Kategoriarkiv: aktualiteter

Vad skulle Klinge säga?! reflektioner kring akademiska förord

1600-tal, 1900-tal, aktualiteter, Politisk historia,

Av: Sebastian Lindberg, doktorand

Under de fyra åren som jag arbetat med min doktorsavhandling har jag haft glädjen att ha ett eget bord i Nationalbibliotekets vackra södra sal i Helsingfors. Då litteraturen, staplad i svajande torn på bordet, börjat smaka för mycket trä eller förmågan att konstruera sammanhängande meningar totalt verkar ha runnit ur mig (sker speciellt på eftermiddagstimmarna) har jag ibland tagit en kort promenad till Rotundans hylla med publicerade doktorsavhandlingar. En samling där min egen avhandling också hoppeligen någon gång kommer att ingå.

Läs mer

Finlandssvenska öden i Sovjetunionen

1900-tal, aktualiteter, Nordisk historia, Politisk historia, Ryssland,

Av: docent Matias Kaihovirta

Kort efter jag disputerat blev jag inbjuden att medverka på en öppna dörrars-dag i Pojo lokalhistoriska arkiv i Fiskars (arkivet finns numera i Karis). Under tillställningen besökte mest ortsbor arkivet, en del i hopp om att hitta information om olika lokalhistoriska ärenden de intresserat sig för, andra kom helt enkelt för att umgås och dela med sig av sina minnen och berättelser från hemorten.

Det var ändå ett samtal som jag kommer särskilt väl ihåg. Besökaren hade tagit sig tid att besöka arkivet denna dag för att få berätta om ett ärende som länge hemsökt hans släkt. Vad hände med deras släkting, en bruksarbetare från Billnäs som under inbördeskriget flydde till Ryssland? Jag kände till namnet på besökarens släkting. Det var fråga om en röd bruksarbetare som flytt undan de vita och tagit sig till Sovjetryssland och senare hade han fått arbete i Baku. Under flera år hade han sänt brev och vykort från Baku till familjen i Billnäs. Men efter 1930 slutade breven att komma från Baku.

Läs mer

Om Alvi och Yngve, och att lyfta funktionshinderhistoria ut ur marginalen

1900-tal, aktualiteter, Finland,

Av: Hanna Lindberg, FD

Fotografiet är taget sommaren 1917 på Sunnanberg Mellangård i Pargas. Längst till höger står min morfar Runes Lindholm som då är tre år gammal. Festfin poserar han tillsammans med sina föräldrar Gideon och Elsa, samt syskonen Doris, Alvi och babyn Elvi. Det syns kanske inte så tydligt på det mörka fotografiet, men Alvi sitter i en hög stol med ordentligt stöd för ryggen. Eventuellt är det den rullstol han använde och som många år senare fortfarande fanns bevarad på vinden i huset. Alvi var nämligen rullstolsburen, troligtvis under hela sitt liv. Han dog endast 16 år gammal, men fanns väl bevarad i morfar minne. Det berättades att Alvi var rolig och tuff, till exempel att han i ung ålder snodde cigaretter, vilket säkert imponerade på den tre år yngre lillebrodern.

 Foto: privat

Läs mer

Jakten på historisk kontext

aktualiteter, Globalhistoria,

Av: Jonas Ahlskog, FD

Under höstens grundkurser i historia har jag otaliga gånger hänvisat till att en händelse eller handling skall ’förstås i sin historiska kontext’. Här är jag i gott sällskap: kulturhistorikern Peter Burke har (rätt) nyligen framhållit idén om att ’förstå i kontext’ som historieforskarens favoritslogan, lika användbar som den är obestämd. Om inte sloganen skall förbli ett sätt att slentrianmässigt förutsätta det som skall förklaras, så måste man fråga: vilken är den historiska kontexten? Det förflutna är trots allt frånvarande, så dess ’kontext’ är alltid en rekonstruktion som historikern måste leda i bevis. Studenterna borde därför genast få sig till livs att hänvisningar till ’kontext’ inte är någon universallösning som genast förmår räta ut alla frågetecken; i stället borde hänvisningen sporra till följdfrågor: vilken kontext, och varför just denna?

Faktum är också att den moderna historievetenskapens utveckling är nära förbunden med ibruktagandet av nya perspektiv och begrepp för att redogöra för ’historisk kontext’. Ett bra exempel i samtiden är globalhistoria. Som många andra ’nya’ inriktningar är globalhistorien en reaktion på upplevda brister kring hur tidigare historieforskning uppfattat händelsernas kontext. Likt socialhistoria på 1960-talet är globalhistoria en motrörelse, men det som den reagerar på främst är inte historia uppifrån. Kritiken gäller istället fokuset på nationens historia och Europa inom historieforskningen. Så gott som alla globalhistoriker hänvisar till ’global kontext’ som ett botemedel mot historieforskningens metodologiska nationalism och eurocentrism.

Läs mer

Ofullbordade och avbrutna skrivprojekt

1700-tal, 1800-tal, 1900-tal, Afrika, aktualiteter,

Av: Professor Holger Weiss

För en tid sedan, det var säkerligen under sommaren ifjol, läste jag Thomas von Steinaeckers bok Ende Offen. Das Buch der gescheiterten Kunstwerke (2021). Jag tänkte då redan att tematiken som behandlades i boken – essäistiska funderingar, oftast tankeväckande djupdykningar, över varför en författare, en konstnär eller en tonsättare inte kom att fullborda sitt verk – öppnar upp för egna självkritiska betraktelser över varför egna skrivprojekt landade i skrivbordslådan. Eller knappast kan man mera tala om skrivbordslådan; utkasten finns som nollor och ettor på HD-disketter, gamla hårdskivor, CD-skivor och i en del fall till och med som utskrivna rudiment undanstoppade i någon mapp hemma eller i mitt arbetsrum. I de förra fallen är sannolikheten för att jag eller någon annan kommer att genomföra en räddningsoperation och konvertera dem till en idag läs- och bearbetbar text lika med noll och för att underlätta diverse spekulationer om existensen av möjliga halvfärdiga texter som kunde tas fram så har jag under årens lopp gjort mig av med HD-disketterna. I de senare fallen samlar de på damm (men knappast något annat) liksom även mapparna med de otaliga kopiorna av arkivhandlingar och annat material som jag under år(tiond)en samlat på mig när jag gett mig i kast med olika skrivprojekt.

Läs mer

Kriget i Ukraina i perspektiv

1900-tal, 2000-tal, aktualiteter, Europa,

Av: Professor Martin Hårdstedt

Den 24 februari 2022 vände historien. Ryssland inledde ett fullskaligt anfallskrig mot ett av sina grannländer Ukraina. Inte sedan andra världskriget har ett så omfattande krig utkämpats i Europa. Vi måste jämföra med Koreakriget eller kriget mellan Iran och Irak på 1980-talet för att hitta militära konflikter av samma dimensioner. Krigsutbrottet markera ett definitivt brott i den europeiska utvecklingen sedan Sovjetstatens sammanbrott i början på 1990-talet. Ryssland hade redan i och med annekteringen av Krim 2014 och det frammanade kriget i östra Ukraina ställt sig utanför folkrätten och tanken på respekt för andra staters suveränitet. I och med anfallet i februari 2022 tog Putinregimen steget fullt ut. Hur och när kriget kommer att sluta vet ingen. Allt tyder på ett långt blodigt krig med hundratusentals döda soldater och civila. Framtiden ter sig mycket oviss.

Satt i perspektiv finns flera saker att ta fasta på när det gäller kriget i Ukraina. Historien kan användas för att skapa en större förståelse för vad som pågår. Att tala om kriget i Ukraina som ett totalt krig är relevant i flera avseenden. I historieforskningen definieras totalt krig på flera sätt. Användandet av begreppet har både sina tillskyndare och sina kritiker. Men låt oss trots detta prova en analys. Begreppet ”det totala kriget” myntades tydligast av den tyska fältmarskalken Erich Ludendorff i hans Der Totale Krieg (1935). Även om hans definition var tydligt socialdarwinistisk, och svår för många av oss att förstå idag, är hans brutala definition användbar. Han såg att framtidens krig skulle hota en nations existens. Därför måste kriget föras med insats av hela nationens resurser och med en brutalitet och våldsanvändning som inte tar hänsyn till några juridiska eller moraliska begränsningar. Hur stämmer detta in på kriget i Ukraina?

Läs mer

En lyckad läsning

aktualiteter, Samtidshistoria, , ,

Av: fil. mag. Martin Pettersson

Historiker har ett speciellt förhållande till läsning som aktivitet. Att läsa är inte endast ett sätt att närma sig största delen av det historiska källmaterialet, det är också ett ideal. Historikern bör läsa och underförstått tycka om att läsa. Annars är det helt enkelt svårt att göra det vi gör. Men vad utgör en lyckad läsning och varför är läsning en av de viktigaste sakerna vi gör men samtidigt något vi ogärna skriver ut att vi sysslar med?

Läsningen som aktivitet bedöms emellanåt på ett motstridigt och därför också intressant sätt, både i daglig diskussion och mer specifikt inom den akademiska världen. Titt som tätt dyker det i nyhetsmedian upp inlägg om personer som läser över hundra böcker per år eller om hur just du kan läsa snabbare. Här blir läsningen något mätbart; mängden sidor och böcker avgör hur lyckad läsningen är. Det är mindre relevant vilka texter som läses. Inom den akademiska sfären finns dessa kvantitativa tendenser närvarande, inte minst då det gäller att ha en visuellt gedigen bibliografi. Men i högre grad får åtminstone denna skribent känslan av att en lyckad läsning inom det akademiska antyder en läsning av de rätta texterna. Det finns en tyst kunskap om vilka texter man förväntas ha läst och kan ta ställning till i det man skriver inom sitt eget fält. Läsningen som aktivitet är sekundär, det som läses blir relevant endast i den mån det kan tillfogas det man skriver.

Läs mer

Konsten att forska och undervisa

1900-tal, 2000-tal, aktualiteter, Nordisk historia,

Av: Fil. Mag. Carl-Erik Strandberg

De senaste 3–4 åren har jag sporadiskt och på heltid undervisat på S:t Olofsskolan, en grundstadieskola för årskurserna 7–9 i Åbo. Mina undervisningsämnen och roller har varierat även om jag varit mitt huvudämne (historia) troget. Exempelvis agerade jag ett läsår som studiehandledare, senare vikarierat i modersmål, nybörjarfinska, musik och engelska för att nämna några. I skrivande stund planerar jag några lektioner framöver i den tillvalskurs jag ansvarar för som heter Internationalisering på hemmaplan, en kurs vars delmål är att få elever i årskurs 7 att förstå, förklara och problematisera breda termer såsom globalisering, minoritet och identitet.

Läs mer

Antifascism i det tjugoförsta århundradet

aktualiteter, från fältet, , , , ,

Av: FD Kasper Braskén

Jag hade äran att få medverka i konferensen ”Anti-Fascism in the 21st Century” vid Hofstra University, New York, 2–3 november. Det var ingen vanlig historikerkonferens, utan ett tillfälle som sammanförde både historiker, samhällsvetare, utbildare, lärare och aktivister från fältet. Konferensens syfte var inte enbart att presentera studier om antifascismens historia utan att diskutera och analysera strategier som antifascismen omfattat genom tiderna. Vilka praktiker, rörelser, och kulturer har skapats för att bekämpa fascismen och vilka av dessa är fortfarande relevanta idag? Vilken roll spelar minnespolitiken då fascism och antifascism legitimeras idag? Vad kan göras för att motarbeta fascistiska tendenser inom högerpopulistiska partier eller hindra utbredningen av högerextrema idéer på sociala medier?

Läs mer

Historien som vapen i Putins ideologi

aktualiteter, Historiekultur, , , , ,

Av: docent Johanna Wassholm

I början av 1990-talet befann sig Ryssland – förutom i ekonomiskt och politiskt kaos – i ett tillstånd av historisk vilsenhet. Den sovjetiska historiesynen – den stora berättelsen om folkets ständiga kamp mot feodala strukturer och aggressiva grannar på vägen mot det kommunistiska idealsamhället – hade kollapsat med det samhällssystem som skapat den.

Samtidigt fanns inget givet svar på frågan vilket historiskt narrativ som skulle bli den enande länken i framtidens postsovjetiska nationella identitet. Sökandet efter ett nytt förflutet både lockade och tvingade fram ett nytt intresse för och nya tolkningar av centrala teman i rysk historia som Romanovdynastin, den ortodoxa kyrkans betydelse och Stalins repressioner. På makthavarhåll var man medveten om att en uppfattning om ett gemensamt förflutet var en förutsättning för en stark kollektiv identitet, och parallellt med att landet mot slutet av 1990-talet så småningom kom på fötter började en ny offentlig historiekultur växa fram.

Läs mer