Kategoriarkiv: 1900-tal

Konsten att forska och undervisa

Av: Fil. Mag. Carl-Erik Strandberg

De senaste 3–4 åren har jag sporadiskt och på heltid undervisat på S:t Olofsskolan, en grundstadieskola för årskurserna 7–9 i Åbo. Mina undervisningsämnen och roller har varierat även om jag varit mitt huvudämne (historia) troget. Exempelvis agerade jag ett läsår som studiehandledare, senare vikarierat i modersmål, nybörjarfinska, musik och engelska för att nämna några. I skrivande stund planerar jag några lektioner framöver i den tillvalskurs jag ansvarar för som heter Internationalisering på hemmaplan, en kurs vars delmål är att få elever i årskurs 7 att förstå, förklara och problematisera breda termer såsom globalisering, minoritet och identitet.

Läs mer

1930-luvun ruotsalaisuuden päivän mellakat: Kielitaistelun ainoat väkivaltaiset etniset yhteenotot

Av: FD Janne Väistö

Suomen- ja ruotsin kielen asemasta käydyn kamppailun kiihkeimmät vuodet sijoittuvat 1930-luvulle. Eurooppalaisessa mittakaavassa 1930-luvun kielikiistassa – tai kansallisuuskiistassa, kuten sitä ruotsinkielisten puolelta usein nimitettiin – ei ollut mitään erityistä tai ainutlaatuista. Se voidaan sijoittaa osaksi ajan eurooppalaista poliittista kuohuntaa, joka oli usein saanut voimansa etnisyyden politisoitumisesta, kansallisuuskysymyksistä. Eurooppalaisten esimerkkien mukaisesti myös meillä Suomessa poliittinen tilanne oli hyvin levoton ja demokraattista järjestelmää haastettiin niin kommunistien kuin äärioikeiston puolelta. 1930-luvun alussa suomalainen äärioikeisto järjestäytyi lapuanliikkeen alle.

Läs mer

Det moderna barnet och de nya vetenskaperna

Av: PD Jutta Ahlbeck 

Barns fysiska och fysiologiska hälsa med småbarnsdödlighet, fattigdom och smittsamma sjukdomar var ett återkommande samhälleligt huvudbry, men mot slutet av 1800-talet började europeiska läkare, psykologer och pedagoger rikta sitt intresse även mot barns mentala, dvs. själsliga hälsa. Inte endast kroppen utan också barnets sinne, de själsliga förmågorna, var centrala för barnets normala utveckling och välmående. Tysken Wilhelm Preyer (Die Seele des Kindes, 1882), britten James Sully (Studies of Childhood, 1895) och amerikanen G. Stanley Hall (Adolescence, 1904) introducerade nya psykologiska teorier om barns själsliv. På det psykiatriska planet låg fokus på barns avvikande utveckling, dvs. mentala störningar, såsom Henry Maudsleys Insanity of Early Life (1867) och Hermann Emminghaus Die psychische Störungen des Kinderalters (1887).

Läs mer

”Bakusvenskarna”: familjen Ekstedts öden i Baku

Av: Fredrik Petersson, FD

”Att Bakusvenskarna kunna vinna sitt uppehälle i Sverige, torde sålunda vara tämligen klart”

ansåg den svenska beskickningen i Moskva den 11 december 1937. Beskickningen hade tillsammans med Sveriges utrikesdepartement (UD) i Stockholm registrerat och följt Bakusvenskarnas liv och öden under 1930-talet, en grupp av individer med svenskt ursprung som levde i navet av den oljeproducerande regionen i Azerbajdzjan. Efter bolsjevikernas blodiga övertagande av Baku i april 1920 stannade dock en mindre grupp av utländska arbetare verksamma i oljeindustrin kvar i staden. Även om de svenska bröderna Nobel hade etablerat sig i Bakus stadsrum innebar bolsjevikernas närvaro ett definitivt slut på den svenska eran, men de som valde att stanna kvar kom att utgöra den svenska kolonin och kom att kategoriseras av den svenska beskickningen i Moskva som ”Bakusvenskarna”.

Svenskarnas närvaro i Baku under Nobeleran är ett välkänt faktum i den svenska nationella historieskrivningen. Här tänker jag främst på hur perioden innan bolsjevikernas maktövertagande har skildrats i bloggar eller artiklar publicerade i olika forum, eller för den delen, i monografier, till exempel Brita Åsbrinks skildring av Nobeltiden i Baku i Ludvig Nobel: ’Petroleum har en lysande framtid’. En historia om eldfängd olja och revolution i Baku (2010). Även andra grupper med svenskt ursprung som levde i det sovjetiska rummet har det forskats kring. Här tänker jag främst på Gammelsvenskby i Ukraina, ett samfund bestående av individer som än idag odlar de historiska banden till Sverige, vilket om något än en gång har aktualiserats i samband med Rysslands invasionskrig av Ukraina i skrivande stund. Varför är det betydelsefullt att diskutera Bakusvenskarnas öde under 1930-talet? Dokument placerade i Riksarkivet (Arninge, referens: ”Ersättning på grund av understöd åt svenska undersåtar” i Sovjetunionen under 1930-talet, SE/RA/230/230100/F1/F1g/19) utgör en del av de källor som Sveriges beskickning i Moskva samlade ihop för att förstå och kunna hantera den situation som Bakusvenskarna befann sig i ett kritiskt skede under det sovjetiska styret. Källorna speglar därmed någorlunda detaljerat hur livet utvecklade sig för den så kallade svenska kolonin i Baku. I det här fallet är fokus riktat mot familjen Ekstedts liv och öden i Baku mellan 1933–39.

Läs mer

Ett migrations- och arbetarhistoriskt perspektiv på ockerhärvan i Närpes

Av: docent Matias Kaihovirta

Under de senaste veckorna har man kunnat ta del av en ockerhärva i Närpes i anslutning till ortens växthusnäring. Ortens växthusföretagare har genom ett utländskt företagarpar anlitat vietnamesiska arbetare som blivit offer för människohandel. Nyheterna kastar en skugga över Närpes som tidigare framhävts som en positiv förebild för dynamisk ekonomisk tillväxt i kombination med påstått lyckad integrering av utländska arbetsmigranter. Istället talas det om skuggsamhällen bland migranterna, med grova former av exploatering och kränkning av invandrarnas mänskliga rättigheter.

Läs mer

Svensk jord i svenska röda händer

Av: Carl-Erik Strandberg, doktorand i Nordisk historia

”Kultur, språk och allt nationellt är folkets egendom och ingen kan frånröva folket detta. Så länge socialismen icke förverkligats har borgarklassen monopol på alla dessa folkens rikedomar och därmed är såväl minoriteten som majoriteten inom en nation hindrad att leva sitt eget nationella liv”.

Så avslutar den finlandssvenska snickaren Theodor Wennström sin artikel i Folkbladet 5.1.1921. Under inbördeskriget tillskrevs Wennström en ledande roll för de röda i Nyland och lyckades fly till S:t Petersburg efter det finländska inbördeskriget. Väl framme fortsatte han sin politiskt aktiva bana och var med om att grunda teserna för det Finländska Kommunistiska Partiet. Efter 1918 skrev Wennström flertalet artiklar som publicerades i Folkbladet under signaturen ”Th. W-m.” Hans relation till Folkbladet och senare Nya Folkbladet kan beskrivas som tämligen varm, framför allt efter att redaktionen för Folkbladet valde att lösgöra sig från SDP 1920 och ansluta sig som det svenskspråkiga språkröret för det då nybildade, vänstersocialistiska partiet Finlands socialistiska arbetarparti året därpå.

Läs mer

Revisiting Jerry Rawlings and the December 31st revolution in Ghana 1982–1992

By: Martins Kwazema, Doctoral Candidate in General History

Although Jerry Rawlings’ leadership as president of Ghana spanned from 1981–2001, he was the leader of Ghana’s people’s revolution during the period 1982 to 1992. Under his leadership, Ghana was elevated to the status of an economic “success story” by the World Bank,[1] and recognized as a developing country with one of the most stable democracies in West Africa. On a personal level, Rawlings seemed to believe that he bore the responsibility of liberating the common man in Ghana from the clutches of exploitation, imperialism and foreign domination. He was adamant in pursuing his objectives amidst the difficult economic challenges that previous presidential regimes had created in Ghana through corruption in governance. Continue reading

Betty Berghs skrädderi

Av:  FD Anna Sundelin

Betty Bergh konkurrerar med Hr. Kinbergh vad damklädnanden angår, men för inte så många trupper i elden. Respektabelt är dock hvad hon har att visa av kappor och morgonrockar. Äfvenså är de för herrar atsedda (!) schlafrockarna och kostymerna nog så bra att få i julklapp; och om fr. B. håller vad hon lovar, nämligen att vara mycket billig, blir de häller icke så svåra att gifva. Och sina skinnvaror gör hon rentav oemotståndliga genom att till hälften skänka bort dem  – 50 procent vill hon endast ha för dem – hvem går ej in på sådant![1]

Min nyaste förälskelse i forskningssammanhang heter Betty Bergh. Förutom det klingande namnet verkar Betty ha varit en tuff kvinna med många av de kvaliteter som eftersöks i arbetslivet idag: uppfinningsrikedom, uthållighet och initiativförmåga. Betty Bergh ägde ett skrädderi i Vasa i slutet av 1800-talet och i takt med stadens förbättrade kontakter kunde hon erbjuda sina kunder ett ständigt växande utbud och det senaste modet. I september 1883 firades öppnandet av den järnväg som knöt samman Vasa med Tammerfors och därifrån vidare med Helsingfors och S:t Petersburg. Samtidigt trafikerade ångbåtar mellan Vasa och hamnarna i städer som Hangö, Uleåborg, Stockholm, Köpenhamn, Hull och Lübeck.[2] Varor från dessa, och andra städer, samsades om plats på hyllorna i Bettys skrädderi. läs mer

“De kallar sig fascisti”: Svenskfinlands första konfrontation med fascismen

Av: Kasper Braskén, FD, Allmän historia

För hundra år sedan började den finlandssvenska tidningspressen uppmärksamma ett nytt fenomen på den politiska kartan: den italienska fascismen. Trots att fascismen som rörelse uppkom redan i mars 1919 fick den under de första åren ytterst lite uppmärksamhet i Svenskfinland. Andra aspekter var viktigare: den röda faran runt om i Europa och bolsjevismens terror. Men 1921 skedde en tydlig vändning: fascismen lyftes upp som ett tema i nyhetsrapporteringen och fascism-begreppet introducerades mer systematiskt till den finlandssvenska offentligheten.

läs mer

Fredsbevarande. Från internationellt arbete till inhemsk debatt

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allmän historia

Fredsbevarande är ett tema som med jämna mellanrum lyfts fram i samhällsdebatten, särskilt på märkesdagar som FN-dagen (24.10) och även Nobeldagen (10.12). Det sistnämnda som ett resultat av att FN:s fredsbevarande styrkor år 1988 tilldelades ett kollektivt Nobels fredspris bland fredsbevarare som tjänstgjort tills dess. Diskussionen om fredsbevarande har trots allt avtagit särskilt i Finland under de senaste årtiondena. Detta beror delvis på ett skifte i terminologin. Nuförtiden beskrivs deltagande i internationella insatser sällan med det traditionella uttrycket fredsbevarande. Istället föredras uttryck som krishantering vilket också syftar till att allt flera moderna insatser är ledda av NATO eller EU, till skillnad från tidigare operationer som oftast skedde under FN-flagg.

läs mer