Av: docent Anna Sundelin och Miriam Rönnqvist, FD

”Meningen är att denna bok skall bli en kär vän, som kommer i tur och ordning till oss alla och som för med sig senaste nyheter från kurskamraterna. Då vi inte mera kan springa till varandras rum och dryfta våra bekymmer, dela varandras glädjeämnen, bikta eventuella små hjärtesorger o.s.v. får vi göra det på det här sättet i stället. Måtte den förtroliga och goda kamratandan kvarstå och boken bli fylld av många spännande berättelser ur ’levande livet’.”

Så beskriver initiativtagaren Margareta Lauritzon (senare gift Karlson) syftet med den nyinstiftade brevdagboken som från och med maj 1946 cirkulerade bland en grupp finlandssvenska väninnor. Kvinnorna hade träffats i samband med en lärarinnekurs vid Högvalla husmoderskola i Borgå landskommun och därefter bosatt sig på olika håll i landet.  Vänskapen bestod dock och då kvinnorna inte längre kunde umgås på varandras rum, blev brevdagboken dess sammanhållande kitt. Sammantaget tar breven läsaren genom knappt sex decennier av 14 finlandssvenska kvinnors vänskap och vardag, från tiden efter åren på Högvalla till det att dagboken avslutades 2005 då kvinnornas antal minskat och krafterna började tryta på grund av hög ålder.

En del av brevbokens kvinnor uppställda för fotografering sommaren 1976. Initiativtagaren till boken, Margareta (Jeje) Karlson är tredje från höger i bild. ÅAB, Margareta Karlsons samling.

Detta enastående källmaterial är utgångspunkten för vårt nyss inledda projekt ”Kära flickor! En gruppbiografi om finlandssvenska husmödrar och deras vänskap och vardag 1946–2005 (VÄVA)”. Vårt syfte är att med avstamp i brevböckerna studera kvinnors vardag och vänskap på svenska i Finland under 1900-talets senare del så som de själva framställde den för varandra. Tidsperioden är en intressant del av Finlands historia av många orsaker, inte minst som en tid av modernisering och återuppbyggnad efter kriget. I och med att kvinnorna skrev i boken under så många år, kan projektet greppa deras långa perspektiv på dessa förändringar och den inverkan de hade på deras vardag.

Brevdagböckerna rymmer många olika teman, bland annat kvinnornas första erfarenheterna av arbetslivet. Väninnorna gratulerade varandra till olika tjänster, men delade även med sig när upplevelsen inte var så inspirerande som de hade hoppats. I ett brev från september 1946 kan vi läsa:

”Ungefär två månader har jag låtsas sitta bakom en skrivmaskin och sett strängt upptagen ut, medan jag i själva ’ verket’ mest tittat på klockan och undrat om den stannat! (Vill man att tiden skall gå långsamt skall man nog sitta på kontor). Men sämre jobb och mindre lönande jobb kan man jo nog ha, så inte var det nog ändå så puckelryggigt som det låter.”

Materialet ger också en inblick i hur kvinnorna själva resonerade kring olika samhälleliga roller. I ett brev från december 1946 beskriver en nyförlovad kvinna sin egen uppfattning:

”Förstår ni mej flickor? Det skulle vara så roligt att få berätta det muntligen åt er. Nu undrar ni förstås när vi ska gifta oss, och det blir så fort som möjligt i vår, när min auskultering är undan. Så blir jag Åbo-bo. Så välkomna dit på besök sedan! Och ni känner ju till mina åsikter i frågan gift kvinna–yrkeskvinna, så jag behöver väl inte säga att jag nog försöker få tjänst där så fort som möjligt.”

Brevböckerna innehåller även en del fotografier och tidningsurklipp som väninnorna ville dela med varandra. ÅAB, Margareta Karlsons samling.

De sex böckerna med väninnornas flitiga korrespondens har donerats till Åbo Akademis bibliotek år 2005 med en önskan om att de ska användas för forskning. Vårt projekt utgår från konsumtions- och känslohistoriska ingångar för att belysa frågor om konstruktioner av kvinnlighet, uppfostran och vardagliga praktiker i Finland under 1900-talets senare del. Det gruppbiografiska angreppsättet ger en personlig infallsvinkel men visar också på hur kvinnornas mångåriga vänskap fortsatte att forma deras vardag och skapa sammanhang. Historien rymmer flera röster och med vår forskning vill vi ge plats åt kvinnor vars erfarenheter annars kanske aldrig hade skrivits in i historien.

I projektet ”Kära flickor! En gruppbiografi om finlandssvenska husmödrar och deras vänskap och vardag 1946–2005 (VÄVA)” ingår docent Anna Sundelin och FD Miriam Rönnqvist. Projektet finansieras av Svenska kulturfonden.