Av: Josefine Sjöberg, doktorand

I mitten av augusti ordnades den gemensamma sommarskolan för nordisk historia vid Åbo Akademi och Finlands historia vid Åbo universitet. Ett tiotal doktorander samlades i Arken, för att diskutera temat ”Det vetenskapliga skrivandet och skapandets glädje”. På programmet stod både ett antal föredrag och workshoppar. Vi diskuterade utmaningar som vi har upplevt i våra skrivprocesser, och delade med oss av tips för hur man kan göra dem mer njutbara.

Dagens första föredrag hölls av professor Henrik Meinander, som talade om sina erfarenheter av det vetenskapliga skrivandets olika arbetsmoment. Han betonade vikten av en god planering innan man tar itu med arbetet. Det är viktigt att känna till sitt eget skrivsätt för att kunna göra upp realistiska planer. Ur ett arbetsekonomiskt perspektiv är det bäst att göra upp preliminära dispositioner för all sorts text man skriver, även för underkapitel. Vad gäller språkbruk, lyfte Meinander fram den amerikanska historikern Peter Gays tankar om att stilen som man skriver på inte enbart är dekoration, utan en del av tolkningen. Ett fängslande språk är därmed inget hinder för en noggrann källanalys eller textens vetenskaplighet. Slutligen lyfte Meinander även fram vikten av att kunna utstå osäkerhet och svåra känslor i skrivprocessen. Denna fråga engagerade publiken och diskuterades vidare under den efterföljande frågestunden. Kontentan blev att osäkerheten bör behandlas som en naturlig del av processen och inte något som ska kämpas bort. Det är viktigt att våga skriva mitt i de känslorna, och inte ta det som ett tecken på att man inte kan eller borde skriva än. Ett noggrant planerande av skrivarbetet kan hjälpa en att navigera i osäkerheterna.

Därefter berättade professor Johanna Ilmakunnas och professor Charlotta Wolff om forskarens rutiner och skrivandet som en tankeprocess. Ilmakunnas lyfte speciellt fram vikten av att hitta en balans mellan frihet och tvång i sin arbetsprocess, för att kunna uppleva forskarglädje och kreativitet. Kreativitet och inspiration kommer sällan av sig själv ur tomma intet, utan det kräver oftast ett ramverk av disciplin. Rutiner och planering ger frihet för tankarna och kreativiteten, då inte all energi går åt till att fundera ut vad som behöver göras näst. Även Wolff betonade betydelsen av god planering och rutin för att kreativiteten ska kunna flöda. Skrivande är en inlärd färdighet som behöver övas upp, genom att läsa och skriva brett inom olika stilregister. Till skrivfärdigheterna hör även att bemästra sitt eget språk och lära känna sitt eget skrivmanér. Vi tänker genom språket, och dessutom ligger det en stor glädje i känslan av att kunna hantera språket, framhöll Wolff.

(Jean-Louis Ernest Meissonier. ”Young Man Writing”, 1852. Musée du Louvre)

Sommarskolans andra del innefattade diskussioner i smågrupper och en avslutande gemensam diskussion kring ett par givna artiklar. Vi fick möjlighet att gå in på djupet kring våra egna erfarenheter av skrivkramp. Många lyfte fram utmaningen i att hålla uppe en kontinuerlig och balanserad skrivrutin. Vi konstaterade att man behöver lära känna sig själv väl för att kunna skapa hållbara rutiner. Det går att ta inspiration från andras arbetssätt, men i slutändan behöver man ändå anpassa metoderna för sina egna villkor. Det gäller exempelvis att lära känna vilken tid på dygnet som man skriver bäst, och anpassa sina dagar utgående från det. På motsvarande sätt bör man skapa sig en skrivmiljö som passar ens eget sätt att arbeta – vissa trivs i kontorsmiljö medan andra helst skriver hemma eller på caféer. Man bör även komma ihåg att varva skrivandet med forskandets andra moment: att läsa, tänka och prata om forskning. Man behöver inte älska att skriva, men alla kan hitta sätt att göra det så njutbart som möjligt.

Läsande är också en viktig del av skrivprocessen. (Hugo Simberg. ”Lukeva nainen”, 1911. Finlands Nationalgalleris samling /Konstmuseet Ateneum)

Diskussionerna under dagen belyste hur vi alla, kanske föga förvånande, tampas med liknande svårigheter då det kommer till skrivande. Det är lätt att glömma bort , och tro att osäkerheterna och det obekväma i att skriva är ett tecken på ens egna otillräcklighet, då det faktiskt enbart är en naturlig del av arbetsprocessen. Dagens talare poängterade rentav att osäkerheten och de obekväma känslorna är ett krav för att kunna skapa god vetenskaplig text. Det gynnar kritiskt tänkande och slipar argumentationen. Att kunna vända osäkerheterna till ett positivt hjälpmedel i skrivprocessen är ett värdefullt skift i tankesätt, som man inte kan påminnas nog om. Sommarskolan utgjorde på detta sätt ett välkommet forum för att fritt kunna utbyta tankar om de osynliga processerna som ligger bakom de färdiga texterna vi producerar. Skapandets glädje träder fram då vi lär oss att leva med osäkerheterna och ger oss själva tillåtelse att söka forskarglädje och kreativitet inom ramarna för olika textformats begränsningar.

Sommarskolans litteraturtips:

Peter Gay. Style in History. New York, 1974.

Gérard Genette. Palimpsestes. La littérature au second degré. Seuil, 1982.

My Hellsing. ”Att fostras till forskare”. 1700-tal. Nordic Journal for Eighteenth-Century Studies 21 (2024), 174–183.

Penelope J. Corfield & Tim Hitchcock. Becoming a Historian. An Informal Guide. University of London Press, 2022.

Natalia Mehlman Petrzela & Sarah Manekin. ”The Accountability Partnership. Writing and Surviving in the Digital Age”. Jack Dougherty & Kristen Nawrotzki (eds.). Writing History in the Digital Age, 235–245. University of Michigan Press, 2013.

Josefine Sjöberg är doktorand i Nordisk historia. Hon skriver sin avhandling om skriftpraktiker och förfalskningsbrott i det tidiga 1800-talets Finland. Avhandlingen skrivs inom projektet ”Förfalskarna – Allmogens litterarisering och kunskap om det svenska språket i brottslig kontext i Finland under 1800-talets första hälft”, som finansierades av Svenska litteratursällskapet i Finland.