887). Den senares föräldrar var Gabriel Grén af Rossö (1760–1811) som 1802 hade gift sig med Catharina Ström (1779–1847). Arvid Henriks och Johanna Ulrikas dotter Fanny (1845–1933) gifte sig 1877 med Carl Henrik Broberg (1844–1908).
Gabriel Grén af Rossö hade 1807 köpt gården Stora Änggården. Vid änkefru Catharina Grén, sedermera omgift Kjellberg, frånfälle 1847 löste äldste sonen Arvid Henrik Grén ut de övriga syskonen och övertog gården. Dessförinnan hade han köpt Lilla Änggården 1840. Familjen Grén sålde Stora Änggården 1892 till Göteborgs stad, på dess marker befinner numera Sahlgrenska sjukhuset och Botaniska trädgården. Familjen Grén Broberg bodde på Stora Änggården fram till 1892, därefter flyttade de till huset på Västra Hamngatan 13.
Ett flertal av de kinesiska artefakterna hade varit en del av inredningen på Västra Hamngatan 13 innan de placerades på Lilla Änggården. Så var det eventuellt även med den stora kamferkistan, märkt ASB, i vilken enligt Carl Grén Broberg det ovannämnda stora sidentäcket förvarades när det inte låg framme. Kamferkistan stod på vinden. Ytterligare spår av kamferkistan finns i en sammanställning över alla inventarier på Lilla Änggården som Carl Grén Broberg sammanställde 1961 (handskriven text, arkiverat Neg. D 17.530-17.548, Kassör Carl Grén Brobergs anteckningar 1961 rörande möbleringen på Lilla Änggården, GSM 180:2 Lilla Änggården II Interiörer). Förutom det stora sidentäckenet förvarandes nämligen även den stora lackerade brickan i den;
”Dessa saker och kamferkistan vet man med säkerhet att A.S. Blix hemfört från Kina.”
Men hur länge och när flyttades den till Lilla Änggården? Ett spår av kamferkistan hittas i en uppsats som beskriver Lilla Änggården omkring 1940, d.v.s. innan tillkomsten av den nya flygeln, se Provnummer: Göteborgs hem. Lilla Änggården, utgivare Professor Sten Karling, fotograf Sven Sjöstedt och redaktör C.A. Nordin (Göteborg: Oscar Isacsons Boktryckeri Aktiebolag, 1941), arkiverat i GSM 180:1 Lilla Änggården I, Mapp 3. Vid ena väggen på verandan, meddelar ciceronen, stod ”en stor kamferkista, som tillhört en frände Abraham Samuel Blix till Sävenäs, under den tid han förde en ostindiefarare.” (s. 6.)
Kamferkistan hade fram till 2023 rest från Kanton till Göteborg, kommit från Abraham Samuel Blix via Fanny Gréns mormor och mor troligtvis till Stora Änggården, därefter ställts på vinden på Västra Hamngatan 13 och redan före 1940 placerats på verandan på Lilla Änggården. Troligtvis förvarades varken sidentäcket eller den stora lackbrickan då mera i kistan. Men i något skede hade någon flyttat bort kistan från verandran.
Henrik, Kenneth, Maria och jag bestämde oss för att lösa mysteriet med den försvunna kamferkistan. Henrik visste att en rad stora kistor fövarandes i källaren på Lilla Änggården, så vi steg ned i underjorden. I det första rummet, en förvaringskammare för bl.a. syltburkar, hittade vi en stor kista, men knappast den rätta. Fel proportioner, ingen likhet med den som fanns avbildad på fotografiet. Nästa utrymme: tomt, förutom bråte. I ett tredje lagerutrymme stod kistor i olika storlekar på rad men ingen som hade de rätta beslagen. Slutligen ett utrymme som tydligen användes som förvaring av trädgårdsverktyg. En stor kista, tung att lyfta, låst. Vi jämförde kistan med den på fotografiet.
Abraham Samuel Blix’ kinesiska kamferkista, fotografi: Holger Weiss
Ingen tvivel om saken. Abraham Samuel Blix’ kinesiska kamferkista från 1700-talet hade av någon för oss outgrundlig anledning flyttats till källaren. Där hade den sällskap av en annan kamferkista (den som vi hittade i det tredje lagret) som vid närmare efterforskning ävenledes var kinesisk och från 1700-talet. Dock hade denna inropats på auktion av Fanny Grén år 1901.
Den av Abraham Samuel Blix inköpta kamferträkoffert öppnar upp ett av de många rum och rumsligheter som Lilla Änggården döljer. Möjligen kom familjen Grén Broberg att få en rad andra artefakter som Blix hade hämtat med sig från Kina. Däremot är det möjligt att den kinesiska blå-vita porslinservicen kom till familjen ägo genom andra vägar. Denna tråd öppnar upp för nya rum och rumsligheter vilka jag hoppas kunna undersöka vid min näst arbetsresa till Göteborg.
Litteratur:
Carl Grén Broberg, Lilla Änggården. En gammal släktgård vid Göteborg (Göteborg: Göteborgs Historiska Museum/Rundqvists boktryckeri [1965] 1975).
Marie Engelke, Lilla Änggården: En släktgård i Göteborg (Göteborg: Göteborgs stadsmuseum, 2011).
Holger Weiss är professor i allmän historia och innehade Waernska professuren vid Göteborgs universitet vårterminen 2022.