Ett migrations- och arbetarhistoriskt perspektiv på ockerhärvan i Närpes

Av: docent Matias Kaihovirta

Under de senaste veckorna har man kunnat ta del av en ockerhärva i Närpes i anslutning till ortens växthusnäring. Ortens växthusföretagare har genom ett utländskt företagarpar anlitat vietnamesiska arbetare som blivit offer för människohandel. Nyheterna kastar en skugga över Närpes som tidigare framhävts som en positiv förebild för dynamisk ekonomisk tillväxt i kombination med påstått lyckad integrering av utländska arbetsmigranter. Istället talas det om skuggsamhällen bland migranterna, med grova former av exploatering och kränkning av invandrarnas mänskliga rättigheter.

Ockerhärvan i Närpes är naturligtvis inte en unik händelse utan utgör endast ett många sorgliga exempel på den mörkare sidan av vår tids globaliserade ekonomi och ökade arbetsmigration. Den globala ekonomin är långt beroende av låglönearbeten och dessvärre också av slavarbetskraft. Förutsättningen att få äta förmånliga inhemskt odlade tomater och gurkor eller relativt billiga plockade skogsbär och jordgubbar är tillgång till lågavlönad arbetskraft, som inte sällan utgörs av arbetsmigranter.  Under senare tid har både EU och ILO uppmärksammat att arbetsgivare ofta utnyttjar migrantarbetarnas svaga ställning och utsatta läge. Migranter är också utsatta för slavlika arbetsförhållanden och för närvarande försöker ILO få igenom ett totalförbud av slavarbete. Länder som USA, Ukraina, Australien, Indien och Kina har emellertid låtit bli att skriva under avtalet 50 for Freedom – Make a Stand to End Modern Slavery.

Avskedsfest för amerikafarande, 1913. Källa: SLS 258 Fotografier från södra Österbotten (finna.fi)

Men exploatering av utsatta migranter är ingenting nytt. En avgörande faktor i den globala ekonomiska tillväxten under den industriella revolutionen har varit tillgång till rörlig arbetskraft. Arbetsmigrationen blev möjlig tack vare liberalare lagstiftning. Talet om rörelsefrihet i samband med arbetsmigration kan ändå problematiseras. Ofta – men inte alltid – kan migrationen bero på tvingande sociala, ekonomiska och politiska orsaker, vilket i sin tur ställer talet om rörelsefrihet på ända.

Emigrationen till Nordamerika har varit mycket uppmärksammad i tidigare nordisk historieforskning. Många orter i bland annat det svenskspråkiga Finland upplevde stora migrationsvågor under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Närpes var en av de orterna med en stor emigrationsvåg till Nordamerika och senare till Sverige.

Möjligtvis är det de tidigare generationernas erfarenheter av migration som påverkat dagens positiva inställning i Närpes till migration, migranter och flyktingar. I den nyligen utkomna antologin ”Klasskamp på svenska: aktörer, idéer och erfarenheter i 1900-talets finlandssvenska arbetarrörelse” Klasskamp på svenska (helsinki.fi), skriver historikern Aleksi Huhta om bondesocialisten Karl J. Wenman från Närpes, om dennes emigranterfarenheter i förhållande till en socialistisk agrarpolitik. Huhta belyser ett ämne som är rätt outforskat i tidigare finlandssvensk migrationshistoria: hur finlandssvenska amerikafarares radikalisering hängde ihop med deras emigranterfarenheter.

Som sydösterbottnisk riks- och lokalpolitiker skulle Wenman från 1930- till 1960-talet betona rätten till fri rörlighet men också rätten att kunna stanna kvar på hemorten. Under andra världskriget bistod Wenman centraleuropeiska judiska flyktingar som han bland annat hjälpte att fly undan till Sverige för att undslippa en sannolik utvisning till Nazityskland. Han skulle också agera för att skapa nya arbetsmöjligheter för ortsbor, så att de inte skulle se sig tvingade att söka utkomst utanför hemorten. Människor hade enligt Wenman ”moralisk rätt till livsuppehälle i eget land.” En svårare fråga för den svenskspråkiga storbonden Wenman var den finskspråkiga karelska evakuerade befolkningens snabbkolonisation, något som upplevdes av många nationalistiskt anstrukna finlandssvenskar som ett hot efter vinter- och fortsättningskriget.

Karl J. Wenmans personliga erfarenheter av tvångsemigration av politiska orsaker och hans upplevelser av förtryck och exploatering av migrantarbetare i nordamerikanska gruvsamhällen, ledde till en förståelse för migrantens utsatta läge. Wenman skulle utifrån sina emigranterfarenheter lägga grundstenarna för det nutida sydösterbottniska välfärdssamhället då han framlade visioner om industrialisering som den svenskspråkiga landsbygdens räddning. Huhta avslutar sin artikel om bondesocialisten Wenman på följande sätt: ”Hans erfarenhet som emigrant skapade också en uppskattning för social trygghet. Även om han kunde värdera människans rätt att röra på sig, ansåg han att denna rätt hade värde enbart om man också hade frihet att stanna i sina hemtrakter.”


Litteratur:

Aleksi H. I. Huhta (2022): Bondesocialisten Karl J. Wenmans politiska liv under Österbottens emigrationstid. I Matias Kaihovirta & Christoffer Holm (red.), Klasskamp på svenska. Aktörer, idéer och erfarenheter i 1900-talets finlandssvenska arbetarrörelse. Helsingfors: Sällskapet för arbetarrörelsens historia och arbetarkultur i Finland, s. 25-80.

Docent Matias Kaihovirta. Projektforskare i SLS-projektet ”Den finlandssvenska antifascismen”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Fyll i rätt siffra (detta för att förhindra skräppost):\" * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.